Varför tror man på gud?

Självklart är den enklaste lösningen den mest troliga. Det är ju mycket lättare att låta de enorma stenblocken sväva på plats än att tvinga tusentals slavar att släpa skiten längs ramper.

De hade inte internet eller dataspel på den tiden så de hade inte så mycket annat roligt att göra på fritiden. Så de eggade varandra och i adrenalinet de skapade fortsatte de bygga pyramiden med dessa stora stenblock varje dag. Det var det roligaste man kunde göra liksom, och visst blev det imponerande och snyggt!

Jag kan tänka mig hur det började....
"Öh, grabbar! Jag har världens absolut coolaste ide!"

Om jag skall se min opposition* som 'guds språkrör', då kan jag bara konstatera, att denna 'gud' överlag är en retoriker utan substans.

För anhängare av retorik är detta inte "svarslöst", för retorik-kritiker är det "svarslöst".



Mitt "vapen" ... som är en noga genomtänkt världsbild med ett solitt underlag och funktionella verktyg vs. teo-metafysiska spekulationer och skolastisk retorik?

Det skall bli intressant att se om nån pådyvlande teist kan flytta sig från dom teologiska spekulationer och retoriken och ersätta dessa med en världsbild av samma typ som min.


Är det inte att förvänta sig för mycket av dom pådyvlande teister?


Intressant att se, att jag blir gjort till en del av krumbukterierna i efterrationaliserande abrahamisk apologetik: Trostestet.

Det skulle vara ännu mer intressant att se belägg för trostestets validitet och OM en sån validitet kan visas, att jag öht ÄR ett trostest.


Att pådyvlande tro/religion blir ännu mer till åtlöje än den redan är.


Om nu 'gud' äntligen skulle manifestera sig TYDLIGT, skulle det vara som att skjuta mygg med kanoner att använda mig som fokus.

Men OK, let's give it a shot.


Jag skulle uppskatta, om din beskrivning av min position var mer korrekt.


En något absurd dikotomi: Kritik av argumentationsfel vs. retorik.


* ~pådyvlande teister; vettige teister har jag ingen konfrontation med.

Att "retorikterror" är ditt sätt att marknadsföra din tro är vi överens om. Men vad det "lätta" i det är kan jag inte se.

Det enda du uppnår genom "retorikterror" är att ... i dina egna ögon ... kanske vinna några poäng i en juvenil tävling om vem som har "vunnit" samtidgt som du förstärkar intrycket av pådyvlande teister som mentalt störde.


Så jag är alltså inte det personificerade "trostest", men tvärtom nån som 'gud' är intresserad av att proselytera.

Härliga fantasier från flera håll.

Inget fel på en viss typ av snuttefiltism. Den kan vara en hjälp för många som skulle vara helt vilsna annars.

Pådyvlande snuttefiltism är däremot liksom all annan pådyvlande tro/religion ett elände.

Varför BÖRJADE du tro på slumpen? Konceptet "slump" betydar egentligen ingenting.


Jag ser framemot ditt försvar av "finetunings-argumentet" (som ovenstående ofta kallas). Ingen har hittills lyckats att komma med med ett sånt försvar, men du kanske blir den första.

Du var en rolig en du.

Dina allegorier sägar ingenting annat än att du inte vet vad du talar om; så dåliga är dom.

Aaah, en foliehatt. Det var ett tag sen vi hade en här sist.

Dunning Kruger heter symtomen.

Som vanligt: Ett LYSANDE argument för din anti-logiska pro-imbecila tro.

Visst, visst. Du kan ju roa dig dig med att söka den 7-sidiga tärning, så kan vi andra syssla med att formulera en solid världsbild utan spekulativa fantasier.