Citat:
Ursprungligen postat av Alkons Ågren
Principfrågan kvarstår: även om han blev blåst/bedragen (vilket jag staaarkt betvivlar, han visste nog precis vad han gjorde när han skulle bättra på cv:t med en snygg titel...), så vet han ju rimligen om det vid det här laget, oavsett om han "baske mig la ned jobb på den där uppsatsen och förtjänar examen" (ungefär vad han sa i tt-intervjun, va?).
Som några har varit inne på: säg att du skulle skriva en fräck doktorsavhandling, ha en studieplan, göra lite inlämningsuppgifter. Du får aldrig träffa en handledare, och du vet inte riktigt var stället är fysiskt placerat, men det heter typ Stenungsunds folkhögskoleinstitut. Det printar ut ett doktorsbevis till dig, och du ba, fräckt, jag är doktor, och sen upplyser någon om för dig att stenungsunds folkhögskola inte alls har rätt att utfärda sådana examensbevis. När du får veta detta, visst fan skulle du plocka bort doktorsgraden från ditt cv, oavsett hur mycket jobb du lagt ned på den där jävla doktorsavhandlingen? Den skulle ju trots allt vara en BLUFF. Jag bara fattar inte varför dessa moderater inte lugnt och stilla kan säga: shit, jag blev blåst, skitdumt, jag är då ingen formell "Mba", bajs också, jag plockar bort det från mitt cv. Men nu GÖR han ju inte det. Han tycker att han är jättemycket "Mba", trots att det är ett bluffuniversitet.
Varför tar han bara inte bort det från cv:t? Kan ingen vettig människa svara mig på den frågan? Det verkar så förbannat ostrategiskt att hålla fast vid en hopplös linje i den här frågan för den gode Sven-Otto, som inte ens nått kandidatexamen (vilket i sig, märk väl, INTE är de-meriterande heller, det bara diskar honom från att över huvud taget vara kvalificerad för någon högre utbildning än den gymnasieutbildning han (väl?) har).
Andra bevingade Littorinord som lär gå till historien. "
Rackarns hjälp".
... Ni läste rätt, rackarns hjälp. Så kan bara en säga som vunnit tidningen Lands tävling om Sveriges bäste Bagar-Nisse. Det var i mitten av 1970-talet, Sven Otto Littorin var nio år och hade skickat in recept på rackarns goda kanelbullar.
Från ekonominyheterna.se "
Ljuset i Reinfeldts mörker".
... Antagligen hade han mer på fickan åren före när han var senior vice president för pr-företaget Kreab i New York. Det var åren 1995–1997. Han skulle ägna sig åt affärsutveckling inom ekonomisk information, investor relations och krishantering. I stället upptogs hans tid av sex, sprit och diverse oegentligheter. Det var tidningen Business Week som upptäckte historien. Astras USA-chef Lars Bildman anklagades för sextrakasserier mot några av kvinnorna i läkemedelsföretaget. Sedan rullades det upp. Lars Bildman hade inte levt efter principen ”
never put the pen in the company ink”.
Nu hade han ertappats. Vidlyftiga fester avrundades med lika vidlyftiga resor och allt bokfördes på Astras konto. Kreab fick uppdraget att fånga upp stötarna och en av de ansvariga blev Sven Otto Littorin.
Han skaffade sig några lärdomar som krishanterare.
- En är att många av företagens toppchefer är mer korkade än vad man i förstone skulle kunna tro.
- En annan är att det alltid gäller att hålla sin linje, även mitt i krisens stormöga. (Dumdristigheten vi undrar över?)
- ”Det går inte att ljuga eller vrida på sanningen. Det blir bara värre.”
Sedan räknar han upp de tre frågorna som måste besvaras.
- Vad har hänt?
- Vad gör vi åt det?
- Vad känner vi själva för det som inträffat?
- ”Den sista frågan glöms ofta bort. Har det som hänt varit moraliskt förkastligt ska också företagets eller partiets ledningen säga detta. Att visa empati väcker förståelse.”
Uppbars han själv av sådana känslor när socialdemokraterna förlorade valet?
Inte vad han kan minnas.
