Citat:
Ursprungligen postat av
Punkliv
Det händer mig också, men inte lika ofta som för så många andra. Men när det väl händer, då är det ingen nåd.
Min vän, som är väldigt ny på centralstimulantia, krälade omkring på golvet i sin lägenhet här om dagen, letandes efter tjackkorn och Concerta som kan ha tappats. Det värsta var att han var helt nykter, hade inte ens AT... Det tyckte jag var lite skoj!
Edit:
Presentpapper; du har i och för sig inte skrivit en riktig cs-text på Facebook, som jag sett, men en drogrelaterad mening har du i alla fall skrivit! Det minns jag.

Som du säger, när man väl är inne i eländet finns det ingen nåd. Kan i efterhand ta mig en titt på det man skrivit och inte förstå hur i hela fridens namn man lyckats vara så kreativ på ett sådant särskilt vis. Oftast rent som text intellektuellt, men helt utan någon form av förmåga att komma fram till saker och ting. Likt ett ekorrhjul vilket bara fortsätter och fortsätter utan någon form av riktig bearbetning och avslutning.
Får säga att man själv också har suttit på golvet och letat smulor och samlat ihop de absolut sista stackars linorna man snortar med den härliga och smått patetiska vetskapen om att hälften likväl kan vara damm. Men detta runt 07:00 efter en underbar natt man inte vill skall få ett slut samtidigt som man är själv. I dessa lägen har jag låtit mig göra detta utan att efteråt titta skamfullt på mig själv i spegeln, jag ser snarare då en pulverkrigare.
Hahaha jo, det har du alldeles rätt i. Hade just känt en substans slå när jag satt i datorstolen och Facebook var framför ögonen, den meningen var då en självklarhet att dela med sig av. Mitt förnuft tog sig dock snabbt till fånga om mitt syntetiska sinne och jag tog bort statusen efter drygt 5 minuter. Men du hann med att gilla den din räv, det märkte jag.
Edit: Hör av dig på Skype om du vill snacka!

Skall själv nu ta mig en liten näsa och cigg på det, det är en go kväll.