Citat:
Ursprungligen postat av Alydar
Vad säger ni om den här svenske professorn från Handels som intervjuat ett gäng seriemördare och skrivit en bok om dem? Vet inte om boken kommit ut ännu, men Manson är uppenbarligen med, liksom en japansk kannibal. Hörde honom (professorn alltså; minns inte namnet just nu och orkar inte googla det) på radio häromdagen och tyckte att han verkade närmast besatt av dessa sjuka typer. Läste även en intervju med honom där han berättade att han varit tvungen att skaffa fram något slags ovanlig pryl till en av Mansons polare för att "den store" överhuvudtaget skulle låta sig intervjuas. Förstår mig inte riktigt på sådant. Det är ju som Widde säger, dessa psykopater saknar djup och har egentligen inget alls att komma med. Varför denna enorma fascination?
Hörde talas om boken för nån dag sen, kanske kollar in den sen. Avsaknaden av djup är inget dom visar upp utan dom ljuger ju ihop och manipulerar så att dom framstår som en grandios person. Dom blir centerpunkten i varje sällskap, bilden dom målar upp är stark, spännande, ja vad som än krävs för att imponera. Avsaknaden av skuld, ånger och skam gör att dom kan ljuga fritt och övertygande. Det är lätt att charmas av dessa personer. Jag märker själv när jag tittar på klipp på Ted Bundy att jag ibland börjar tycka att han är en skön kille, så man får påminna sig själv om vad han faktiskt har gjort. Bundy och såna som han utstrålar självförtroende, charm och intelligens, sånt som människor dras till i andra människor. Jag tror att detta är stor del av fascinationen att hur kan denna självsäkra, artikulära och charmiga person samtidigt vara detta monster. Det är så stora kontraster. Vi förväntar att dom ska se ut som Frankensteins monster. Det som människan inte kan förstå blir alltid väldigt intessant. Om det fanns ett lättförståligt svar på Bundy så skulle han inte vara så intressant längre.