Civilisationens framtid finns i Japan.

Jag beskriver och talar om den tiden i Sverige, då vi var ett homogent land; med en välfungerande vård, polis och skola, med barnbidrag på flera tusen kronor (värderat enligt dagens valuta), låg grov kriminalitet, och med en god ekonomisk ställning i världen. Tiden i Sverige, då vi var ett hälsosamt folk, och jag talar naturligtvis om efterkrigstiden, en tid i Sverige då vi också tillämpade negativ eugenik; en tid i vårt land, där det socialdemokratiska efterkrigsprogrammet var, i princip, en blåkopia på Hitlers nationalsocialistiska socialpolitik. Japan har nämligen också en liknande ställning i dagens läge, och trots sin tämligen konsumtionskulturella och teknologiska era, så degenereras inte folket nämnvärt. Det beror på, att homogena nationer kan överleva nästintill alla former av styren. Mångkulturen kommer emellertid aldrig att kunna vara i längden, och den är till sin grund reaktionär och bakåtsträvande, emedan den genom sitt oansvarigt liberala tankände, sin pseudoindividualistiska fittidé, kommer att alstra en grå massa, normalisera världens befolkning, samt utrota alla folk. Mångkulturen upprätthåller inte blott missämja i takt med att värderingar krockar, vilket vi ser prov på i alla mångkulturella samhällen, utan den ämnar även att idka folkmord. Vilka homogena kulturer talar du om som har ”gått under”? Vad har du rökt egentligen?

Mångkulturens väl eller ve kan debatteras i åtskilliga andra trådar men skaparen av denna har nu förtydligat att vad han vill diskutera är civilisationens/det storskaliga samhällets inverkan på individen, så håll vänligen detta topic.

/Moderator

Nej! Som du borde veta uppstod det högre civilisationer i egypten, mellanöstern, vid indusdeltat och i Kina före samma utvecklingsnivå nått Japan.

Glöm inte biologin! Vårt samhälle är ett resultat av våra biologiska förutsättningar och vår kultur. Östasiaterna (kineser, koreaner, japaner) utvecklade sitt karakteristiska utseende och beteende under den senaste istiden under flere tusen år då de var instängda mellan inlandsisen i norr och den is som då täckte Himalaya.

De upplevde ett klimat som var kallare än det våra förfäder upplevde i Europa. Det kalla klimatet förklarar asiaternas platta ansikten, korta armar och ben, svaga skäggväxt, goda rymsliga intelligens etc. De var beroende av storviltsjakt som krävde hög rumslig intelligens och koordination för att få föda. Alla var beroende av alla i detta karga och kalla klimat.

Man måste samarbeta för att lyckas fälla de stora djuren som vandrade på tundran och hålla ihop och samarbeta inom stammen för att överleva. Ingen klarade sej på egen hand i dessa förhållanden. Man hjälptes åt för att skaffa föda, mödrarna var beroende av mannen och stammen för att barnet skulle överleva. Individer som inte kunde anpassa sej till de hårda villkoren dog ut och kunde inte föra sina gener vidare. Detta är en av grundorsakerna till att asiater föredrar samarbete framom konfrontation. Naturligtvis spelar även kulturen en stor roll, men glöm inte att kulturen påverkats av befolkningens biologiska ursprung.

Asiater har oftast dessa egenskaper från födseln. Man har gjort undersökningar där man undersökt mycket unga barn. I vissa fall täppte man till näsan på dem, i andra lade man dem på mage osv. Allt för att se hur de reagerade. Asiatiska barn började andas genom munnen när man täppte igen näsan på dem, medan europeiska barn började bråka för att göra sej av med det som täppte igen näsan. På samma sätt reagerade de europeiska barnen på alla försök, de gjorde motstånd tills de fick som de ville medan asiaterna försökte anpassa sej till den nya situationen.

Folk som bott i storstäder hela sitt liv lär sej visserligen att inte reagera på ett naturligt sätt på människor i sin omgivning, man lär sej helt enkelt att ignorera dem. Detta är ändå inte grundorsaken till att japanska städer är som de är. Lagos, Rio de Janeiro eller Calcutta kommer aldrig att bli som Tokyo, även om dessa skulle överleva som städer långt efter att Tokyo slutat existera.