Thin Lizzys 80-tal bestod av skivorna
Chinatown,
Renegade och
Thunder And Lightning och min uppfattning efter alldeles för mycket tid på internet är att fans (generellt sett) inte håller dessa lika högt som bandets 70-tals material och ofta inte ens i närheten av det.
Drogmissbruket blev tyngre för Phil Lynott och Scott Gorham under denna period, vilket borde påverkat låtskrivandet. Låtarna blev ofta mer repetativa och med en aningen mindre finess. Efter mycket lyssnande på albumen tycker jag ändå det är bra musik i sin egen rätt och oftast bättre än dess rykte.
John Sykes tillträde på "Thunder And Lightning" gjorde att bandet övergav det som, jag anser, de varit bäst på. Thin Lizzy kunde mixa rock/pop/hårdrock på ett fanatiskt sätt som få kan mäta sig med, men just detta album blev mer ett traditionellt metal album och trots att det faktist är en bra skiva ger "metal"-soundet inte speciellt mycket positivt. Samma låtar med ett mer "rent"-sound hade definitivt höjt betyget.
Favoritspår på skivorna är: We Will Be Strong, Sugar Blues, Didn't I, Angel of Death, Renegade, Hollywood (Down On Your Luck), No One Told Him, The Sun Goes Down, The Holy War, Cold Sweat och Baby Please Don't Go
Även fast jag håller med många andra fans, att skivorna höll inte samma klass, tycker jag ändå att de var värdiga avslut på karriären.