Lögnarparadoxen och andra paradoxer [Sammanslagna trådar /Mod]

Jag har ingen större koll på filosofi direkt men en polare informerade mig om den sk lögnarparadoxen "jag ljuger" eller "jag ljuger alltid" och det var väldigt intressant..då jag inte läst något om den skrev jag ihop en liten text för att försöka lösa mysteriet vilket naturligtvis inte gick så bra. Tips på fler nötter att fundera över tills man blir knäpp? Så här virrigt blev det när jag gav mig på lögnarparadoxen:

Jag ljuger alltid! Fast iom att jag faktist alltid ljuger så var de där en sanning och alltså ljuger jag inte alltid. Men om det nu var en sanning då ljög jag ju faktist trots allt i den första meningen när jag påstod att jag alltid ljuger..för det gör jag ju inte alltid uppenbarligen. Eller gör jag det? Jag ljög ju när jag påstod att jag alltid ljuger iom att just det var sant. Hur får jag ihop detta nu? Ljuger jag alltid eller inte?

Cirkelresonemang, eller kanske Moment 22? Kalla det vad du vill, det finns väl inte så mycket att diskutera kring det där?

Paradoxen visar att vårt språk inte är perfekt utan kan slå knut på sig självt. Som förgående talare påpekar torde det filosofiska värdet av lögnarparadoxen vara litet. Den framstår mest som en sofism.

Det finns ett antal paradoxer, av vilka "lögnarparadoxen" är en, som ej har någon fullgod lösning. Ett antal olika lösningar och varianter av lösningar har presenterats genom åren, men alla är de behäftade med vissa problem.

Lösningsexempel på lögnarparadoxen: Tarskis införande av obekt-/metaspråk(T-scheman), Kripkes utevkling av lösningen i semantiskt slutna språk, innförenade av sanningshierarkier elelr propositioners meningslöshet....etc...osv.

//Mvh, M

det som kan vara intressant är väll dock hur annorlunda världen hade varit med ett perfekt språk. Ett språk utan missförstånd och paradoxer och där man kan utrycka exakt vad man vill.
Har hört att vi skulle kommigt betydligt längre fram i utvecklingen (hittar inte rätt ord... ) med ett perfekt språk.
Nu är detta kanske lite urspårat från ämnet men ändå

Språk är ett kommunikativt verktyg och som sådant fungerar det utmärkt. Det är inte språket det är fel på utan användningen...

//Mvh, M

hmm hur menar du nu? Det finns ju flertalet brister i samtliga språk, om man hade haft ett språk utan dessa brister hade väll vi blivit mer belevade?
på vilket sätt är det användningen det är fel på?

Ge mig exempel där språket i sig är fel.

I de fall där "missförstånd" uppstår är det ju inte språket i sig det är fel på utan hur vi använder och tolkar språket. Klassiskt könsstereotypt exempel:

Man och kvinna kör bil. Mannen kör (sic) och de passerar en ett fik.
Kvinnan: Skulle det inte vara gott med kaffe?
Mannen: Näe.
Och han kör vidare.

Missförstånd. Vad hon menade var "Kör in här. Jag vill dricka kaffe". Mannen tolkar yttrandet som en fråga då det var så formulerat. Inget fel på språket i sig utan just på användningen.

Vissa filosofiska "problem" visar sig även de vara uppkomna av en felaktig användning av språket - se Kropp och själ-tråden.

//Mvh, M

paradoxer för att ta ett exempel. Sen är det ju som sagt inte alltid man kan utrycka vissa känslor o liknande vilket kan leda till viss problematik.
Jag är inte så insatt i ämnet men de va som sagt vad jag hade hört, dvs. att vi skulle föra utvecklingen otroligt mycket snabbare med ett "perfekt" språk, intressant är det i vilket fall.

paradoxer är konstruerade avvikelser från språket som kommunikativt verktyg. Nämn något annat exempel. Som kommunikativt verktyg är det inget fel på språket i sig .

Jag skulle säga att det är ett "meningslöst" resonemang. Illusionen om ett komplett språk baseras på en missuppfattning om vad språk är.

//Mvh, M

Well ett litet filosofiskt värde borde det finnas i där. Många filosofer har funderat över språket otillräcklighet när det kommer till att beskriva till exempel existensen. Wittgenstein är en av dem.

Wittgenstein är den som anser att vardagsspråket är bra som det är. Det som inte låter sig yttras var väl logiska sanningar och etik.

"Det som kan sägas kan sägas klart. Om det man inte kan tala måste man tiga" (citat ur minnet)

Personligen tycker jag paradoxer har föga filosofiskt värde.

//Mvh, M