Haschpsykos???
Ok, har flummat mycket i slutet av 60-talet o början på 70-talet, när allt hände, 4:an, G:a Bro, Tyy, Sthlm-terrassern, Fruängen, Tjoo-bang, Woodstock mm. Många fastnar o kan aldrig gå vidare med sig själva det är det som också är det tregiska. När dom inte vågar gå vidare så skyller dom på att det är så bra att flumma, men upplevelsen att tex gå fram till ett gäng männinskor o känna vibrationerna o vad som skall hända i kontakten o faktiskt märka att det blev något det är väl bättre än o låsa sig själv i dimmorna eller? Jag har alldrig vari för o skriva typ dikter el så men jag fick lust en dag o skriva nått, kan någon ge kommentar el förstå vad det handlar om.
Det blev något kul tycker jag för jag hade inte räknat med det. Nej men glad blev jag, andra märkte det nog också. Jag undrade vad du tänkte som tittade lite snett under luggen? Trivdes du också? När solen skiner genom lite moln i skogen och ger det där magiska ljuset, då måste man nypa sig i skinnet.
Mitt i det värsta elände ex något barn dör, så kan den där känslan infinna sig,våga o säja alla orden, nej inte i alla sammanhang, men det gör ingenting, det går bra ändå. Alla orden kommer nog aldrig fram, men det gör ingenting så länge det inte beror på mig.
Det blev visst något kul tycker jag för jag hade inte räknat med det, o glad blev jag också, andra märkte det nog. När får jag höra något igen. Jag måste försöka i alla sammanhang, men i bland blir det så lite så.