Vilket är det värsta jobb du haft?

Bygget.

Jag vet själv att telefonförsäljning och restaurang kan vara tufft... Men bygget, mina damer och herrar, där har vi vinnaren. Skummade igenom tråden och läste om bl.a. en anläggningsarbetares hårda dagar. Testa på det ska ni få se på vad lidande och smärta i tusen år i avgrunden innebär. Ständigt trött, ont och uppgiven. Folk som bestämmer över dig, till och med dina egna kollegor, är alltid skitförbannade - på dig. Jobben är monotona och hjärndöda. Man måste hela tiden kånka runt på tung utrustning och tunga arbetskläder, hjälm, stövlar... Bära, gräva, slå, slita, stå böjd och lutad framåt och bakåt, vinglandes på en stege.

Smutsig och kall naken betongmiljö, alltid lite kyligt, även om somrarna. Ingen städar. Rasterna är korta, och en slafsig matlåda med överkokt pasta glufsas snabbt ner, blandat med kaffe svart som natten och beskt som döden.

Ångesten. Resorna till och från jobbet, tidiga morgnar så in i satan. Den där grusiga, bortdomnade trötthetskänslan man får i ögonen efter ett svettigt dagspass. Man slumrar till lite på en kvav buss, kroppen ömmar. Eftermiddagarna försvinner framför TV:ns brus. Snart är det ju dags att åka tillbaka till Gropen igen. Likgiltigheten. Så kommer lönen varje månad. Den är måhända en av de få och försvinnande ljusglimtarna, tillsammans med den där bortsovda lördagen och bakfulla söndagen varje vecka. Man frågar sig ständigt - är det verkligen värt det?

Utbildning är svaret på problemen. Stanna inte kvar i skiten, ta er loss. För helvete.

Jag ligger vaken nu och drömmer om ett nytt jobb. Ett skiftjobb som truckförare vore något. Omväxlande och förutsägbart på samma gång, och det dödar inte kroppen vilket gör att man kan bli gammal i det.

Just nu är jag rivare. Hårt arbete med kollegor från östeurpa som inte fattar svenska. Kan skriva under på beskrivningen jag citerar. Studera vore väl det bästa, men det känns som att ta ett steg bakåt att säga upp sig för att sen läsa in gymnasiet för att sedan bestämma vad man skall bli.

Objection your honor! Eftersom jag tillbringade hela sommaren med att köra truck på en industri i länet där jag bor kan jag konstatera motsatsen. Visst, det pajar inte hela kroppen, men kör man skjutstativstruck (som jag gjorde) kan du vinka adjö till nacken efter en vecka, sitta med den vänd i 45 grader för att se något är ingen dröm. Om du vill ta dig ur skiten har jag ett råd: läs in gymnasiet och läs sedan en YH-utbildning, de är sällan längre än 1,5 år och det är mycket praktik under dessa

För att inte gå helt OT: har haft en massa skeva påhugg i mina dagar, diskare, takskottare, rivare m.m. Ärligt talat är nog det sämsta jobb jag haft det jag hade i somras, montont som satan, efterblivna jävla bönder (på den avdelningen jag var på) som flera hade jobbat där hela livet, två gick t o m i pension medan jag var där. Det enda det snackades om var folk som jobbar på stället, folk som jobbat där tidigare och bilar. Fan vad skadad man måste bli av att bo i de små samhällen som de bodde i, själv pendlade jag

Ja det gäller att hitta rätt. Har tidigare jobbat på lager, men då var det olika typer av truckar som användes och jag körde nästan inte truck alls, utan släpade fram materialet för hand och med hjälp av travers. De andra fick sköta lastningen sedan. Minns en kille dock som körde fyrvägstrucken (skjutstativ) som klagade över nacken. Då får man ju däremot i regel sitta med huvudet vridet åt vänster, vilket blir en bra motvikt till min fritid hemma i soffan då jag vrider det åt höger för att se dataskärmen.

Sen är det en poäng i det du säger: oavsett jobb så är kollegorna viktiga. En god stämning kan göra ett skitjobb till drömjobb och tvärtom. De jobben du beskriver har jag också provat på, förutom takskottare, och det är ju helt okej om det är fråga om tillfälliga jobb. Men att knega på med något av dem år efter år blir man dum i huvudet av. Hellre fastighetsskötare eller något då.

Jag ligger vaken nu och drömmer om ett nytt jobb. Ett skiftjobb som truckförare vore något. Omväxlande och förutsägbart på samma gång, och det dödar inte kroppen vilket gör att man kan bli gammal i det.

Just nu är jag rivare. Hårt arbete med kollegor från östeurpa som inte fattar svenska. Kan skriva under på beskrivningen jag citerar. Studera vore väl det bästa, men det känns som att ta ett steg bakåt att säga upp sig för att sen läsa in gymnasiet för att sedan bestämma vad man skall bli.