Värnpliktsutbildningen verkar ha förfallit....

Herregud. Orkade inte ens bry mig om att läsa vidare efter ett par sidor in i denna tråd. Konservativa, sentimentala inlägg om "den gamla goda tiden".

(Kommande uttalanden låter kanske lite väl oödmjuka.) Men jag är övertygad om att den genomsnittlige soldater inom FMs sista värnpliktskullar var betydligt mer motiverad än förr. Vet att mitt förband hade 8a sökande/utbildningsplats, där samtliga 8a (givetvis) minst uppfyllde minimikravet på vår befattning. Det var riktigt vältränade killar med stor motivation som gick in i utbildningen.

Min far däremot blev tvingad till värnplikt på ubåt utan att vilja va där. Min styvfar tvingades till tjänstgöring på jägarbataljonen på K3 under 80-talet. Han hade inget som helst intresse för att va där, inte heller någon annan i hans grupp (bortsett deras gruppchef). Min mosters man låg på ett skytteförband i armén under 80-talet. Tvingad till tjänstgöring. Han deserterade och valde fängelse före sin värnplikt. Min morfar låg på ingenjör under 60-tal. Han tyckte det va roligt att agera kompanibefäl men sa att han förmodligen var en av ytterst få som ville va där. Vet OERHÖRT många fler exempel.

Och avslutningsvis är jag övertygad om att dagens skytteförband (uttalar mig endast om detta då det var min inriktning och huvudbefattning utomlands) hade spöat skiten fullständigt ur dåtidens motsvarighet. Även om alla utrustades med likbördiga vapensystem. Även genomsnittligt högre allmänbegåvning skulle jag vilja lägga till listan. Troligtvis genomsnittligt bättre fysisk form på de intagna också. Sen kanske de hade mer fältvana förr? Dock är det förstnämnda någon mer väsentligt i den roll FM spelar i dagsläget.

Ps. Och på tal om mobiltelefoner i fält? Vi hade inget sånt. "Förr spydde o svimmade folk under övningar"? Hände oss varje gång. Tjejer överallt? Såg inte en enda tjej på mitt kompani (vilket ifs är skit samma så länge hon uppfyller kraven).

Tyvärr måste jag säga att jag hade haft extremt lågt förtroende för en "dåtidens" soldat i dagens led.

Jaja. Det går an att ställa de man förr kallade "stridisar" mot de som mangrant pliktades in, vare sig de ville eller inte, men ändå fick göra vad de skulle, med eller mot sin vilja. Jag tycker nog att de som harvade ett år (eller mer) mot sin vilja och med låg motivation ändå är värda all respekt.

Glöm inte heller att Sveriges krigsmakt, år 1975 eller 1980 eller så enkelt tar hand om dagens lilla försvarsspillra, i synnerhet om vi tittar på de enskilda soldaterna. Inte för att de var så himla mycket bättre, utan för att vi var många, faktiskt alla, i stort sett utan undantag.

Om vi sedan gör tankeexperimentet att ta ut lika många av de bästa och mest motiverade från valfri årskull på 70talet och ställer mot de sista årskullarna, så blir skillnaden inte så stor, om ens märkbar. Eller så blir den det, men jag är inte säker p¨å att det blir till 2000-talets fördel.

Lilla gubben, drick din välling nu och byt blöja.
Motivationen var för det mesta rätt god skulle jag vilja påstå, men då man tog in allt o alla så fanns det alltid vapenvägrare, myglare o folk som vantrivdes, dock så hittade du säkerligen 30.000 + motiverade varje år om inte fler.
Utbildningen bedrevs realistiskt och med uttalade mål för alla förband, de övade dessutom oftast där de skulle verka.
Ett latent och närvarande hot fanns, världen såg helt annorlunda ut.

Kollar man på lumpen/värnplikten de sista 10 åren så tror jag kvaliteten på utbildningen var väldigt stor från regemente till regemente. Man såg på större övningar att en del förband var otroligt slappa och hade fördelar som vi andra inte alls hade, även på kompaninivå skiljde det sig (minns ett kompani på mitt regemente som fick ett flak Loka till sin fältlunch, sheesh).

