Vilket är det värsta jobb du haft?

Sök dig tillbaka, vetja. Till växlingen i Västerås alltså.

Växlingen i Trelleborg är mycket mer bekväm, sommartid då.

Telenor/Viasat/Allente på Webhelp?
1 350 euro efter skatt för ett arbete som inte kräver mer än gymnasiekompetens är en bra lön i Spanien och många spanjorer tjänar mindre än så.

Problemet med kundtjänstjobb i södra Europa är att det drar till sig mycket slödder - obildade ungdomar som bara åker dit för att dricka alkohol och knarka och som struntar i att lära sig språket. De umgås nästan uteslutande med andra utlänningar och integrerar sig inte för fem öre, samtidigt som de klagar på att befolkningen inte pratar engelska.

De vägrar lära sig språket, deltar aldrig i lokala aktiviteter (fira midsommar, äta skandinaviskt julbord på restaurang odyl räknas inte), lär sig inget om landets historia och kultur, följer inte samhällsutvecklingen och klarar inte av kontakt med myndigheter på egen hand.

Skräpmänniskor.

Allente ja, webhelp blev uppköpt eller förlorade Allente kontraktet har jag för mig.
Ja, jag blev äcklad men inte bara när det kommer till dessa arbetare utan även svenskar som flyttat ner dit och bosatt sig. Noll integrering och vägrar att lära sig språket.

Alltså största problemeg generellt är att människor beter sig som dagisbarn på arbetsplatser.

Värst på detta är alltid kärringar

Varit med om kärringar som vägrat öppna posten tex. De ansåg de var för fina för detta.
Kärringar klagar alltid på andra i köket oftast utan anledning de vill bara framhäva sig. Feta och fula kärringar beter sig som de vore attraktiva. Kärringar vägrar utföra arbetsuppgifter. Och så vidare. Dessutom mobbar kärringar gärna och mycket.

Samtidigt kan de sitta och läsa aftonslasket och förfära sig över att barn mobbar i skolan. Samtidigt som de e stora mobbare själva

Vad var fällan? Att du hade problem med alkoholen eller? Mina värsta jobb har nog varit på logistik och lager. Chefer som tror att deras företag kan bli bäst och störst i hela Sverige, men bara har 2stk anställda för jobbet och förlitar sig på att du och nån annan ska göra hela företagets vinst på hela året. Tillslut när du kritiserar att det här är alldeles för mycket för oss, och andra kollegan gör det samma, så säger chefen att han räknat ut att det här ska ni visst klara av. Och tillslut får man sparken. Såna jobb är värst. Såna chefer säger att det är viktigt att må bra på jobbet men så fort du säger att du inte mår bra för att vi är för få och behöver bli fler, då sparkar monstret dig. Jag har också svårt att ljuga, fortsätter man ljuga så blir arbetsplatsen bara mer destruktiv för chefen pushar på ytterligare utan hänsyn till ditt ork, och tillslut får man gå oavsett.

Jag fick ett statligt jobb inom IT. Till att börja med så vill jag säga jag har aldrig sett så många gamla människor på en och samma arbetsplats så det är här (inom staten) de flesta gamla hamnar tänkte jag. Många har jobbat länge, 10-20 år på samma arbetsplats.

En kollega utmärker sig genom sin inkompetens. Han hänger verkligen inte med i det nya och får flera coaching samtal. Ger fel svar till kunder så vi andra måste täcka upp honom. Kommer sent och går hem 30 minuter för tidigt. Detta skulle aldrig accepteras i privata sektorn. Är han sjuk är han alltid sjuk i 5 dagar. Jag tycker synd om duktiga arbetslösa som anstränger sig för att hitta ett arbete så avlönar staten såna här nötter. Har man väl fått ett statligt arbete blir man kvar såvida man inte gjort något kriminellt först då kan statens ansvarsnämnd skilja personen från tjänsten.

Med tanke på att det stora flertalet anställda aldrig kört truck innan men förväntades göra detta är ändå ganska allvarligt. Lägg till att vi saknade skyddsskor, all form av skyddsklädsel samt att ställagen var rent av farligt byggda kan nog räknas som ganska allvarligt.

