Era pundigaste beteenden?

Haha, jag älskar det. Det är den bängheten som gör att man kan titta på en film man redan har sett fem gånger och fortfarande tycka att den är underhållande. Och eftersom att man bara kan komma ihåg fem minuter av handlingen i taget tröttnar man inte.

Precis!
Eller när man glömmer bort, halvvägs i en konversation, vad man pratar om och tappar tråden helt.

Satt i köket nån gång, med ett frågesportprogram på TV:n i bakgrunden. Programledaren hade ett litet podium som han stod på, med en monitor, och det lyste starkt under podiet. Mitt i nåt jag berättade för min sambo avbröt jag mig själv:
"Tänk om det där podiet kunde sväva, och programmet slutade med att han lyfte och liksom flög ut ur studion, fast helt ljudlöst och mystiskt! Det skulle varit kul..."
Såna saker kommer jag på mig själv med att tänka ofta, men jag säger det sällan högt

Haha ja klart det är häftigt! Har själv råkat bli påkommen när jag helt omedvetet gått igenom och grundligt läst på ett antal läkemedelsförpackningar, hos en bekant! Rörde sig om malaria-medicin bland annat, om jag inte minns fel. Det blev en "Vad gör du? - Jag? Nej inget!" situation. Tror ingen av oss tänkte mer på detta, då det inte var frågan om några 'godsaker' i förpackningarna!

När man tänker efter så är det faktiskt ett ganska inpräntat beteende, säkerligen hos många fler än mig/oss? Har för mig att Arkomann skrev om något liknande förut, i denna tråd.

Sen när det gäller cigaretter så har du faktiskt rätt! Med nära 50-lappen per paket så bör man kanske överväga att återgå till gamla metoder hehe

Och det slutar oftast med att hjärnan går på högvarv i någon minut innan intresset slocknar helt och man börjar prata om någonting helt annat. Haha, vem kunde ana att det skulle vara så roligt att ha samma intellektuella kapacitet som en amöba?

Så brukar jag också göra, och så kollar man självfallet upp medicinen på Fass för säkerhets skull.

Haha ja precis! Ett pundigt beteende hade varit att alltid gå omkring med en fullversion av FASS i bokform i en ryggsäck.

Mormor ringde nån gång, när jag var riktigt vilse, och jag svarade utan att tänka på det. I nån minut gick det jättebra att lyssna på vad hon sa, men sen märkte jag att jag började snöa in på en massa andra saker och fick kämpa för att genomföra samtalet.

Annars brukar jag vara bra på att trassla in mig när jag ska berätta nåt, för att jag helt enkelt glömmer bort vad jag pratar om. Sen måste jag ju låtsas som ingenting och på nåt smidigt sätt avsluta det jag började prata om.
Tror det lyckas ibland

Jag får klura på detta, men just nu tror jag nog att mitt pundigaste beteende är att jag är otrevlig för att jag försöker sluta ^^

Det är väl när jag går omkring i min grå huvtröja (påslagen) och ser ganska sur och trött ut.

Haha, jag spelade Fia med knuff med min dementa mormor, när jag var pårökt för många år sedan. Vi blandade båda ihop våra pjäser men av olika anledningar.

1. Desperat försöka få någon att spela betapet med en efter att man spelat sönder de som faktiskt var villiga från början.

a) Skriva till samtliga im-kontakter.
b) Sms:a alla i telefonboken.
c) Söka upp gamla vänner och bekanta.
d) Maila gamla lärare och rektorer.
e) Skriva brev till folk som inte har e-mail, utan en tanke på att deras brist på internetuppkoppling kan komma att påverka deras möjligheter till deltagande.

2. Skapa flera användarkonton för att kunna ha mer än ett spel samtidigt.
3. Snöa in på olika sorters ord som ska läggas (favoriten här är när man snöar in på rullningar, eftersom det ofta resulterar i att man totalt misslyckas med spelet).
4. Inse att man spelat i över två dygn.
5. Lyssna på travet (istället för att kolla loppet) för att kunna spela betapet samtidigt.
6. Inte klara av att tänka över huvud taget eftersom alla ord måste brytas ner och kastas om.
7. Drömma om betapet.
8. Dagdrömma om betapet.
9. Fantisera om betapet medan man spelar.

Jag befinns skyldig på understrukna punkter.

Punkt 9 kan behöva en förklaring. I mitt fall handlar det om att tänka tillbaka på ett annat parti och önska, att man haft de förhandenvarande bokstäverna då för att kunna lägga ett eller flera ord över en eller flera bonusrutor.

Nu har jag visserligen inte Betap-/et /und/ -at lika mycket som du, även om vi tillsammans ägnade en hel dag från morgon till kväll med att spela betapet – det var då jag för en gångs skull vann över dig och skrev:

.............K.......
....E X T A S...
.............N I....
.............Y L....
.............L.......

Men annars har jag Alfap-/et /und/ -at en hel del i mina dagar och ägnade en gång under våren 2005 tolv timmar åt ett parti med min syster, som också knarkade på den tiden. Vi tog en vatten-, omdoserings- och toalettpaus efter sex timmar på raken och fortsatte sedan i ytterligare sex timmar, tills totalt två brickor återstod och brädet utgjorde ett veritabelt knarkkorsord. Jag tog en bild på brädet efter avslutat parti, men jag har den tyvärr inte kvar. Om jag inte minns fel, vann jag med rullningen NARKOTIKA.

Just att snöa in på drogterminologi under Alfap-/Betap-/et / und /-andet är helt klart ett pundigt beteende. Väldigt frustrerande är det också, när man av neurotiska skäl väljer att lägga ett ord med låg spelpoäng...
...för att det har hög pundighetspoäng.