Juristprogrammet

Man tjänar onekligen mer pengar om man arbetar inom IB och har ett stort driv eller avancerar för att basa över en hedgefond, men det är ju svårt att nå dit som jurist så att säga, det finns alltid arbeten som resulterar i högre löner, snyggare brudar och mer gratismat, vilket yrke man än diskuterar .

Vad menar du med det markerade förresten?

Kanske var lite otydligt förlåt isf.
Men min uppfattning av de jag känner som läser juridik kontra ekonomi, är att ekonomerna betydligt oftare tar till sig av en livsuppfattning som finns i nämnda filmer, medan juristerna är mer lika studenter som civilingenjörer, läkare osv. Juridik känns mer som ett område man brinner för, intresset för rättsväsendet etc. jämfört med företagsekonomi som kan uppfattas som att det leder till ett bra avlönat jobb i en glamouriserad värld. Självklart är detta en väldigt grov generalisering. Många uppfattar jurister som paragrafryttare och rena faktureringskryddare.
Skulle vara intressant att jämföra byrå och bolagsjurister med domare, åklagare, humanjurister.

Edit: Har inte påbörjat någon högskoleutbildning, ev tänkt börja läsa till nästa höst.
Men som samhällsvetare vet jag på ett ungefär vilka banor som intresserar mig, men det känns som otroligt mkt narcissism och förhöjda självideal vart man än kommer. Det här med betygshets, byrålismande osv känns inte jätteattraktivt. Slita 4-5år för att sen vända fakturor eller bli due-diligence slav kanske är ett naturligt steg. Man jag ser det som att man arbetar för att leva, inte leva för att arbeta. Sen får man ju anpassa intresse och förmåner i ekvationen.

Intressant tanke!

Nu när jag börjar tänka så är det en ganska... laidback (?) stämning i de TV-serier som behandlar advokater (t.ex. Suits, Ally McBeal, Boston Legal för att nämna några utav de populäraste), inte så att man sitter och tar det lugnt med en kopp kaffe, utan det är hårt jobb men utrymme för annat. I de produktioner som handlar om ekonomer (tar här Wall Street som exempel, då alla har sett den) är det mer "hard work".

Är juristprogrammen i Uppsala och Umeå helt identiskt uppbyggda? Bägge universitetet kör på PBL, och terminerna är "döpta" till samma saker enligt följande länkar:
UU: http://www.studentum.se/Juristprogrammet_59770.htm
UmU: http://www.jus.umu.se/digitalAssets/3/3652_up-jurist--2-ny080623.pdf

Det jag tänkte på är, om man någon gång under studietiden byter studieort mellan just de två ställena, kommer det funka helt oproblematiskt utan att man kommer behöva komplettera en massa saker från tidigare terminer på den nya studieorten osv?

Jag läser vid UU. I princip alla jag stött på som har bytt från UMU till UU har hoppat på T4.

UmU har i princip kopierat UU:s upplägg rakt av och slängt in lite genusperspektiv och annat mys. Det är upp till administrationen på juridicum på UU om du får tillgodoräkna dig, och vad jag vet brukar de inte alls vara omöjliga om man bedömer att upplägget är lika (vilket det ju är). Dock tror jag att du normalt sett först måste söka och komma in på UU på samma sätt som alla andra med gymnasiebetyg eller högskoleprovspoäng för att sen få tillgodoräkna dig och hoppa på den termin du skulle börja på om du pluggade vidare på UmU. Därför förstår jag inte riktigt anledningen att börja plugga på UmU först.

Den 15 oktober och sista dagen för att välja högskola i vinter närmar sig med stormsteg. Jag har tidigare läst JIKen, Statsvetenskap I och håller just nu på med Engelska I på Stockholms universitet. JIKen läste jag direkt efter gymnasiet på juristprogrammet och jag fick godkänt betyg på kursen. Motivationen brast, jag hoppade av och började jobba. Nu är det andra tider dock och jag är redo att börja plugga heltid på en linje.

Det leder mig in på ett antal frågor (främst till de som studerar juridik):

När juristprogrammet börjar i vinter fyller jag 22 år, är det en ovanligt sen ålder för att börja plugga juristprogrammet?

