Citat:
Ursprungligen postat av Gromna
Till det första, vi har en undulat här hemma som levt ihop med en annan undulat senaste året. Tyvärr dog den ena efter tretton år av tapper tjänst för snart en månad sedan. Den som är kvar nu har börjat uppträda underligt. Han burrar upp sig och sitter mest still i buren. Vi har två misstanker om vad som kan vara orsaken. Antingen att han är deprimerad för sin kompis död, eller att han har någon form av mask. Han har även uppkastningar av maten emellenåt.
Vi har i går införskaffat oss två nya undulater som sällskap till den kvarvarande fågeln, men han är fortfarande lite lustig. Någon som har teori om vad det kan vara för fel på honom?
Sedan följer en annan fråga. Hur går det till när undulater parar sig? Vi funderade på det i går, och det enda vi vet är att dom enbart gör det i en holk när dom är helt själva. Vi finner det lite intressant att veta hur dom gör nu när vi har en hona också. Någon som vet detta?
Det var i och för sig ett tag sen jag hade undulater men här har du lite av mina tankar. Det kan mycket väl vara möjligt att en individ känner saknad av sin avlidne kamrat, fågeln blir helt enkelt deprimerad. Speciellt om han/hon blev ensam kvar så kändes det säkert tomt. Men att fågeln inte behåller maten gör mig konfunderad och Ni bör kontakta veterinär angående detta. Det är dock utmärkt att Ni skaffat sällskap till honom/henne nu.
Vad jag gjorde när mina fåglar blev hängiga var att placera en läslampa över buren, placera en eller två kökshandukar på buren så att den direkta värmestrålningen inte blir så intensiv. Det får inte bli för varmt. Det upplevde jag som att de mådde bättre av. Och det vanliga, att alltid se till att de har färskt vatten och mat såklart.
Jag själv hade under en period tre hanar och en hona tillsammans. Honan blev snabbt dominerande i den här lilla flocken. Två av hanarna uppvaktade henne medans den tredje blev nobbad. När den ena av de uppvaktande hanarna dog (efter ca 7-8 år) så tog helt enkelt den andre över "jobbet" helt. Efter ett par år dog även den andre "pojkvännen". Då kanske man skulle kunna tro att hane nummer tre skulle få chansen men så blev det aldrig även om de gick bra ihop ändå.
Honan blev aldrig deprimerad, kanske pga att hon trots allt hade sällskap. Dessutom så var de så gott som handtama så jag var väl på så sätt också en del av flocken kan man säga.
När det gäller parning så skedde det utan holk. Hanen klev helt sonika upp på honans rygg efter en tids fjäskande, själva akten pågick inte så länge för det var en rätt så avancerad balansakt på pinnen. Honan fick även ägg vid två-tre tillfällen. Holken behövs däremot för ruvning.
Jag tycker som sagt att Ni skall åtminstone kontakta en veterinär. De kan ge bästa råd om vad Ni kan göra hemma för fågeln. Lycka till.
