2007-01-14, 10:15
#1
Historien:
Vi träffades för ett par år sedan, umgicks som kompisar först men blev ihop för typ ett år sedan och flyttade ihop för ett halvår sen. I början var allting jättebra, som alltid, men nu funkar det inte längre öht. Det största problemet är att hon är psykiskt instabil, kan bli hysterisk för minsta småsak och då måste jag trösta och hjälpa. Dricker hon sprit är det ännu värre, då förlorar hon all kontroll och beter sig som en riktig gris. Men jag förväntas acceptera det och finnas där dagen därpå när hon ångrar sig.
Men dumpa henne då?
Hon har tidigare varit inne på att ta livet av sig och även om jag tror att det mest är skitsnack så gör det mig ändå lite orolig. Visst det vore grymt för ens ego att en tjej tagit livet av sig för min skull, men jag bryr mig fortfarande om henne och inser att hon behöver vård och support snarare än att bli dumpad. Samtidigt inser jag att jag inte kan finnas där resten av hennes liv och att det egentligen inte är mitt fel om hon väljer det. Eller kan det vara det? Jag har försökt få henne att gå i terapi, men hon vill inte, påstår att alla psykologer, terapeuter osv bara är idioter och att de inte kan hjälpa henne.
Prata med kompisar?
Jag har funderat på att prata med hennes kompisar innan jag gör slut så att de kan vara där för henne och ta hand om henne. Vad tycker ni om den idén?
När ska det göras?
Inom en vecka ska jag vara singel igen, det har jag bestämt mig för. Men jag vet inte vilken dag/tid som passar bäst. Jag lutar åt fredag eftersom hon då kommer ha både familj och vänner som kan stödja henne. Vad tycker ni om det?
Vad kan jag göra för att mildra slaget för henne och vad kan jag göra för att mildra ångesten för mig själv? Jag bryr mig och älskar fortfarande den tjejen jag blev tillsammans med. Tyvärr är det inte samma tjej längre.
Hur fan tar man sig ur sån här skit?
Anledningen till att jag bestämt mig för att ge upp var nyår, vi satt hemma hos oss med ett gäng kompisar och festade, strax före tolv gick vi ut för att titta på fyrverkerier och sedan dra vidare till nattklubb. När vi kommit ut inser jag att jag glömt mata katterna och förklarar att jag måste gå hem och fixa det. Vi bestämmer vilken klubb vi ska till och jag rusar hem och matar katterna. Stressad som fan springer jag hem, matar katterna och ordnar taxi till klubben för mig. Under resan dit försöker jag komma i kontakt med henne och hennes kompisar men det är omöjligt. Jag glider in på klubben och möter henne, en kopmis och fyra snubbar jag aldrig sett tidigare där inne. Full och glad skiter jag i det och hälsar på alla, killarna ser grymt irriterade ut när jag kysser min flickvän och hon verkar också lite störd av situationen. Killarna försvinner direkt när vi kommit in. Efter det går vi till baren och jag har svårigheter att få ordning på mina pengar eftersom de ligger i en stor boll i fickan och tjejen börjar gnälla om att jag borde ha ett system för mina pengar och att jag är så korkad och trög när jag är full. "Om jag fick ha mina pengar ifred skulle det vara ordning på dem" svarar jag och jag vet att det kommer störa henne, men det är mina pengar vi lever på, hennes studiebidrag är inte för fett direkt. Hon blir vansinnig, skäller på mig och ber mig dra åt helvete (men hon fick med sig drinken innan hon drog). Jag försöker prata med henne men hon totalignorerar mig och hittar en halvarab (medelhavseuropé) att umgås med. Jag börjar lacka ur på allvar nu och försöker prata med hennes kompisar som helt vägrar att se problemet. Till sist inser jag att det inte leder någon vart att prata snällt och förklarar för alla att jag funderar på att gå hem. Men när jag bestämt mig träffar jag på ett par polare och hänger med dem ett tag. När jag en stund senare ska dansa ser jag min flickvän dansa ytterst närgånget med en annan kille, de kysser varandra inte, men det är uppenbart vad han vill, hon är för full och dum för att fatta (jag hoppas det var så iaf). Situationen räddas av hennes kompis som leder iväg henne. Nu har jag fått nog och letar upp dem allihop och förklarar att jag går hem och att jag skiter i vad de hittar på men eftersom tjejen glömt nyckeln hemma och jag ska sova så går vi, jag tjejen och en av hennes kompisar som var med oss ut och som ska sova hos oss. När vi kommer ut börjar tjejen ösa förolämpningar och bitterhet över mig. Jag håller käft så gott det går och knatar på hemåt. Till sist tröttnar jag och går fram till henne och undrar vad fan hon håller på med. Hon tar då tag i håret på mig och försöker sig på att stirra mig i ögonen så jag ska bli rädd. Jag bara skrattar åt henne. Hon blir ännu argare och börjar dra mig i håret på riktigt.Jag säger åt henne att lägga av och tar tag i hennes hår och drar tillbaka. När hon lyfter andra handen för att dra med den också sparkar jag undan benen på henne så hon landar på ryggen i en vattenpöl. Hon börjar skrika okontrollerat och försöker slå mig med sin väska. Jag har inga problem att parera slagen men säger ändå till både henne och hennes kompis att om hon försöker sig på våld en gång till så ska jag visa henne vad våld verkligen är. Då till sist verkar hon inse att jag är farligt arg och resten av promenaden hem kallar hon mig bara för otrevliga saker och gråter okontrollerat. Hemma sätter hon sig i hallen men blöta kläder och gråter. Jag ordnar säng för henne och kompisen och lämnar henne där för att gå och sova.
