Citat:
Ursprungligen postat av
yggdrazil
Tja, om du hänvisar till att det är genomtänkt ("smart"), så har du ju i uträkningen att någon annan servar dig, det vill säga att du gör det med din egen vinning inräknat, vilket gör att det är en del av det du kallar satansprincipen.
Det finns saker som är bra för en själv utan att man mår bra av dem. Exempelvis de som har svårt att plugga och hellre surfar kattvideos på YouTube. Det är roligt att surfa kattvideos, det är inte roligt att plugga. Är man då osjälvisk när man pluggar?
Att må dåligt av något innebär inte att man är osjälvisk. Ej heller är det själviskt om man mår bra av det. Din tes är motsägelsefull. Du identifierar allt som självisk lycka när man både kan vara självisk olycklig eller osjälviskt lycklig. Det finns många olika kombinationer, vilket visar att egoism inte ligger bakom allt.
Som när man varje gång i tvättstugan får tvätta filtren efter både andra och efter sig själv. Blir man lycklig av denna plikt man känner? Man får aldrig något tillbaka. Tvärtom blir man irriterad.
Det är kanske inte så kul för en förälder att köra barnen fyra gånger i veckan till fotbollsträning. Men de gör det för att de älskar sina barn.
Lyckokänslan är bara en effekt men inte anledningen till att man gör det. Vi gör det av pliktkänsla, vilket inte är en lyckokänsla eller en olustkänsla.
Vårt inre liv är mer komplicerat än så.
Hela världen där inne är full av olika känslor och intuitioner samtidigt. De flesta kan vi inte ens namnge än. Den här tesen om att allt är egoism är trångsynt. Man brukar se den framföras i Filosofi-forumet. Men då är man okunnig om själslivet. Som att man bara kunde identifiera två tillstånd, lycka och olycka. Vilken trubbig modell man har då. Vad många andra känslor man förnekar.
TL;DR vårt själsliv består inte bara av lycka vs olust, eller kan reduceras till det. Det finns många andra motivationer. Att hjälpa andra motiveras av vår pliktkänsla. Effekten kan vara både olust eller lycka.