Era pundigaste beteenden?

"– Anledningen till att vi valde ordet knark var att när man har så mycket i sig att man är påtänd av det, så gnisslar man ofta tänder. Det knarrar om tänderna. Sedan fanns det en läkare i Stockholm som glatt skrev ut amfetamin och hans namn var nästan samma som ordet knark."

Jag tror som sagt inte ett dugg på detta, har hört att ordet förekom i kriminella kretsar redan tidigare men strunt samma.

Japp, i Grundbulten och Lyftet, klassiska knarkromaner från tidigt 70-tal skiljer författarna, enligt tidsandan, på uppåttjack och nedåttjack. Tjack betyder ju f ö egentligen vara, produkt, på romani. Om pundig står bl a att läsa i Grundbulten.

"Om man fått alltför många kickar på kort tid, om man ställt på häftigt, om man tänt på i flera dar, om man tagit åtta till tio kabbar eller kapslar som knarket förvaras i om dygnet i ett par dygns tid och inte sovit något då blir man pundig."

"Man är omtöcknad och för att maskera sitt tillstånd kan man pundgå. Man spelar Allan, knallar på i ett försök att verka turist. Avmätt och på måfå för att inte väcka uppmärksamhet. I själva verket väcker man enorm uppmärksamhet. Och liksom turisten är man när man är pundig främmande i sin omgivning."

Gå på tjack:

Spatsera något bakåtlutad medelst a) ett framskjutande bäcken, för att inte störa blåsan med akut urinförträngning, dock med b) en slö fast rytmisk och, till följd av snedbelastning, ganska ryckig, studsig gång med en sig efter varje avtramp upp i kroppen fortplantande svängning, resulterande i knyck på axeln nonchalant, därefter c) hallucinera kommentarer om din gång, "man, you got the groove", sa någon snubbe från Italien halvt på riktigt, halvt i huvet, vilket d) på tjackmanér förtjänar en kontroll, så vänd dig om och kolla ryggen, inga kommentarer, ingen koll, du bara e) förlorar all or-i-entering, för att sedan åstadkomma noll, varefter följer minus, f) en avvikelse från riktig kurs, som kräver upprättelse av linjen, usch, längs vilken promenaden gått; därefter g) tillbakalutad repetera stegen, börja om så smått från a), men sluta inte repetera! Tjack är liksom alltför bra, för att inte gå för evigt, om det faller på din lott, åtminstone tills det är slut, är det ju trevligt; punderi bör inte kastas bort...

Edit:

Följande är kommentarer, relevanta på sitt sätt:
att gå på det beskrivna viset.
att skriva på amfetaminvers.
att inte ens i kommentaren sluta deklamera -- vilken pärs -- min hjärna kokar över!
att gå på tjack är inte lätt.

Haha, förvirrad är ju bara förnamnet. Vad hade du tagit?

På rak arm kommer jag direkt att tänka det här inlägget:
Den tillräckliga dosens definition (fan, vad jag var väck på tjacket då!).

Dock är det ju inte riktigt ett beteende i sig, utan snarare ett smakprov på den sorts beteenden jag kan ägna mig åt... Bortsett från Bloody Awful, då, för det dricker jag dagligen, och det är rätt pundigt att blanda kaffe med svar /och /använda filter/ andra tjackrester/ bara för att få i sig det sista tjacket, när påsen är tom. Speciellt när jag inte brukar dra mig för att dricka andras svar, heller.

Sedan, som någon nämnde bara häromdagen, så har jag ju under svåra tider sparat tjackpiss, torkat och bombat det för återvinning också. Det är knappast något jag gör på daglig basis, om jag säger så, men nog är det ett pundigt beteende.