Samtidigt fanns det ju andra regementen som var mer slipade än vi och hade strängare befäl. Men jag skulle säga att jag är mycket nöjd med den utbildningen vi fick, vi hade kompetenta befäl (ja, så långt som man tycker om sina egna befäl, det är ju inte alltid), och när jag jämförde med min bror, som gjorde lumpen på samma ställe 1995, så var utbildningen i princip identisk, trots att vi tillhörde olika truppslag (han infanterist, jag ingenjör).

Men ja, för att ge svar till OP-frågan så var ju S och T inga bokstäver som var imponerande i regementsförkortningen. Det verkade ganska slappt där, ingen vidare disciplin att tala om, och när man snackade med dem så var de chockade över hur mycket vi fick göra.

Men lilla, lilla flicka. Gråt ut nu i mammas famn, sug lite på bröstet och väx upp.

Skrattar rakt ut åt din naiva/blåögda syn på motivationen i dåtidens försvarsmakt. Motivationen var ett skämt! Öppna ögonen och plocka bort skygglapparna. Det är tid för dig att växa upp efter alla dessa år. Jag är 100% övertygad om att motivationen hos den genomsnittlige soldater under exempelvis 80-talet var totalt oduglig i jämförelse med idag. Du och dina gelikar hade ingen motivation och vilja i jämförelse med dagens soldater. Ni tvingades in i ett system endast en minoritet ville tillhöra medan värnpliktstidens sista soldater gallrades ut till en elit (ja, en elit) där ungdomar slogs om en utbildningsplats. Om du haft något mer än ett skrattretande sentimentalt skal innanför pannbenet hade du förmodligen förstått.

Realistisk utbildning? Jag skrattar rakt ut när jag här om dåtidens militära utbildning xD Många sköt knappt ett skott skarpt och övade minimalt med lös ammunition. Ingen sensorutrustning vid strid med lösplugg, endast ett fåtal veckor stidsutbildning medan jag erhöll stridsutbildning mer eller mindre varje vecka under värnplikt och som anställd. Utbildning inom Ak5, spräng, ksp 90, ksp 58, pansarskott, robot 57, försvarsladdning 21, pistol osv. Och då menar vi inte nån låtsasutbildning anno 1980 utan riktig utbildning på samtliga vapensystem.

Vi utbildades från dag nr.1 för utlandsmission. Hot och uttalade mål med utbildningen fanns alltid. Till skillnad från din tid så kunde vi också prata med befäl som faktiskt varit utomlands, i strid, och visste vad som väntade oss. Under invastionsförsvaret fanns det knappt ett enda befäl med skarp erfarenhet från det som soldaterna utbildades mot. Idag finns det VÄLDIGT många. Dagens utbildning är således mer realistisk än dåtidens spekulationer.

ps. Och på tal om motivation. Behöver inte säga annat än att din utbildningskull hade oduglig motivation i jämförelse med min. Vi hade inte EN ENDA soldat (i hela bataljonen) som inte ville va där. Alla hade stor motivation från dag nr.1. Er motivation var värdelös i jämförelse.

Jag tror helt enkelt att du har missförstått det där rätt ordentligt.

För det första, var du med på "den tiden" ? Det trista (för dig) är att det finns en hel del som varit med på den tiden OCH i den nya, i alla fall med observationsförmågan i behåll. Lyssna på dem, i stället för att ta dina befäls missriktade "peppningstal" på 100 % allvar.

För det andra jämför du (och tycks anse) att du tillhörde en "elit". Tänk då på att exakt samma "elit" fanns då också, eftersom i princip alla gjorde sin värnplikt.

Jag vet heller inte riktigt var du fått uppfattningen om att de individuella soldaterna var dåligt utbildade eller att befälen inte hade erfarenhet. Det senare rimmar ganska dåligt med min uppfattning om saken, men det räcker kanske med att nämna att Sverige på den tiden inte direkt undvek FN-uppdrag, och det är väl på sin höjd sådant som även dagens befäl kan ha erfarenhet av, kan jag tänka? (Det är i så fall samma typ av uppdrag som värnpliktiga från samma tid klarade utmärkt).

När det gäller den enskild soldatens utbildning höll den måttet till långt in på 80-talet, medan den varit litet "ointresserad" och för syns skull från 90-talets början. Hela 90-talet var en orgie i att behålla organisationen, utveckla nytt, uppdatera materiel och allmän vilsenhet - "vad skall vi ha vår försvarsmakt till, nu när ryssen blivit snäll (eller kraftlös)" - det kan jag ge dig rätt i. Men då talar vi försvarspolitik.

