Varför Leo Tolstoy?

Tror du på allvar att man kan tävla i litteratur?

För att vara en aning mer seriös så kan vi väl återknyta till diskussionen om jämförelsen mellan de båda titanerna Tolstoj och Dostojevskij. Jag har inte stött på någon seriös bedömare av litteratur som hävdar att Tolstoj är den större psykologiskt drivande författaren av de båda. Enligt min uppfattning har Tolstoj istället sina främsta fördelar i sina episka, historiskt intressanta, berättelser. Dostojevskij är istället mästaren rörande de aspekter i litteraturen som jag själv avser vara mest centrala.

Det där kan jag inte låta bli att avfärda som litterärt snobberi. Jag avundas dig som verkligen uppskattar Tolstoj, men precis på samma sätt som jag avundas folk som uppskattar t.ex. Marklund eller Guillous Coq Rouge. Visst, de senare två kategorierna utgör så kallad skräplitteratur, och det gör verkligen inte Tolstoj, men vilken lycka att uppskatta ännu fler författare - skräplitteratur eller inte. Men att hävda att en person som inte uppskattar Tolstoj är en oerfaren läsare känns, du får ursäkta, lite tonårsaktigt. Vad skall vi göra nu, tävla om vem som är mest bevandrad i litteratur?

Med reservation dock för att du förhoppningsvis skrev detta med glimten i ögat, vilket jag ser som troligt nu när jag läst det på nytt...

Inte alls en dum iakttagelse, jag skriver under på det. Som bevis på min uppskattning lovar jag att göra ett nytt försök med Karamazov innan februari är över.

Gör gärna det.

Du som uppenbarligen är beläst beträffande Dostojevskij kan säkert svara på min fråga. Villka av de romaner som jag inte läst, Arma Människor, Döda huset, Njetotjka Nezvanova, samt mer okända noveller, skulle du framförallt rekommendera?

Det är så klart att det var med glimten i ögat och jag ville inte göra någon arg (bara lite), men det finns dock en sanning i det och det är att den inte särskilt spektakuläre Tolstoj, som ofta, om jag får uttrycka det så, är stor i det tysta ofta inte uppskattas av dem som inte läst så värst mycket.

Av detta följer naturligtvis inte att alla som inte gillar Tolstoj är obelästa valpar.

När det gäller såna här frågor måste man ju också hålla i minnet att Tolstoj själv ibland var en omdömeslös pajas, som bl a höll Shakespeare för en dålig författare.

Att anklaga mig för litterärt snobberi för övrigt är inget vidare. Jag tar åt mig - i positiv mening.

Hm, trots att jag jag gillar feta ryska romaner i allmänhet och "Anna Karenina" i synnerhet, gäspar jag käkarna ur led av "Krig och fred". Jag fattar själv inte varför. Jag är väl insatt i den ryska kulturen och har tom läst ryska språket...men "Krig och fred"...icke..*gääsp*.. Varför??

Du kan knappast mena att Dostojevskij blev rik på sitt författarskap! Det var även meningen att en kul figur skulle vara med mitt inlägg men jag hittade ingen passande

Rik blev han knappast, men han skulle haft det betydligt bättre om han inte spelat bort inkomsterna.

Mitt svar var för övrigt ett svar på frågan varför någon skrev böcker på över 300 sidor. Bättre betalt, eftersom författarna fick betalt per tryckark.

Nu anser jag ju definitivt inte att Krig och Fred ar ett somnpiller, men jag tycker aven att det ar fel att predika sina egna litterara asikter som fakta till andra, men jag forstar din synpunkt; den ar till synes valdigt innehallsriktat tunn trots sin enorma storlek. Jag tanker forsoka halla mig fran att saga att du har fel, men jag anser, angaende bade Krig och Fred samt Broderna Karamazov, att du borde overvaga dess storhet. Storheten i Krig och Fred, anser jag, ligger i dess formaga att uttrycka sa mycket i ett enda verk: fem familjers lyckor och olyckor, ett brett perspektiv omfattande de napoleanska krigen och Napoleons invasion av Ryssland 1812, samt en gigantisk, fullt detaljerad, beskrivning av over 580 manniskor i 1800-talets Europa/Ryssland. Jag ser nog mest Krig och Fred som en panoramabild, i jamforelse med vanliga bilder, dar man som Gud sjalv kan se varenda rorelse i ett levande verk. Men Krig och Fred ar alltsa forstaeligt ett kritiserat verk pa grund av dess breda omfattning, men jag tycker att for att riktigt se en boks storhet, maste man satta sig in i rollerna och omgivningen. Manga bocker ger inte lasaren denna mojlighet, men det kan inte Tolstoy klandras for. Han ger lasaren varje mojlighet att satta sig in i den, tack vare hans otroliga formaga att beskriva varje rorelse, varje detalj, och varje ord.

Broderna Karamazov a andra sidan ar jag fullkomligt ofarstaelig i din utpekning att det var det enda verket av Dostoyevskij som du kunde lagga dig ifran. Det maste ju, sjalvklart ar det en helt personlig asikt, vara en av Rysslands basta bocker, vare sig man ar psykolog, filosof, teolog, eller bara litterart intresserad. Karamazov ar ju sa spannande och sa tankeutmanande att jag rentav vill plocka upp den och lasa den igen, och igen, for att hitta nagra gomda detaljer mellan raderna. Jag fick bokstavligen gashud under manga episoder av boken, mest namnvart Ivan Karamazovs asikter om kristendom och agnostik/ateism (sager inte att de bada ar lika, utan att han beskriver bada tingen) i det beromda kapitlet The Grand Inquisitor, det kristna "gensvaret" i kapitlen Conversations and Exhortations of Father Zossima, samt Ivans dromlika schizofreniska konversation med djavulen mot slutet. Broderna Karamazov bade utmanar det manskliga psyket, samt de varldsliga fragorna, utan att ta nagon synbar stallning till fragan om Gud eller ej vilket jag tycker ar starkt. Naja, enligt min egen uppfattning sa var Idioten den minst minnesvarda av Dostoyevskijs bocker.

Jag kan passa på att lägga mig i diskussionen. Även jag har läst merparten av det som finns översatt av Dostojevskij. De stora romanerna har i mitt tycke varit utmärkta, och väl värda att läsa flera gången, men de kortare och mindre kända böckerna och novellerna är mindre intressanta. Av de titlar du nämner sätter jag tveklöst "Döda huset" högst, men det är ju i gengäld inte heller någon roman, utan ett slags reportage, och ett utmärkt sådant. Nyligen skaffade jag mig en fullständig engelsk översättning av "The diary of a writer". Det skall bli intressant att se om den är läsvärd eller ej. De två svenska utgåvor som finns av boken är mycket begränsade urval.

Mina erfarenheter är liknande. Ju mer voluminös Dostojevskijprosa ju mer läsvärd är uppenbarligen en användbar tumregel.

Intressant angående "Döda huset" vilken jag på sannerligen måste ta och läsa. Den skildrar ju dessutom en oehört svår, men förmodligen, kreativ tid i Dostojevskijs liv.

Du är inte född i rätt generation för att förstå.