Era pundigaste beteenden?

Kom på mig själv för ett tag sen, jag har en tendens att överge vissa kompisar för andra som jag vet kommer inmundiga droger på ett eller annat sätt.

Fy på mig :-/

Knarkardiskning lär ju vara ganska utbrett.

Så länge man inte har gäster, eller vet att man får ha sin egen uppsättning tallrik och bestick ifred, så kan man gott nöja sig med att slicka dom rena. Det tillfredställer den ekonomiska tarmen (pengar är knark!) och ger mer tid åt dumheter, som att sitta framför FB fyra timmar i ett sträck och irritera sig över att inget intressant skrivs, ungefär som att ett webforum har någon slags plikt att producera timtal av underhållning per dag.

Att lägga ned tiotals timmar i veckan på att plocka bär och göra mat av dom, passar nog också in, om man som jag gör det med motiveringen 'Pengar är knark, varje måltid jag överlever utan att betala för är kommande droger!'.

Frivilligt uteliggeri är definitivt pundigt. Särskilt om det kombineras med raggning på underåriga i syfte att komma åt deras sprit. Vid ett tillfälle förra sommaren hängde jag runt lite med en sån där liten som trodde att vi hade något på gång, och i brist på berusning började jag ansätta hennes manliga polare som hade något slags intellektuellt kukmäteri för sig om språk och kommunikationens kärna. Med Wittgensteins Tractatus i färskt minne (hey, jag hade inte druckit så mycket!) gav jag mig på att bevisa för de båda att deras lustiga gutturala ljud inte kan begripas av någon annan än deras undermedvetna, vilket inte svarar på tilltal, och detta kryddat med lite språkspelsteorier. Det slutade med att jag fick frågan "Är du någon jävla knarkarlajvare eller? Du är fan skitkonstig!", varvid jag svarade att jag var nyktrare än den frågande men däremot såg livet som ett rollspel och jämställde relationsmässig lögn med sanning. Till detta hör att så fort jag sagt att jag kände mig som en del i ett lajv, så gav jag mig på att vika ett +1337 Übersvärd av en gammal engångsgrill jag fann i en sopkorg jag rutinmässigt sökt igenom efter mat och droger. Svärdet bytte jag mot två cigg, diplomatiskt uttryckt. Jag hotade med våldsamheter i form av en formell duellutmaning som jag tänkte mig att en D&Dare skulle uttrycka den.

Det slutade iallafall med att jag, när en väktare dök upp och gnällde om snorungar som super på allmän plats, snöt åt mig flickans ena polares halvfulla ciderflaska och stänkte delar av innehållet på så många närvarande som möjligt, inklusive väktarens schäfer, under en högdragen deklaration om vad för effekt magin skulle få i längden. Väktaren tog illa vid sig och ville att jag skulle leka med hans buttplug, flaskan smälldes i backen och jag sprang som en jävla tok från hunden som han tack och lov släppte sent.

Nåväl, någon gång ska jag tillbaka till gatan. Men då ska jag ha mer pengar än jag hade då, så jag kan berusa mig på intressanta droger oftare.

Är det en pundig inställning?


Edit: Vid närmare eftertanke, den gröna motoroverall, m90-skjorta, långkalsong siochså (de gröna), och några decimeter flottigt hår, hör till berättelsen. Jag såg ut som en malaj som råkat ut för ett gäng kickers med spritpennor och antisocialt engagement. Om inte minnet sviker så var enda vettiga texten på overallen 'Berusa mig!' längs med ena låret.

Fantastiskt!

För mig har det ofta varit tvärtom. Icke pundande polare tar avstånd från en.

Det är ju också så att laglighetens och nykterhetens tråkiga ambassadörer raskt förs av intresselistan när drogarperioder pågår.

Ang det där om självbiografi, jag tror nog att du skulle kunna tjäna en hel del på den Arkomann... vilken vanlig svensson vill inte läsa en bok med DITT av alla människors perspektiv? Någon som håller med?

Det där har jag också gjort Men de funkar ju inte så är de bara man kan ju inte sitta och slänga i sig massa substanser för att sedan bli helt väck medan dom andra bara sitter o glor. Kanske om dom dricker men det är ju fan inte kul att behöva smyga heller.

japp japp, yes yes, do the book do the book

Vet inte om det beror på drogarperiodernas kvantitativa övertag eller nykterhetsambassadörernas tråkighet, men i mitt fall har de nog aldrig stått på intresselistan till att börja med.


Hehe, det vore ett jävla roligt sätt att försörja sitt missbruk!
"Köp min bok, så att jag har råd med material till min nästa", skulle jag kunna ha som slogan. Och så en liten finstilt text längst ned, som säger "Alla intäkter går indirekt till den organiserade brottsligheten".

Skämt å sido skall jag väl börja fila på den där boken så småningom, oavsett om det egentligen finns några pengar att tjäna. Vad vill man läsa om, då? Hela biografien, d. v. s. hur jag åt mat från trottoaren som barn, drack ur vattenpölar och ständigt tappade bort mössa och vantar? Timslånga "kvartsamtal" fr. o. m. första klass, första fyllan vid 11 års ålder, första inbrottet i samma veva? Eller är det bara själva knarkandet, som är intressant?

Tycker det vore kul o höra rubbet !

Jag tänker på när man först är med ett gäng kompisar för att sedan smita iväg för att droga med ett annat gäng.

Jag är för övrigt mycket hemlig med mitt drogande (hoppas jag) så gäng 1 inte förstår vad som pågår

Aha, du menar så. Men det är ju bara smart. Sådant folk brukar ändå rynka på näsan, skruva på sig och hitta en dålig anledning att gå, när man plockar fram knarket.