Man avlägger ju ett löfte som bevis på trohet mot en person, eller hur? Ömsesidig tillit får man väl hoppas, det krävs ju trots allt det för att löftet ska ha någon betydelse. Uppstår det en situation där det inte längre är gynnsamt att vara trogen och lojal (i relation till löftets sagda uppoffringar) bör man ju inte heller vara det. Exempelvis om tilliten skulle rubbas. Moral är överskattat.
Ger sällan löften heller och prisar lojalitet men jag kan tänka mig situationer där jag kan tvingas bryta ett. Skulle två löften komma i intressekonflikt (lätt att säga att man är mer förutseende än så, ännu lättare att likt förbannat hamna i en sån situation) så får man ju utvärdera vad som skulle vara mest fördelaktigt.
Därmed inte sagt att det är en ren egoistisk tanke. Hade mycket väl kunnat tänka mig att offra mig för laget om det legat i mitt intresse. Lojalitet och egenintresse står på varsin sida av vågskålen, oftast hjälps de åt att hålla balansen men inte alltid.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!