Att tänka dubbelt.

T.ex. Jag ser en stol. Medan jag i själva verket inte ser en stol. "Stol" är ett ord som beskriver en sak. Jag ser ett ansikte. Medan jag ser ett set av muskler under några lager hud, osv.

Det är som en bit av mig tänker i "verklighet", medan en annan bara observerar och analyserar.

Kan vara riktigt irriterande. Tro och filosofier får jag inte behålla. Först analyserar jag resonemangen. Sedan analyserar jag bort språket också.
Saker får inte vara mer än att vad de är med denna lilla bit av mig. Äpplet föll inte pga gravitationen, den föll för att den föll. Åsikter om någonting har alltid varit svårt.

Är det någon mer som tänker som jag?

jag känner igen mig på vissa delar, men jag tvekar ändå. Kankse beror detta på att jag itne riktigt förstår.
Kan du förklara närmare?

för min egen del kan jag se säg, en stol å tänka att det där bara e en sammansättning trä som vi kallar stol. samma sak med ansikte.

Nja, jag har gått längre än så. Jag analyserar inte bara stolen men också själva ordet stol och trä och atom osv, osv.

För det vi ser är inte själva världen utan en (riktigt dålig) översättning. Jag har slutat analysera världen jag analyserar min egen uppfattning av den.

låter som jag fast mer utvecklat. öppnar ju en hel del dörrar.
Tanken om varför jag tänker på ett visst sätt har dock slagit mig.

ex. Jag ser en äcklig tårtar å tänker direkt att den riktigt äcklig, senare börjar jag också tänka på varför jag tycker den e äcklig, varför e det där gröna klegget äckligt.

Egentligen går det bara att slutställa alla analyser på sin egen uppfattning i "Stämmer detta med verkligheten?" eller "Är detta sanning?", i vilka vi inte kan konstatera några faktiska svar, annat än "Jag tror" eller "Jag tror inte".

( Följder blir ju att man ifrågasätter verkligheten.. Lever vi i en hunds dröm? Vår egen dröm? Ett avancerat datorspel? Är vi Guds marionettdockor? Hur olika är tiden mellan en blinkning och ett århundrade ur ett universalt perspektiv? Om det vi inte tar på förblir orört, existerar det? Finns det naturlagar som bestämmer våra öden som vi kan bryta mot utan att förstå det själva? Kan vi gå åt sidan från våra öden alls, och om vi kan, vad händer då? )

ett ord skall hjälpa att beskriva en sak inget annat. Men jag tror att ordet blir verkligare än vad det beskriver iband. Det är det jag har försökt att gå ifrån så mycket så möjligt. Öde, sanning, verklighet är ord som är totalt meningsslösa för mig. Jag tror ingenting PGA att det jag ser är en fraktion av en fraktion. Den fraktionen filtrerar jag sedan till begrep eller ord i mitt huvud så att jag skall kunna förstå och använda informationen till min överlevnad (eller något annat min primatiska hjärna vill göra).

Det känns verkligen befriande att vara medveten om att jag omöjligen kan förstå någonting här i världen. Jag sliper att begränsa mig ord som tro eller naturlighet.

Jag är inte säker, men jag får en grav magkänsla av att du komplicerar det här ordentligt. Min gissning är att du har läst och inspirerats av "1984", som jag själv läste ut för inte så länge sedan. Det dubbeltänkande som författaren beskriver i den boken, går ju ut på extrem disciplin och upprepande övertygelser från en överlägsen intelligens som inte går att ifrågasätta. Du har ingen sådan intelligens, så du behöver inte ha dubbeltänkande.

Um... Men om det inte är så att du har läst boken.. Jag förstår inte riktigt din poäng när du menar att du alltså inte vill ha ord som beskriver absoluta faktum (öde, natur). Varför inte? Hur kan du tolka ordet "verklighet" som meningslöst?

1984 har jag hört talas om och tittat på, dock inte läst helt. Så jag vet inte vad Orwell menar med dubbelt tänkande.

Vad jag menar är att alla ord är meningslösa. Det ord gör är att beskriva något, inget mera. Men vad som sker är oftast att ord beskriver hur verkligheten är istället.
Ett mycket grovt exempel: civilisation= hus. När vi tänker hus så tänker vi på västerlänska hus. Så när vi ser afrikanska lerhyddor blir det lerhyddor=ociviliserat. Vad som skedde här är att ordet hus gick längre än att beskriva någonting. Hus hadde någon sorts djupare mening. Reslutatet är att du missar en massa information. Dessa lerhyddor är kanske något som är otroligt avancerade och kräver en mycket komplicerad konstuktionsprocces.

Tänk dig nu att du har ord som "verklighet", "sanning", "natur". Hur mycket kan du missa med sådana mentala spärrar?

Det låter inte som så värst uppseendeväckande tankar utan ryms inom den mesta moderna semantiska och filosofiska forskningen. Det är lite svårt att bena ut all diskurser du berör men jag tycker helt klart att du ska försöka läsa lite filosofi på fackmässig nivå, kanske är kognitionsvetenskapen något för dig att rota i. Mannen på min avatar hade en hel intressanta åsikter kring språket .