2007-02-08, 00:17
#1
Vaknar natt efter natt av att jag tror att en tant står brevid sängen!
Känns så sjukt verkligt, är helt bizzart livrädd när jag vaknar!! Det är inte så att jag upplever att tanten ska döda mig eller nåt, men känslan av att hon står där är så otroligt verklig!! Jag ser henne verkligen när jag slår upp ögonen, har en puls på 1000 slag i minuten känns det som, gåshud över hela kroppen! Utseendet är att hon är en äldre dam, inte från detta sekel, snarare 100 år tillbaka i tiden...
Jag vet verkligen att det bara är en dröm och det är inget jag tänker på när jag går och lägger mig utan det är nåt som kommer när jag väl somnat. Har inga direkta problem att somna, men jag sover väldigt ytligt känns det som, vissa nätter känns det som jag inte sovit alls!
Antar att det är ågon form av ångest?! Har alltid haft en oro i kroppen som har varit lite svår att ta på, deprimerad och åt fontex i 4 år. (ca 2 år sen) Har gått och pratat med en hög med psykologer, tycker att det mesta i mitt liv blivit bättre och att jag kan kontrollera ångesten hyfsat dagtid. Är vuxet barn till alkolist, min pappa har druckit hela min uppväxt, men jag har aldrig haft särskilt svårt att sova. Nu senaste åren har min pappa inte rört flaskan, så jag har inte oroat mig för det. Missbrukar inga droger, men super till rätt rejält ibland...
Är sjukskriven sen i maj för en trasig axel, så jag har haft väldigt regelbundna tider vad gäller sömnen, så jag kan inte skylla på det!
Nån som har nåt tips på hur jag ska göra för att slippa dessa problem?!
Alla tips är välkomna!
/beastie
Känns så sjukt verkligt, är helt bizzart livrädd när jag vaknar!! Det är inte så att jag upplever att tanten ska döda mig eller nåt, men känslan av att hon står där är så otroligt verklig!! Jag ser henne verkligen när jag slår upp ögonen, har en puls på 1000 slag i minuten känns det som, gåshud över hela kroppen! Utseendet är att hon är en äldre dam, inte från detta sekel, snarare 100 år tillbaka i tiden...
Jag vet verkligen att det bara är en dröm och det är inget jag tänker på när jag går och lägger mig utan det är nåt som kommer när jag väl somnat. Har inga direkta problem att somna, men jag sover väldigt ytligt känns det som, vissa nätter känns det som jag inte sovit alls!
Antar att det är ågon form av ångest?! Har alltid haft en oro i kroppen som har varit lite svår att ta på, deprimerad och åt fontex i 4 år. (ca 2 år sen) Har gått och pratat med en hög med psykologer, tycker att det mesta i mitt liv blivit bättre och att jag kan kontrollera ångesten hyfsat dagtid. Är vuxet barn till alkolist, min pappa har druckit hela min uppväxt, men jag har aldrig haft särskilt svårt att sova. Nu senaste åren har min pappa inte rört flaskan, så jag har inte oroat mig för det. Missbrukar inga droger, men super till rätt rejält ibland...
Är sjukskriven sen i maj för en trasig axel, så jag har haft väldigt regelbundna tider vad gäller sömnen, så jag kan inte skylla på det!
Nån som har nåt tips på hur jag ska göra för att slippa dessa problem?!
Alla tips är välkomna!
/beastie