Annars är det väl hyfsat pundigt att skriva mycket långa och utförliga inlägg om egentligen ganska meningslösa saker, och det är jag ju inte ensam om, då min kära CharlieR tävlar med, och inte sällan överträffar, mig på den punkten, även om mina formuleringar brukar bli märkbart pundigare med sina otaliga inskjutna bisatser, pleonastiskt överflödande ordval och styckeslånga meningar; dock eftersöktes ju inte användaren med pundigast beteenden – utan de pundigaste beteendena hos användare(!), varför "att skriva mycket långa och utförliga inlägg om egentligen ganska meningslösa saker", oaktat den tveksamma konstens mästare, är en god kandidat till tio-i-topplistan över pundiga beteenden.

Att punda med själva pundandet är också jävligt, jävligt pundigt. Som inatt, när jag lyckades slita mig från evighetsprojektet att skriva en överambitiös FAQ/guide för injektioner, och i stället fastnade i timtal, pundande med att rengöra gamla verktyg, vid diskbänken, varvid jag drack upp det gamla och ibland ganska rikliga blodet, när det löstes upp.

"Är du helt mongo?", utbrast min älskling och fortsatte hugga sig litet här och var med en tom spruta och begagnad kanyl – inte för att injicera, utan för att hitta nya vener för framtida bruk. Visserligen var det inte alls någon dum idé, med tanke på hur mycket vi injicerar, men nog var det ett pundigt beteende.

Tja... annars kommer jag inte på så mycket mer för tillfället. (Litet pundigt att glömma bort saker hela tiden också.)

Nåja, jag brukar i alla fall datera mina föreläsningsanteckningar litet speciellt. Idag skrev jag t. ex. "Söndag 2 den 9/2".
(Jag steg upp på söndagen och har inte sovit, men det är andra dygnet, som det fortfarande är söndag.)

just texten ovan måste väl vara det mest solklara pundar-beteendet hittils? Han frågade om nomineringar till pundiga beteenden, och du svarar med det där.. förstår inte ens hur jag kunde läsa igenom hela texten Keep it up arko!

Jag har plockat fimpar på gatan för att använda tobaken till att blanda ut det klet jag lyckats skrapa ur bongen, för att sedan röka skiten i hink och hosta i timmar.

Pundigt?

Du får gärna utveckla det där litet grand. Det avspeglades väl i inlägget, att jag har varit uppe sedan igår(?), och jag går ju på tjack... men nu börjar jag tända av och känner mig helt förvirrad och tappar bort mig i tankarna, så jag har glömt av, vart jag ville komma...

Men hur skulle man annars besvara ett sådant inlägg?

Det där väckte visst en del uppmärksamhet, håller med någon ovanstående som försvar, trodde det var allmänt pundigt beteende, både på droger och utan.

Jag hade rökt gräs och intagit hbw. Får be om ursäkt om det endast var syftat på ''pundarbeteenden'' i namnets vetenskapliga mening...

Jag har allvarligt talat forskat i det där och skrivit litet grand om det långt tidigare i tråden. Det finns ingen knäsatt etymologisk härledning till ord som pundhuvud, pundare, pundig, men de två vanligaste utgår från:

1. Pund som viktmått – har man ett "pundhuvud", så är man tung i skallen;
2. Pundare som kanon avsedd för en kula på ett visst antal pund – härifrån skulle först kanonisterna ha börjat kallas pundare och därefter "kanonmaten", alltså de främre leden av meniga soldater, som man kan avvara.

Knark är ett onomatopoetiskt ord och betydde just amfetamin från början; det syftar på tandagnisslan. Precis som knark var liktydigt med amfetamin, var pundare liktydigt med knarkare och knarkare liktydigt med amfetaminister. Dock kallas understundom även heroinister för pundare och t. ex. i 70-talsfilmen Lyftet omtalas heroin som tjack. Termerna har alltså under vissa perioder varit ömsesidigt utbytbara, men en pundare är och har alltid varit en sprutnarkoman.

Piss-återanvändningen skulle jag nog kunna se i en top 10. Det där med att sticka hål för andra gånger låter väl också som något liknande. Men att typ, skriva pundiga inlägg, känns faktiskt inte så pundigt att det förtjänar en plats i en top tio. eller?