När jag försöker prata om det här dagen efter så tycker hon att det jag gjorde (slänga henne i en vattenpöl) var fruktansvärt. Hennes beteende var inte så farligt tycker hon. Hon var ju bara full och det var mitt fel att hon blev så arg eftersom jag sa att hon levde på mina pengar. Trots att det är sant.
Finns flera liknande saker som hänt, men det har aldrig lett till våld från min sida tidigare. Naturligtvis mår jag dåligt av det, men mest dåligt mår jag av att jag inte gick när jag hade bestämt mig, då hade jag kunnat stänga av telefonerna, packat ihop hennes grejor och låtit hennes polare komma och hämta dem. Nu måste jag ta en ny påfrestande vända med henne och göra slut på ett "snyggt" sätt.
Ledsen om det blev rörigt, hoppas på bra svar, råd och kommentarer.
Just det ja, hon är 20 och jag är 25.
/Farbrorn
Vi träffades för ett par år sedan, umgicks som kompisar först men blev ihop för typ ett år sedan och flyttade ihop för ett halvår sen. I början var allting jättebra, som alltid, men nu funkar det inte längre öht. Det största problemet är att hon är psykiskt instabil, kan bli hysterisk för minsta småsak och då måste jag trösta och hjälpa. Dricker hon sprit är det ännu värre, då förlorar hon all kontroll och beter sig som en riktig gris. Men jag förväntas acceptera det och finnas där dagen därpå när hon ångrar sig.
Men dumpa henne då?
Hon har tidigare varit inne på att ta livet av sig och även om jag tror att det mest är skitsnack så gör det mig ändå lite orolig. Visst det vore grymt för ens ego att en tjej tagit livet av sig för min skull, men jag bryr mig fortfarande om henne och inser att hon behöver vård och support snarare än att bli dumpad. Samtidigt inser jag att jag inte kan finnas där resten av hennes liv och att det egentligen inte är mitt fel om hon väljer det. Eller kan det vara det? Jag har försökt få henne att gå i terapi, men hon vill inte, påstår att alla psykologer, terapeuter osv bara är idioter och att de inte kan hjälpa henne.
Prata med kompisar?
Jag har funderat på att prata med hennes kompisar innan jag gör slut så att de kan vara där för henne och ta hand om henne. Vad tycker ni om den idén?
När ska det göras?
Inom en vecka ska jag vara singel igen, det har jag bestämt mig för. Men jag vet inte vilken dag/tid som passar bäst. Jag lutar åt fredag eftersom hon då kommer ha både familj och vänner som kan stödja henne. Vad tycker ni om det?
Vad kan jag göra för att mildra slaget för henne och vad kan jag göra för att mildra ångesten för mig själv? Jag bryr mig och älskar fortfarande den tjejen jag blev tillsammans med. Tyvärr är det inte samma tjej längre.
Hur fan tar man sig ur sån här skit?
