Vad tycker/tänker ni om hoppet igentligen?

Har nu under senare år försökt att hoppas på mindre då jag noterat att det i regel bara leder till besvikelse.
Måste åka nu så jag kanske återkommer med en liten reflektion senare också men vad anser ni själva om "hoppet"?

Hoppet är typiskt något som är både positivt och negativt, men generellt sett brukar jag tänka som dig att inte hoppas för mycket. Förutsätter man att allt går åt helvete ändå, så blir man nästan alltid glatt överraskad.

Sen gäller det ju att faktiskt lura i sig det ordentligt, vilket är rätt svårt... Lyckas man ordentligt har man antagligen fort bort hela sin kraft att försöka göra vad man nu vill dock, så lite farligt är det . som vanligt gäller det väl att hitta en balans.

Det brukar sägas att hoppet är det sista som överger människa. I grekisk-romersk mytologi framförs denna uråldriga visdom i myten om Pandoras ask -- hoppet är det enda som blir kvar när hon öppnar asken medan alla andra olyckor, som skulle komma att plåga människorna, flyger ut och sprids över världen.

Det är tur att hoppet finns som attityd. När allt ser ut att ha skitit sig, är det hoppet som får oss att hålla modet uppe. Så länge det finns liv, finns det hopp!

Man ska alltid hoppas på det sämsta för då kan det bara bli bättre

Ur ett motivpsykologiskt (och vetenskapligt) perspektiv är hoppet egentligen viljan att överleva och utvecklas.

Hoppet kan vara det som binder människan, för att gå vidare måste man ibland överge hoppet.

Ja, man skulle nog kunna sätta hoppet = självbevarelsedriften, vilken har ett överlevnadsvärde. Hoppet skulle alltså vara evolutionärt grundat.

Evolutionärt som i instinktivt. Alla varelser har självbevarelsedriften, och varje cells mål är att utvecklas. Överlevnad och framsteg är vad som lägger grunden för hoppet, det är åtminstone den logiska slutsats jag har kommit fram till.

Jag lever på hoppet, annars skulle jag tagit livet av mig för längesedan.

Hopp om vad? Vilket hopp? Vad är hopp? :P

Att använda hoppet som drivkraft är bra.

Det naturliga "hoppet" - eller motivet för att fortsätta leva - är en automatisk drivkraft, men det är sant att man kan uppfinna ett nytt hopp att rida på. Att tex hoppas på att få en bra utbildning kan vara ett sådant exempel, men ur ett filosofiskt sträckt perspektiv försöker jag ser hoppet som någonting allmänt, grunden grunden och inte en förgrening.

Eller som en jämförelse, när folk snackar om meningen med livet så kommer alltid någon pajsare och annonserar högtidligt att "Meningen med livet är upp till var och en". Visst är det det! Men, i grunden är meningen med allas liv att uppnå salighet och en känsla av uppfylldhet (glädje, kärlek osv..). Det är den djupare meningen med livet. Att det är upp till var och en är en underkategori, precis som att hoppet skulle baseras på att man vill ha en bra utbildning, eller någonting annat definierbart.