Citat:
Ursprungligen postat av Athena
Jatt göra sig lustig över mongolider---,det kan man göra överallt.
Det tvivlar jag starkt på. I det verkliga vardagslivets muntliga kommunikation händer det förvisso rätt ofta att människor, särskilt unga människor, sinsemellan samtalar om mongos, utvecklingsstörda, psykfall, missbrukare, original osv. på ett muntert lättsamt sätt, men var i offentligheten tillåts humor som omfattar även mongos? Humorserien
Little Britain går på fredagar på SVT, ett avsnitt börjar om en halvtimme. En av gestalterna där är den rullstolsbundne

och förståndshandikappade Andy, vars små äventyr i sällskap med den übersnälle och godtrogne vårdaren Lou skildras på ett jävligt kul sätt:
http://www.littlebritain.tv/characters_andy_lou.htm
Liksom det mesta annat i den serien är det ett slags lyteskomik som praktiseras, men det fungerar bevisligen, och ingen kommer till skada för att man (på ett närmast kärleksfullt sätt) driver med "tabuiserade" människotyper som handikappade, praktfetton, bögar.
Men var i det skrivna ordets offentlighet tillåts människor i Sverige skratta eller le åt "mongos"?
Jag gillar inte det rabiata hat som riktas mot folk som kanske postat en dvärg-eller mongobild på FB: grabbar kommer alltid att vara grabbar, och jag tror inte det är så illa ment. För den överkänslige är det ju bara att negligera dvärg-eller mongotrådar: att komma dragande med hjärtnupen indignation eller polisanmälningar är en förfelad taktik.
Visst är det lite synd att tabloiderna nästan bara uppmärksammar Sveriges största och friaste diskussionsforum när det gäller perifera grejer som att någon måhända roas av att titta på eller snacka om pysslingar eller downisar, men vad kan man begära av en enkel journalisthora i kvällspressen?