Barn och TV-tittande. Ett kärt ämne för mig....

Barnen får välja mellan att sitta med mig och titta på bollibompa eller att vi leker i lekrummet mellan kl18-19. Brukar oftast bli bollibompa om jag inte driver på och spexar upp dem. Beror på hur seg man är efter jobbet.

Kommer oftast hem vid 17.00-17.30, gör mat till familjen, vi äter, sen är det bollibompa/lek, sen nattning klockan 19.00.

Gillar inte TV som barnvakt, men har använt det otaliga gånger ändå för att sysselsätta ena barnet när man ska göra något med det andra t.ex bada ena ungen eller så och man inte orkar att båda plaskar omkring.

jag kan se med hat på de som andvänder TV video som barnvakt..
Herre jävlar...
Ungar bråkar inte och härjar om man har en BRA uppfostran och en BRA dialog..
Ungar bråkar för de vill ha UPPMÄRKSAMHET....

Och då slänga dem framför TVn istf ta itu med problemet är ju .. idioti...

Tror jag va autistisk i barnåren jag va fixerad vid TVn och mina föräldrar kunde inte få mig i säng alls.. så jag glodde på tekniskt magasin o va de nu va på den tiden....
glor dessvärre fortfarande rätt mycket...

En kompis ungar går de knappt dra ifrån TV.. inget är "roligare" än TV... slöa ungar och .. nä fy....

Bättre låta dem vara med och laga mat.. och fixa grejer .. fast man är dötrött och sur efter jobbet.. de kommer bli en vinst i längden...

Barn vill hjälpa till och vara med sina föräldrar...

Att glo på TV o i synnerhet typ hjärnkontoret för äldre barn kan ju vara utvecklande
Men allt skit som sänds nu är ju helt onödigt.. tecknade figurer som skjuter o bråkar o .. hm ja vad de nu hålls med...

Ok om man tar till TV på morgonen när man vill ha lite.. "vuxentid" men gör de itne tille n ful ovana bara....


hm vet inte ens om jag svara på frågan...

Jag tror inte på TV. Nu har inte jag barn, men när jag skaffar ungar så ska jag försöka hålla dom borta från TVn så mycket det går. Jag förstår att man efter en lång dag på jobbet vill ta det lugnt och se på TV, istället för att busa med barnen.

För barn under 2 år har jag mycket svårt att tänka mig att TV är någon stimulerande underhållning. Då är nog bollen bättre.

Jag har inget minne av att ha kollat på TV när jag var liten, och nog satt man väldigt lite framför TVn. Utbudet var inte alls vad det är idag. Om man tänker på våra föräldrar så fanns inte TV när dom var små. Dagens ungdom har på sätt och vis inga aktiva intressen mer än att se på TV och chatta över MSN, och det är än mer asociala beteenden man lägger grunden till genom att barnen ser på TV i unga år. Det tror jag.

Det är ganska hårda ord, det där. Visst kan man ha inställningen att TV:n aldrig ska vara barnvakt, men det är lite klurigt i många familjer att få det där att gå ihop 365 dagar om året. Mitt mål är att TV:n aldrig ska vara barnvakt, men jag tänker inte skämmas och må dåligt om det vid några tillfällen blir på det viset.

Sen ska man ha i åtanke att man är inte hela världen för barnen längre när de blivit några år och är på dagis. Hela ansvaret för barnens beteende kan inte läggas på föräldrarna när barnen inte längre tillbringar all sin tid med dem. Det är inte ens önskvärt att barnen gör det heller. Dom mår gott av att lära sig förhålla sig till nya människor.

När barnen börjar på dagis kliver även dagiskamrater, personal och andra in i bilden som kan ha ett gott eller dåligt inflytande. Därför tycker jag att man ska vara försiktig med att peka finger och vara så fördömande.

ofta bråker de med varandra derför att de er trötte, inte för att de vill ha uppmerksamhet. Att forsöke göra nått konstruktivt med tre trötta unger er döfödt. De går på skole/fritids och dagis hela dagarna, klart de er trötte när de kommer hjem, de har fått så mye stimulans att de er fullstendigt överstimmulerade, sure og griniga. Då hender det att det kan vara bra att låta dom se en halvtimme på tv så att de får slappa, medan jag gör klar maten, slik at vi kan få en trevlig stund rundt midagsbordet.

Jag undrar om du har egna barn, hur gamla och hur mange....jo det hör hit, derför att det er av stor betydning hvilken erfarenhet du har i frågan du utalar dig i.

Jag har en mycket liberal inställning till TV-tittande men det har naturligtvis med ålder på barnet att göra.

Min äldste son älskade att titta på TV från ca. 4-års ålder, om det inte fanns nåt särskilt annat att göra fick han titta på barnprogram eller filmer om han ville.
Mittenkillen var aldrig så intresserad men ville han titta var det okej med mig.

Min dotter, som nu är 7 år, älskar TV hon skulle kunna titta en hel dag utan problem. I veckorna har hon rätt mycket läxor så det är sällan hon hinner titta så mycket men på helgerna tittas det.

Så länge mina barn sköter läxor och annat som ska göras bryr jag mig inte så mycket faktiskt men som 2-åringar tittade de inte särskilt mycket, mest för att de hade väldigt svårt för att sitta stilla, i synnerhet pojkarna.

Jag tror inte så mycket på alla undersökningar utan försöker använda mitt sunda (?) förnuft och trots det mycket tv-tittandet hos åtminstone 2 av mina barn är de vad jag skulle påstå helt normala, inga våldstendenser, väldigt verbala, roliga och uppfattas vanligtvis som väluppfostrade.

Det är nog värre med "oss" som sitter framför dumburken (datorn) dygnet runt.....

Ja.

Fast där kan jag bli irriterad på mina tonåringar som mellan varven snöar in totalt på datorn.

Blir mer irriterad och oroad över det faktiskt än TV-tittandet.


Minns dock när äldste sonen gick i 0:an eller vad det nu heter i Sverige, den klassen som är före 1:an och lärarna ville att vi skulle förbjuda barnen att se "PowerRangers" (?), så löjligt så jag höll på att krevera.

Barn är INTE dumma i huvudet och de fattar mycket väl vad som är på låtsas och riktigt, annars talar man som förälder om det för dem.

Jag har sett snorungar efter att dom spelat GTA och det var ingen vacker syn.

I många fall tror jag man överskattar dom små, just för att dom är ens egna.

Nu vet inte jag vad GTA är men jag är INTE en mamma som tror att mina barn är änglar.
Dock lever vi i en annan verklighet än vad de flesta svenskar gör och jag har stenkoll på mina barn.
Verkligen, en koll jag aldrig skulle kunna ha haft i Sverige kan jag ju säga.

GTA är ett TV-spel där man är en gangster och åker runt och skjuter poliser och annat folk. Samlar vapen, kör bilarna, o.s.v. 18-års åldersrekomendation är det på det, har jag för mig. Det hindrar inte småglinen det minsta...

Hur kan du ha bättre koll i Polen än här? Vad skiljer?

Var tvungen att fråga min son (16 på väg mot 17) om GTA han sa att det var ett väldigt brutalt spel men tydligen har han spelat det?!

Jag har bättre koll för att de går aldrig ut ensamma (utom med hunden) jag kör dem överallt och hämtar dem.

De går aldrig ut om inte jag vet exakt var de går, när de ska hämtas osv.

Om de beter sig olämpligt i skolan har jag counsolern på telefon på en gång.

Det är en social kontroll här som är stenhård, därför har jag bra koll på dem samt att mitt "jobb" är att hålla ordning på barnen, se till att läxor blir gjorda och att annat sköts.