Här ligger inte felet i sig i språket utan att man för att hävda att man inte kan veta något faktiskt måste ha kommit fram till diverse saker att hålla för sanningar.
Här ligger inte felet i sig i språket utan att man för att hävda att man inte kan veta något faktiskt måste ha kommit fram till diverse saker att hålla för sanningar.
Fast är det verkligen så? Man kommer fram till att det inte finns någonting som är helt säkert i världen, men varifrån fick man idén att något i världen skulle vara helt säkert? Från språket.
Fast är det verkligen så? Man kommer fram till att det inte finns någonting som är helt säkert i världen, men varifrån fick man idén att något i världen skulle vara helt säkert? Från språket.
Det kanske stämmer. Men kan man alls filosofera om hur mycket eller lite man kan så att säga veta utan ett språk?
Det kanske stämmer. Men kan man alls filosofera om hur mycket eller lite man kan så att säga veta utan ett språk?
Nej. Det är språkets paradox. Det verkar utvidga saker och ting men kan lika gärna sägas begränsa dem just genom sin funktion att definiera dem. En stor del av Nietzsches filosofi handlar om det.
Nej. Det är språkets paradox. Det verkar utvidga saker och ting men kan lika gärna sägas begränsa dem just genom sin funktion att definiera dem. En stor del av Nietzsches filosofi handlar om det.
Jo precis. Faktiskt behöver man inte gå ens så långt som till att argumentera mot påståendet "man kan inte veta någonting" med att personen i fråga måste ha baserat sitt uttalande på diverse antagna sanningar. Det är ju nämligen så att bara det faktum att han eller hon ens valde att göra uttalandet visar att h*n tog för givet att det fanns någon som skulle kunna förstå innebörden av de ord som ingick i meningen. Varför annars tala?
__________________
Senast redigerad av esant 2015-09-04 kl. 00:19.
En intressant paradox som har med språkets oklarheter att göra är "Den flintskallige mannen" av Eubulides, som lyder:
"Det är självklart att en man med tjockt hår på huvudet inte är flintskallig. Om han tappar ett enda hårstrå kommer det inte att göra honom flintskallig. Förlusten av ett enda hårstrå kan aldrig förvandla en icke-skallig man till en flintskallig man. Så ingen kan någonsin bli flintskallig."
I centrum om paradoxen ligger alltså konceptet oklarhet. Den flintskallige mannen vilar på oklarheten i ordet "flintskallig". En liknande paradox med samma koncept är s.k. "högen".
Vad anser ni om denna paradox och tror ni det finns någon lösning?
Jag tror inte ingiftesförhållandet ifråga är så vanligt att det funnits anledning att hitta på ett särskilt ord för det, men ni kan ju alltid kalla er "korsstyvlingar" eller något sådant om ni har lust att berika språket.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!