När det gäller utbildningsnivån och den personliga färdigheten fanns det helt enkelt fler som var dugliga på den högsta nivån totalt sett (eftersom man kunde vraka, välja och plikta in från i princip hela årskullen till de tjänsterna), och den övervägande delen av de som utbildades "på riktigt" var riktigt bra, vare sig de var stridisar eller normala människor.

Glöm inte att i sinnet på en "hederlig svensk" så är (var) Ivan en hög motivationsfaktor, och när den motivationsfaktorn försvann, så mattades försvaret av. Vattendelaren uppstod i så fall början på 90-talet, när den gängse uppfattningen (måhända felaktig, men det var en gängse uppfattning!) var att de politiska riskerna minskat ordentligt, genom Sovjetunionens fall.

Glöm heller inte att risken är rätt så stor att när du talar med en valfri värnpliktig ur tidigare generationer, så talar du med en sk malaj eller handräckningsvärnpliktig som aldrig krigsplacerades på förband - alla skulle vara med, en del var mindre "med" än andra. Det är en följd av pliktlagen och den svenska synen på "rättvist".

Jadu, vart ska jag börja?
Du har rätt i att motivationen rakt igenom sen, säg år 2000, har varit högre eftersom tvånget i princip varit helt borta sen dess och således fick du till största del folk som ville göra (några ändrade ju sig under tiden, men det är en annan sak).
Men du glömmer en sak, och det är att dom motiverade soldaterna också hade funnits med när alla var tvungna att göra, precis som Bergakungen skrev.

För att ta ett exempel, läste någonstans att år 2008, dvs årskull 1988, var det drygt 10 000 värnpliktiga i hela Sverige. Säg att 9500 av dessa var motiverade att göra på förhand. På 70- och 80-talet var det nog fler än 10 000 värnpliktiga bara i Boden (ING3, S3, A8, I19/P5, helikopterskolan etc.) Lägg därtill att regementena var jävligt mycket större än vad de var på senare år och fram till nedläggning. 10 000~ värnpliktiga bara i Boden, och sedan hade i princip varje stad värd namnet minst ett regemente, stort eller litet. Hur många som faktiskt gjorde lumpen, säg 1980, kan jag inte svara på. Men det var många. Antalet på förhand motiverade då lär ha uppgått, lågt räknat, till minst det dubbla. Dessutom tappade man många som hade blivit bra soldater då dom inte ens behövde mönstra på senare år.

Sen verkar du inte heller förstå en annan sak, det är att när DU gjorde din värnplikt gick det typ 3 befäl per värnpliktig medan det förut gick 30 värnpliktiga per befäl, därav ser utbildningen annorlunda ut. Det fanns varken tid eller motivering att utbilda varenda jävla soldat på samtliga eldhandvapen bataljonen tillhandahöll. Ungefär som; varför skulle en ksp-skytt utbildas på robot? Han skulle ju ändå inte skjuta den i en krigssituation.

Förut utbildades man för en invasion av främmande stormakt och inte så mycket åt att klappa på små gerillagrupper av skäggiga araber i tofflor. Det fanns inget syfte att utbilda malaj-Lasse, som skulle vara förrådsman i kriget, på GRG. Därför gjorde man inte det heller. Jag vet inte vad det är för malajer du har talat med, men jag kan lova dig att mellan en skyttesoldat i FM 1980 och en motsvarande 2009 så sköt 1980-versionen mer. Man sparade inte på sånt skit förut.

Varför är dagens utbildning mer realistisk? Du börjar gorma om sensor (jag antar du menar BT-systemet?). Fan, fanns det ens 1980? Det är ungefär samma sak som att jag tycker eran utbildning är värdelös och orealistisk för ni har inte nästa generations vapen. Att de inte är utvecklade än skiter jag fullständigt i. Idiot.

Du verkar ju för helvete inte förstå att förut gick det ut på att stå emot en stormakt, och då behövdes stora volymer soldater, och det skulle gå snabbt att utbilda dom. Man kunde inte utbilda varenda jävla bevakningsmalaj på allting, det behövdes inte och det tog för lång tid. Att man nu gör så är ju för att det är lite mer behov av det idag då vi slåss i USAs intressen nere i Affe.

