Citat:
När jag uppmanar dig att läsa på om vilka metoder forskningen använder så är det inte för att vara spydig eller plocka poänger, men just för att undvika enkla misstag som det du gör ovan. I inlägg efter inlägg framgår det hur du verkar tro att forskningen antingen måste förkasta Bibeln eller behandla den som fakta. Så är det inte, vilket nog de flesta är medvetna om.
Än en gång, Bibeln är inte objektiv och den försöker inte vara objektiv. Nästan inga dokument från Antiken är objketiva. Det "allt-eller-inget" resonemang du tycks föra har ingen grund. Och än en gång (och jag vet inte hur ofta jag måste upprepa detta), seriösa forskare använder samma metoder när de läser böcker i Bibeln som när de läser andra dokument från samma tid. Du tycks tro att det handlar om någon slags "apologet"-forskning med särskilda metoder för just Bibeln. Så är det inte. De flesta av dina argument grundar sig just i dina missuppfattningar om hur vetenskapen behandlar antika dokument.
Citat:
Vilket demonstrerar vad jag har sagt tidigare, att denna typ av religions-historisk forskning du presenterar användar en metodologi som självklart inte kan ge särskild stor validitet i sina konklusioner; i bästa fall en viss begränsat sannolikhet som är för liten till att vara annat än kvalificerade gissninger.
Ja, vi är överens. Nästan all vår kunskap om Antiken är kvalificerade gissningar, vissa väldigt säkra och andra mindre säkra.
Citat:
Än en gång verkar det som om ditt problem är med hela forskningsfältet 'Antikens historia', inte frågan om Jeus existens. Inget fel på det, det är en intressant fråga men kanske mer lämpad för historieforumet. Däremot har du fel då du verkar tro att det är här skiljelinjen går mellan de som argumenterar för Jesus existens eller de som argumenterar emot. Som jag redan nämnde finns det bara ett par forskare som verkligen påstår att Jesus inte existerat, men också de arbetar med exakt de metoder du förkastar.
Citat:
Vi kan knappast få en säkrare kunskap om Jesus existens än om många andra händelser i Antiken, vilket för oss tillbaka till att det problem du verkar ha är med forskning i antikens historia överlag. Sedan finns det förstås grader av säkerhet. Att det utbrott av Vesuvius som förstörde Pompeius inträffade år 79 skulle säkert de flesta anse som mer säkert än att Jesus existerade. Men hur säkra kan vi vara på att Caesar invaderade Britannien år 55 f.kr? Frågar du vilken historiker som helst skulle de säkert säga "Väldigt säkra" men skulle vi följa din kritik av deras vetenskapsmetoder så skulle vi vara tvugna att konstatera att vi inte alls vet om Caesar någonsin alls invaderade Britannien.
- men den blir ju inte sämre för det...)
)