Era pundigaste beteenden?

pundigt beteende: försöker alltid att sniffa blomster vilket aldrig går, fastnar bara i näsan, då trycker jag in fingret å försöker ta ut det som fastnat, med tjacket på fingret sitter även en snorkråka,, man vet aldrig om det finns ngt tjack i den så man så man suger av fingret å får i sig allt som man hittade i näsan

Ehh, mycket skulle jag göra för att få ut det där sista. T.o.m. att skölja påsen, vilket jag ser som otroligt snålt. Men men. Men att äta snorkråkor för att få ner det sista? Det är väl lite väl?

Du menar klet? Blomster finns ju som pulver också, det är doften av lösningsmedlet.
Undrar om det kan vara fenylaceton...

Nåja, hur som helst skall man väl fan inte snorta klet, haha... själv har jag med varierande framgång löst upp kletet i vatten och försökt fälla ut det i saltform med hjälp av en svagare syra, och då har det alltså lagt sig pulver på botten av kärlet. Fast det är fortfarande en bra bit kvar till att kunna snorta pulvret, för det måste ju torka först...

Men det där med att äta snorkråkor känner jag igen, haha... Snortar man riktigt pulver, så fastnar det ju lätt i snoret också, så vad fan... Så länge snorkråkorna smakar bittert, så är man på rätt spår.

Kom hem en natt helt väck och bajsade i tvättkorgen.

Lite olika beteenden som kommer fram (tillsynes slumpmässigt) när jag varit vaken ett längre tag (30+ timmar) på tjack. Samtliga av dessa grejjer är sådana som jag (uppenbarligen) är medveten om - och stör mig på - men det kvittar om jag tänker att jag inte ska göra det för det tar en till två minuter sedan är man där igen:

* Sitter och petar och drar mig i skägget.
* Petar mig i näsan.
* Sitter och skakar med höger ben "upp och ned" (många som stör sig på just detta verkar det som).
* Sitter och snurrar en penna "mellan" fingrarna (och tappar den med jämna mellanrum).

Ovanstående saker är kanske lindriga jmfrt. med hur det skulle kunna vara, men tycker personligen att det är det pundigaste jag har märkt och det är saker jag verkligen stör mig på att jag inte kan lägga av med. Försök ha en konversation med mig när jag antingen petar mig febrilt i näsan eller håller på och fipplar med skägget, samtidigt som jag skakar / hoppar (upp och ned) med höger ben och snurrar en penna mellan fingrarna.
Ganska många tycker att det blir ganska irriterande. Lösningen är endast en - vad jag har märkt - inte nödvändigtvis enkel. Gå och lägga sig innan det blir så. Yeah right...

Andra droger tar jag inte såpass regelbundet att jag har kunnat/orka registrerat någon form av liknande beteende då.

Hehe jo klet såklart, ibland e man inte vid sina sinner fulla bruk å försöker snorta allt möjligt Nytt begrepp , kråktjack

I vintras när jag läste en kurs i biokemi befann jag mig i en svacka och käkade höga doser benzo och betablockare varje dag i en vecka som substitut för mina antidepressiva piller (försökte sluta med antidepppillrerna, och medicinerade mig istället med benzo). Det var jävligt korkat inser jag nu i efterhand. Jag vet inte vad jag tänkte på (kan inte ha tänkt över huvud taget).