Du tror att du tillhör en "elit" när det i själva verket bara är så att majoriteten inte orkade åka och mönstra. Stor humor.
Ha en bra dag.

Jag säger absolut inte emot, utan håller snarare med om att lumpen inte är samma sak idag som det var på din tid. Däremot så vågar jag påstå att trots din sons befattning som gruppbefäl så är det lika stor skillnad som mellan natt och dag på vilket regemente man utför den. Jag vågar även påstå att vissa vanliga "instegssoldater" på ett regemente kan i många fall ha fått lära sig mer än andra gruppbefälselever på andra regementen.

Det här är ett utdrag på vad jag har fått lära mig, uttagen som Plutonbefälselev och muckade -10:

*Har fått lära mig Genevekonventionen med betygsgrundande prov
*LABCDE/Första hjälpen: Kontinuerligt under hela utbildningen, dock 3 veckor prioriterade under befälsskolan som varade 3,5 månader
* Utbildning på AK5C där vi skulle skjuta två skytteböcker fulla och ha avklarat samtliga prov för att alla skulle få "guldmedaljen". Utbildning under flera månaders tid samt då det fanns tid över. Utbildad på KSP90 i flera veckor. Granatutbildning och flera provkast med detonation. Pistolutbildning. Pansarskottsutbildning med riktig detonation. Granattillsats till AK5C. Metallbrandgranat. Sen gick vi igenom och utbildade oss på säkert 4 olika försåtsminor. Haha lägger även till spårljuspistol ^^
* 3 + 2 veckors sprängtjänst där vi gick igenom krutmina, elutlösare och fjärrutlösare. Även serieladdning av detonation, tidsutlösning, tunnelsprängning, "klisterminor" av sprängdeg och massa annat.
* Nu har jag glömt hur lång vår signalskola var, men vi brukade 3 olika radiosystem och då fick vi självklart utbildning på samtliga. Minst 2 veckor iaf.
*Vinterutbildning till steg 3; vita blixten i drygt 5-6 veckor med vallning och hela faderullan, 3 svältveckor i fält, 2 toppbestigningar vintertid på Kebnekaise, 30-milsmarsch i snöoväder m.m
*Fältvana: ca. 65% av lumpentiden i fält. Höftar inte ens.


Det jag vill komma till är att bara för att din son fått en skitutbildning med ett fint namn på ett kompani där 60-70% av soldaterna är intagna på en sk. "befälsutbildning" så behöver du inte dra resten av ungdomarna som utbildar sig över samma kam.

Fanns en hel del befäl med FN-uppdrag i bagaget i svenska försvarsmakten under 80-talet, folk som som hade tjänstgjort i Cypern kanske tom. i Kongo borde ju ha funnits i organisationerna då.

Mjahapp!... där kom den om stridserfarenhet. Den var väntad.
1971, när jag gjorde lumpen, var armén fullskiten med veteraner från Vinterkriget och Fortsättningskriget. Våran kompaniadjutant var finne och veteran. Våran regementschef, Claesson A9, var också Vinterkrigsveteran. Regementschefen berättade en gång för oss, under en beredskapshelg, att det var så jävla kallt vintern 1939 på gränsen vid Salmela (?) att de inte sov ordentligt på flera veckor. Så fort de gjorde eld, för att värma sig, fick de ryskt artilleri över. De löste det hela med att skala berget från mossa, som de la över sig och så sov de på bögavstånd. Jag tror att det fanns fler med realistisk syn på "krigets krav" i den gamla invasionsarmén än dagens operettarmé.

psrab, gillar din benämning på dagens skapelse - "Operettarmé".

Spyr på denna pajkastning.

Hur fan orkar ni sitta och skryta om hur bra det var förr och hur jävla dåligt och slappt det är idag.

Tacka istället er själva för att ni hjälpt till att avrusta vårat försvar genom att ge fel parti era röster.

Det går inte att gemnföra dåtidens försvar med det nutida, HELT SKILLDA HOT!!!!!!!!!!!

Jag tycker det är SYND att Värnplikten försvann då den var en bra uppfostringsanstalt för många vilsna själar.

Jag tycker Det är BRA att det är frivilligt idag då dom som genomför GMU+vidareutbildning har en högre ambition än den tvångsintagne.

Kalla det Dubbelmoral eller vafan ni vill.