Tycker att första boken var ok.. tillräckligt underhållande för att jag ska fortsätta läsa iaf.
Meen, språket!
Det saknar flyt och sång.. Känns ofta klumpigt och simpelt.. Inte tillräckligt vackert, målande osv vilket gör att rätt stämning inte infinner sig. Berättelsen är nog så djup och mörk men skulle vara sååå mycket bättre om den var mer välskriven..
Märks särskilt på dialogerna som ibland kan bli smått löjliga.
Jag läste Ersatz' utgåva på svenska..
Översättaren översätter böckerna på fritiden och ser inte särskilt rysk ut, heh , http://biblioteket.se/default.asp?id=6118
Säger kanske inte mycket egentligen men att det försvunnit en del i översättningen känns inte orimligt att anta.
Kan tänka mig att det är extra svårt att verkligen tolka och översätta ryska på ett bra sätt också (?), särskilt om man inte är uppvuxen med båda språken, så kanske ska jag inte klaga. (Får väl lära mig ryska istället.. )
Någon som läst Perumov på ryska och kan uttala sig??
Håller med ovanstående, tycker inte heller att språket har något riktigt flyt, vilket säkert kan bero på översättaren. Iofs gör det inte så mycket och man kommer ganska snabbt in i Perumovs sätt att skriva, men jag har nästan hela tiden en svag irritationskänsla som kommer av att jag inte kan läsa böckerna lika snabbt som jag brukar läsa i vanliga fall utan att missa små detaljer, och detaljerna är extremt viktiga i den här boken har jag märkt (har inte tagit mig igenom första än). Nåväl, jag kommer nog in i det efter ett tag.
Helt klart en bra bok dock. Mörk, grym och avvikande från de flesta andra fantasyböcker. Slår i stort sätt alla andra fantasyböcker jag har läst med undantag från "A Song of Ice and Fire".
Hehe, ja, det där med detaljerna kan nog stämma. Märkte några gånger att jag missat viktiga saker i handlingen i första boken.
Andra boken har jag inte ens öppnat trots att jag haft den liggandes brevid sängen i en månad nu.
Trist om det beror på översättningen. På engelska finns de inte.
Håller med om A Song of Ice and Fire. Tillsammans med Robin Hobb's böcker om Fjärrskådarna (läs om ni inte har!) är det antagligen bästa fantasyn jag läst.
Jag stör mig på att vissa ord är skrivna med kyrilliskt alfabet. Tråkigt när man inte vet hur dom ska uttalas utan bara får gissa sig till något.
De ord som är skrivna med kyrilliskt alfabet är tydligen skrivna med romerskt alfabet i originalet -- ett ganska kul sätt att understryka att det är ett främmande språk. Men visst, det är inte lätt.
Har nu tagit mig igenom både första och andra boken och tror att jag för tillfället slutar här.
Kan nu efter två böcker sätta fingret mer exakt på vad jag har stört mig på. Först och främst de hela tiden återkommande inre monologerna som ibland är så extremt töntiga så att jag nästan börjar skratta Tycker även att det mer och mer liknar någon form av science fiction:
Dalen, mellanvärlden och att det finns en mängd olika världar, (där vår egen värld bl.a. hintas) aliens som bygger någon slags intergalaktisk motorväg á la Liftarens guide till galaxen?
Vilket egentligen inte är något problem, men det gjorde hela berättelsen lite för diffus för min smak.
I stort sätt alla karaktärer verkar även ha någon form av emotionell störning, då de ena stunden kan vara helt förvridna av hat mot någon, för att i nästa stund vara bästa kompisar och rädda världen tillsammans utan någon vidare förklaring till varför allt hat helt plötsligt glömts.
Ah, anyway, gav en hel del bra läsning trots bristerna. Om Perumov bara bättrar på sitt sätt att berätta så att man slipper alla manusliknande konversationer, monologer och oförklarliga sinnesstämningar så skulle detta vara topnotch.
Har nu tagit mig igenom både första och andra boken och tror att jag för tillfället slutar här.
Kan nu efter två böcker sätta fingret mer exakt på vad jag har stört mig på. Först och främst de hela tiden återkommande inre monologerna som ibland är så extremt töntiga så att jag nästan börjar skratta
Jag tyckte väl det kändes som om Dan "Infodump" Brown försökte skriva fantasy. Synd, för Perumov har en hel del bra idéer.