Jag var jävligt seg varje dag, jag pratade bokstavligt talat i slow motion, var halvt borta. När jag pratade med en kurskamrat pratade jag så långsamt att hon avslutade meningarna åt mig. Det var hela tiden folk som antydde att jag var seg. En dag låg jag avtrubbad vid ett par soffor och så kommenterar en annan kursare att jag såg "rofylld ut".
Vid labbtillfällena var jag borta i huvudet. Två kurs"kamrater" som jag brukar umgås med kallade mig för seg och dum. Ena sa typ varje dag att jag såg dum ut, att jag var dum. Jag började puckla på honom vid flera tillfällen och frågade om han ville ha spö. Jag inser nu i efterhand att jag verkligen borde ha gett honom spö. Han är en sån där nörd som man bara trodde fanns på tv. Spinkig, skrattar som en gris, framfusig och tror han är extremt smart. Nåja, jag var ju iof stendum, så fel hade han inte, men han behövde inte vara otrevlig för det. Stela människor där på universitetet...
En annan rolig sak. Jag bad labbassistenten att visa mig hur man satte på pumpen till kolonnen (tror det var ngn slags vätskekromatograf, kommer inte ihåg). Han vred på en spak och tryckte på ON knappen. Jag sa att jag inte hängde med och frågade om han kunde visa igen. Han visade igen, och jag fattade inte och frågade om han kunde visa igen. Sådär pågick det några ggr tills han inte orkade visa igen (jag tror han tror att jag drev med honom).
Det hände ovanligt mkt skit den veckan, var ovanligt social den veckan... sket i allt och sa vad jag kände för att säga.

Hahaha... Det är fan i mig den bästa effekten med benso, att man talar så långsamt och nyvaket och verkar så rofylld. Om man inte fick så svårt med minnet, skulle jag knapra benso jämt. Det är så härligt pundig känsla att tala i telefon med någon pixad.

Tugga och jävelskap på saker som inte finns.

Gå runt och småfnissa tyst för mig själv (ha-ha-ha-hi-hi-he-he-he)

Är inte så värst pundig av mig. Än.
Alltså, den här tråden måste vara bäst i världen

Varit här inne och läst en hel del under åren, men efter att ha läst alla inlägg här så vart jag helt enkelt tvungen att regga mig

Dels för att dela med mig av mina egna erfarenheter samt möjlighten att kanske få se eller uppleva fenomenet Arkomann likt många andra intresserade


Minnet är inte det bästa men de vanligaste pundiga beteenden jag har är nog ganska snarlika många andras.

1. Att ligga och sova/vila på allmänna platser likt parkbänkar och under träd i parker är väldigt skönt och pundigt enligt många svenssons
favoriten är bänkarna i hötorgsgången i sthlm man kan iaktta folk och få sig en tupplur samtidigt. SUPER!
2. jag har alltid en tendens att glömma vad jag pratar om, säger halva meningen, glömmer slutpoängen och när de ber mig ta om det så har jag även glömt vad jag började med att säga. händer konstant känns det som :/
3. i skolan när jag fortf gick där så hade jag mitt favoritställe inne på skolbiblioteket, de hade två st fotöljer dit jag alltid gick för att lägga mig, hade alltid med 3st dagstidningar modell större att användas som provisoriskt täcke. Kanske därför jag fick smeknamnet lodisen..

Haha, sköna karaktärer det finns här

En pundig händelse för mig var när jag och en polare var i Västerås tågcentralen, vi satt inomhus var allämänt less på hur jävla osociala och avskärmade alla människor var i Sverige.
Så vi betsämde oss för att bygga ett altare bestående av: Våra skor, strumpor, en MER-flaska, små tuggummin (såg ut som infödingständer!), gitarrsträngar, mössa, några kontaktskort som vi skrev "The psychedelic God" på och började chanta och tillbe mitt framför tågresande människor.
Lämnade kvar allt utom skorna och min mössa...

Helskönt! :P
jag och en polare gjorde något liknande en midsommar för tre år sedan. dock byggde vi en stor jävla åderpåle i trä och frigolit som vi döpte till Da Fallos
Denn smällde vi sedermera upp mitt i stadsparken i stan vi bodde i då och mässade och chantade till under 3 timmar, fallosen lämnades sedan för framtida bedjare

Många höjda ögonbry där, även om nästan alla svenssons gör samma sak varje midsommar, till den ordinära midsommarstången. (det är ju faktiskt en fallos symbol i grund och botten)