Värsta jag vart med om var när jag sneade åt helvete på DXM.
Hade raceat ganska hårt en period, sen tog jag 1500mg.
Allt var frid och fröjd och var ganska likt mina tidigare erfarenheter.
Sen, efter peaken så tog trippen en total vändning och jag hamnade på en platå jag aldrig tidigare upplevt.
Det var det bästa jag vart med om, fast saken som gjorde att jag sneade var att jag var övertygad om att jag skulle bli mer och mer "normal" efter peaken, så synen var helt åt helvete och jag fastnade i tankegångarna och trodde att det alltid skulle vara såhär.
Och fick grov dödsångest och ville ta livet av mig, men som tur var så gick jag iväg till en polare som petade i mig ett par stesolid så jag blev lugn och kunde sova.
Nu i efterhand så är jag ganska säker på att jag hamnade på platå sigma, men kunde absolut inte hantera den platån, därav sneandet.
Det var min värsta upplevelse på droger.
Mvh