Anledningen till att jag bestämt mig för att ge upp var nyår, vi satt hemma hos oss med ett gäng kompisar och festade, strax före tolv gick vi ut för att titta på fyrverkerier och sedan dra vidare till nattklubb. När vi kommit ut inser jag att jag glömt mata katterna och förklarar att jag måste gå hem och fixa det. Vi bestämmer vilken klubb vi ska till och jag rusar hem och matar katterna. Stressad som fan springer jag hem, matar katterna och ordnar taxi till klubben för mig. Under resan dit försöker jag komma i kontakt med henne och hennes kompisar men det är omöjligt. Jag glider in på klubben och möter henne, en kopmis och fyra snubbar jag aldrig sett tidigare där inne. Full och glad skiter jag i det och hälsar på alla, killarna ser grymt irriterade ut när jag kysser min flickvän och hon verkar också lite störd av situationen. Killarna försvinner direkt när vi kommit in. Efter det går vi till baren och jag har svårigheter att få ordning på mina pengar eftersom de ligger i en stor boll i fickan och tjejen börjar gnälla om att jag borde ha ett system för mina pengar och att jag är så korkad och trög när jag är full. "Om jag fick ha mina pengar ifred skulle det vara ordning på dem" svarar jag och jag vet att det kommer störa henne, men det är mina pengar vi lever på, hennes studiebidrag är inte för fett direkt. Hon blir vansinnig, skäller på mig och ber mig dra åt helvete (men hon fick med sig drinken innan hon drog). Jag försöker prata med henne men hon totalignorerar mig och hittar en halvarab (medelhavseuropé) att umgås med. Jag börjar lacka ur på allvar nu och försöker prata med hennes kompisar som helt vägrar att se problemet. Till sist inser jag att det inte leder någon vart att prata snällt och förklarar för alla att jag funderar på att gå hem. Men när jag bestämt mig träffar jag på ett par polare och hänger med dem ett tag. När jag en stund senare ska dansa ser jag min flickvän dansa ytterst närgånget med en annan kille, de kysser varandra inte, men det är uppenbart vad han vill, hon är för full och dum för att fatta (jag hoppas det var så iaf). Situationen räddas av hennes kompis som leder iväg henne. Nu har jag fått nog och letar upp dem allihop och förklarar att jag går hem och att jag skiter i vad de hittar på men eftersom tjejen glömt nyckeln hemma och jag ska sova så går vi, jag tjejen och en av hennes kompisar som var med oss ut och som ska sova hos oss. När vi kommer ut börjar tjejen ösa förolämpningar och bitterhet över mig. Jag håller käft så gott det går och knatar på hemåt. Till sist tröttnar jag och går fram till henne och undrar vad fan hon håller på med. Hon tar då tag i håret på mig och försöker sig på att stirra mig i ögonen så jag ska bli rädd. Jag bara skrattar åt henne. Hon blir ännu argare och börjar dra mig i håret på riktigt.Jag säger åt henne att lägga av och tar tag i hennes hår och drar tillbaka. När hon lyfter andra handen för att dra med den också sparkar jag undan benen på henne så hon landar på ryggen i en vattenpöl. Hon börjar skrika okontrollerat och försöker slå mig med sin väska. Jag har inga problem att parera slagen men säger ändå till både henne och hennes kompis att om hon försöker sig på våld en gång till så ska jag visa henne vad våld verkligen är. Då till sist verkar hon inse att jag är farligt arg och resten av promenaden hem kallar hon mig bara för otrevliga saker och gråter okontrollerat. Hemma sätter hon sig i hallen men blöta kläder och gråter. Jag ordnar säng för henne och kompisen och lämnar henne där för att gå och sova.
När jag försöker prata om det här dagen efter så tycker hon att det jag gjorde (slänga henne i en vattenpöl) var fruktansvärt. Hennes beteende var inte så farligt tycker hon. Hon var ju bara full och det var mitt fel att hon blev så arg eftersom jag sa att hon levde på mina pengar. Trots att det är sant.
Finns flera liknande saker som hänt, men det har aldrig lett till våld från min sida tidigare. Naturligtvis mår jag dåligt av det, men mest dåligt mår jag av att jag inte gick när jag hade bestämt mig, då hade jag kunnat stänga av telefonerna, packat ihop hennes grejor och låtit hennes polare komma och hämta dem. Nu måste jag ta en ny påfrestande vända med henne och göra slut på ett "snyggt" sätt.
Ledsen om det blev rörigt, hoppas på bra svar, råd och kommentarer.
Just det ja, hon är 20 och jag är 25.
/Farbrorn