Går det att öva upp problemlösningsförmågan som är en viktig del av utbildningen? (är speciellt handikappad på det området om jag får säga det själv )

Hur kul är egentligen utbildningen/på en skala 1-10 hur skoltrött blir man efter 2-3 år på linjen?

Får man jobb efter utbildningen om man går ut med "halvbra" betyg?

Med mina 21,7 poäng ska det inte vara några problem för mig att komma in på programmet, men är som sagt orolig för att jag inte kommer att klara av den höga studietakten. I count on you. Svara bra!

Åldern är inga problem om frågan syftar till vad medelåldern är. Du kommer vara något äldre men knappt märkbart. Dem flesta är runt 18-19 år gamla på T1.

Jobb får du oavsett betyg men räkna inte med att kunna jobba med precis vad du behagar om du tar examen med G i betygssnitt.

Vad gäller de andra frågorna besvarar jag dem inte pga bristande kunskap eller för att svaren är högst subjektiva.

Jag skulle säga att man behöver befinna sig i den lägre halvan av befolkningens intelligenskvot för att inte hinna med tempot på juristlinjen. Att klara av utbildningen är en no-brainer, det är först när man aspirerar på de höga betygen som det kan krävas en hel del ansträngning. Att det faktiskt finns folk som får U, fast de faktiskt vill prestera högre, är för mig en gåta.

Nej. Du är inte färsk ifrån gymnasiet men fortfarande ung.



Ja. Vet dock inte riktigt vad du menar med problemlösningsförmåga? Man hittar mer problem än vad man löser problem. Analytisk förmåga är kanske ordet du söker men även den kan tränas upp.



Kul och kul, min definition av kul gränsar till definitionen av dekadens och jag har företrädesvis kul på min fritid. Sen har man iof ofta kul med kursare inom ramen för utbildningen, men själva pluggandet i sig är inte speciellt kul. På en skala 1-10, kanske 5.



Inte så farligt, då är man ju strax klar. Värre är det två-tre terminer in, då har man inte hunnit bygga upp den falska föreställningen om att man tamefan kan juridik med vilken det falska självförtroendet kommer.



Ja. Inte tingstjänstgöring i sthlm och kanske inte jobb hos de tre största byråerna osv., men jobb får man.




Är det 90-talisterna som drar ner medelåldern? Vill minnas att det var väldigt få under 20 när jag började.




Det är ganska lustigt det där, innan man pluggade till jurist hade man jävligt höga tankar om juriststudenterna, när man precis började hade man jävligt höga tankar om sig själv och sina medkursare, nu känns det som att man man ser idioter överallt, ibland i sin egen spegelbild. Jag har en och annan kursare vars fortsatta närvaro på utbildningen är gåtfullare än den kvinnliga orgasmen.

Du kommer inte vara yngst och inte äldst. Knappast gammal hur man än mäter.

Du kommer få träna upp den förmågan under utbildningens gång. Några konkreta tips kan jag inte ge dig. Själv har jag blivit bättre genom att t ex angripa alla möjliga problem i mitt vardagsliv, genom att moderera på Flashback, genom att ständigt diskutera (om allt mellan himmel och jord).

Jag brukar säga, när någon frågar, att det inte alltid är kul men att det i princip alltid är intressant. Rolig är kanske fel ord, och stora delar av juridiken är knastertorr (vilket inte förtar att det är intressant). En bra dag hamnar juridiken på 8, en dålig på 2 på rolighetsskalan.

Jag har hört att man får det.

Försöker du klara utbildningen så hoppas jag att du klarar den. Om du faktiskt pluggar heltid och gör ditt bästa måste du vara tappad bakom ett flöte, född i en vagn och dessutom ha tappat samtliga muttrar för att inte klara utbildningen. Typ, alltså. Bra betyg rakt igenom är riktigt svårt, men godkänd kan de flesta bli.

Det är min uppfattning i alla fall. Stämmer nog ganska bra om jag tänker på åldern bland mina kursare också (Lund).