Det är illa, öppet mål för arbetsmiljönämnden.

Ja, har ni haft något? Jag har haft mer än ett men jag har alltid åtminstone, varit villig att uthärda till slutet. Trots att det ändå inte alltid blivit så...

Jag kan dock berätta om en av de få gånger, eller kanske egentligen den enda, jag i stort sett självmant slutat på ett jobb.

Detta var faktiskt ett obetalt jobb, typ praktik. Jag var ung men inte så ung. Hade faktiskt innan detta, så vitt jag minns, jobbat med en hel del...

Branschen var faktiskt djur- eller snarare hund-produkter. Väldigt konstig bransch för mig som sökte jobb inom IT. Så vad hade jobbet med IT att göra? Jo, de hade en del som gjorde saker på datorer där. Dessa var Macintosh och jag var mest inställd på att jobba med PC, men var villig att ge det en chans.

En uppgift var att med något ritprogram göra klistermärken med silhuetter av hundar, till att ha bak på bilar. Typ att göra konturer av en hund så rasen kunde kännas igen... Så de tjänade alltså pengar på att sälja saker jag producerade. Detta var dock inte problemet...

Största problemet var att folk där helt enkelt inte verkade gilla mig. Jag har typ alltid varit en person med humor, vilket på många ställen har uppskattats. Här föll dock de flesta skämt platt... Ett skämt var att jag faktiskt ringde på en annons för att jobba som porr-skådespelare. Killen sa jag skulle skicka in en bild på nedre delen av kroppen "för det är den vi arbetar med". Detta hade fått många att vråla av skratt, men en kille som jobbade där verkade inte se det roliga alls...

Detta var väl inte det enda, att folk där verkade tråkiga. De verkade också väldigt tajta, och gillade kanske inte någon ny som började på arbetsplatsen alls...

Sen tog de också hand om hundar ägare inte klarade av, och tränade dem till vakthundar. Chefen hade på sitt kontor i en bur brevid dörren, en komplett galen hund som skällde och kastade sig mot buren när någon kom in på kontoret. Detta tror jag skrämde mig, första gången... Han sa att anledningen var det skulle vänja sig vid honom. Ska tilläggas att chefen var en person på företaget som verkade åtminstone hyfsad...

Fast lite andra saker jag störde mig på förutom att folk där verkade ogilla mig... Programmen på deras datorer var piratkopior. Jag tyckte inte det var 100% ok för ett företag som faktiskt tjänar pengar på att använda programmen i jobbet. Det verkade inte helt seriöst...

Slutligen så var vägen dit också jobbig, då jag tvingades cykla. En del av sträckan dit gick uppför en backe som var ganska tungt. Utöver detta så fanns ingen cykelväg, så jag fick riskera denna ganska långa sträckan varje morgon med bilar susande nära förbi i hektisk morgontrafik. Jag anade att om jag skulle vingla eller falla med cykeln skulle det inte gå bra...

Så efter ett tag slutade jag komma dit. Idéen var att erfarenheten från jobbet skulle öka mina chanser till ett betalt jobb. Det var väl dock för många faktorer som var motiga som bidrog till det. Så chefen ringde en dag och sa väl något om att väl inte skulle komma dit mer. Detta, att göra honom besviken kändes väl inte helt bra... Överlag var det dock kanske inte så hemskt att jag slutade där...

Fast har ni något jobb ni verkligen ogillat och kanske slutat på eller avskedats? Eller ni har kanske verkligen ogillat ett jobb men ändå kämpat på?

Tror du att dom inte gillade dig från start eller började det efter dina snuskskämt?

Är du kille eller tjej? I vissa ögon framstår man lite som ett pervo om man skämtar om sånt, det är en annan sak när det är nära vänner.

Gruppboende, de kommer liksom aldrig bli speciellt mycket bättre, mest att försöka göra någon slags tragik uthärdlig. Var dock roligt när en äldre retard helt ärligt sa att han var mycket intellelleigentare än mig, ok.