Om du levde för en dag

Blev inspirerad av filmen på tv3 ikväll... Måndag hela veckan. Den handlar om en man som upplever samma dag om och om igen... Den 2a februari. Den väckte mycket tankar hos mig själv om hur jag skulle spendera en sådan dag, och tänkte att det kunde vara en rolig debattidé. Hur skulle du spendera dagen, om den upprepades och upprepades, och om du visste detta på förhand?

För er som inte har sett filmen så är bärande tema: Leda över att människor gör likadant, till tanken att du kan utnyttja människor hur mycket som helst, eftersom det aldrig blir några konsekvenser, till att vilja göra det bästa för människor omkring dig, då det åtminstone skapar någon mening i ditt liv.

Vad tror ni? Hur skulle ni reagera om ni upptäckte att varje dag bara upprepade sig?
mvh
tt

lite osäker på om ämnet hör hemma här eller i psyk forat... Någon moderator får väl flytta tråden om den hamnat fel!

Jag tänkte på samma sak häromdagen faktiskt.
Jag skulle antagligen kolla vilka knappar jag kan trycka på hos folk för att slutligen göra dagen helt perfekt.

jag tror, till viss del, att vi är fast i en evighetsloop. Att när vi dör så tar vårt medvetande plats precis där vi föddes. Allting som skett finns lagrat "bakom oss" dvs, tiden är inte ögonblicklig, den släpar efter, lämnar allting efter sig i parallella dimensioner. En ganska läskig tanke egentligen med tanke på att mitt liv inte varit något fyrverkeri direkt.

Till topic: om jag inte är medveten om att dagen återupprepas gör jag inget speciellt och om jag vet att dagen kommer återupprepas så har jag ju ett fritt val..

Skulle dagarna upprepa sig hela tiden skulle man ju kunna göra allt möjligt man alltid velat göra - så länge ingen annan än en själv kommer ihåg att man gjort det.

Gå runt på stan naken en dag? Ja - varför inte?

Såg också på den filmen och fick precis samma tanke. Och det finns ju så mycket man skulle Vilja och kunna göra! Vad sägs om att råne en bank, och vara miljardär för en dag? Eller gå och döda någon man man stör sig lite på.
Man skulle också kunna anväda det på et mer konstruktivt sätt Till exempel prata med folk och berätta vad man känner för den personen, vilket man inte annars skulle våga.
Men det finns ju så oändligt mycket man skulle vilja göra. Lära känna människor, och lära sig va det tycker om och inte tycker om, sen utnyttja det följande dagar. Det kan ju inte vara fel, eftersom det inte får någrasomhelst konekvenser?

Usch, ser inte fram emot att komma tillbaks ett antal år isf...mitt liv tidigare liv var inget vacker det heller fast det är inget jag gråter över men jag skulle absolut inte vilja uppleva det igen!

Vad jag däremot skulle vilja göra...älska med alla unga tonårs töser i hela sverige

Döda, lämlästa och våldta allt som rör sig? Eftersom ingen ändå lider av konsekvenserna mer än jag själv. Jag vill ju inte förstöra för andra

Visst skulle det föra med sig möjligheter, då inga långsiktiga konsekvenser följer av ens handlingar kan man pröva på vadhelst man behagar. Däremot tror jag att just bristen av konsekvenser samtidigt skulle vara det som gjorde detta liv till en fruktansvärd mardröm. Möjligheten till förändring tror jag är en stark drivkraft i många människors liv, det är till stor del den som skapar en känsla av mening. Vetskapen om att man är fast i ett sorts hamsterhjul gör ju inte saken bättre. Att jag har valet att när jag önkar avsluta mitt liv bidrar till att jag uppskattar det liv jag har, maktlösheten i att inte ens kunna begå självmord ger en närmast klaustrofobisk känsla.