Lena Mellin. Vilken pajas.

Jag kan ha fel, men Lena Mellin känns inte som personen som skriver saker i syfte att locka med det ena eller det andra. Hon skriver vad hon tycker just då och tycks i mångt och mycket vara en produkt av vad hon är: en medelålders raffig kvinna med ett långt liv i politikens hetluft bakom sig. En dold sida av Lena Mellin är den egna fåfängan som förblindar henne och får henne att bedöma unga kvinnor hårdare än andra. Med den långa och gedigna erfarenhet Mellin har av svensk inrikespolitik vore det konstigt om hennes analysförmåga aldrig slog rätt, men jag tror hon lever i lite av en förnekelse kring frågor om det förändrade Sverige. Även där är hon en produkt av en i princip livslång fast anställning och av att bo i sina morföräldrars egnahemshus i Enskede, något hon berättade om under ett hemmahosreportage i någon av kvällstidningarna.

Angående kommentarsfälten och Vi gillar olika så har SD vunnit narrativet om det våldsamma Sverige trots avstängda kommentarsfält. Övriga partier låtsas att de alltid vetat hur allvarligt våldets påverkan på Sverige är, vilket jag starkt betvivlar med tanke på deras och journalisters olika skriverier i pressen sedan 2014 och framåt. S håller fast vid bilden att våldet inte har någonting med invandringen att göra, något som stämmer om man istället omformulerar det till att majoriteten av alla invandrare inte har med våldsverkare att göra. Däremot är invandrare mer utsatta beroende på vad de bor i, sällan ett ärvt Egnahemsbygge i Enskede som idag kan gå för uppåt 10 miljoner.

Att inte prata med SD eller SDs väljare är en skrotad bil för alla utom MP men var så säker på att Lena Mellin kommer att vilja påverka narrativet i den mån hon kan. Än är det krut i gumman och trots att hon har nämnda brister är hon ändå hyggligt realpolitisk förutom vad gäller att vackra unga kvinnor inte samtidigt kan vara skickliga politiskt.

Miljöpartiet var föremål för Säpo 1993-1994 då autonoma och grön ungdom gjorde gemensam sak mot skinnskallarna.

Det som egentligen handlade om arbetslösa ungdomar från olika subkulturer som slog och knivhögg och mördade varandra politiserades.

MP var egentligen den hårda vänsterns biljett in i socialdemokratin, en riktig politisk trojansk häst.

Det där har aldrig riktigt försvunnit, men MP och S fann common ground i gayfrågorna där bla Anders Lindbergs fru Åsa byggde en bro via gröna studenter ute på Frescati och där började egentligen socialdemokratins nedgång.

MP var väldigt tydliga med att de var ett "vågmästarparti", en roll de överlåtit till SD. Men under de åren så var de en sorts parabolantenn som pejlade opinionen och hela tiden kunde pressa S och borgarna för främja sin rätt extrema ekologism.

De var de första att blockera direkt kommunikation över blocken. Där börjar S förlora kontakt med väljarna.

Det är mycket länge sen nu och Lena är inte extremist, det är det viktiga att hålla i skallen. Socialdemokratin har alltid haft stora problem med entrism, men nu har de levt med att ha anarkister, trottar och maoister vid rodret ett tag och det kanske inte var sådär jättekul?

Hade ingen aning, låter legit, och förklarar ännu en bit i soppan Aftonbladet kokar tillsammans med S och MP.

Det är en här på Flashback mycket omtalad händelse då Grön Ungdom och Ung Vänster hade sina lokaler nära varandra och delade på kopiatorer och printrar. Mycket romantiskt hände över de skattefinansierade kopiatorerna ska ni veta. Det var precis innan internet.

Säporapporten ligger här https://www.regeringen.se/contentass...65-2002.-del-2

Ja, det kan man tänka sig. Jag var där för kort tid. De var både överklass och revolutionära och jag fick inte ihop det. Jag fattade inte koderna och uppfattades blåst, men bra att få förklaringar i efterhand. En kompis sa ofta att jag inte är intresserad av politik. Han har kört med det i alla år. Härskarteknik.

Om du tittar på MP så är det precis så som du beskriver dem. Min kontakt med dem var att rädda först söta djur och djugårdsbrunnskanalen som Dennispaketet skulle bygga motorväg under.

Det var innerstadens hippiepunkare och deras avkommor som protesterade och det var från början en liberal rörelse, Garthon var folkpartist från början.

Jag tror faktiskt att Socialdemokraterna såg dem som ett jippo som skulle blåsa över när de åkte ut ur riksdagen. Men sen kom ofärdsåren och våldet ökade i takt med invandring och dålig ekonomi och kids bygger alltid allianser för att få någon att leka med.

MP ville in igen och då skedde det en korsbefruktning där vänstern såg den revolutionära potentialen i miljörörelsen, något de inte gjort tidigare.

Sossarna fick en massa revolutionsromantiker på halsen och det var väl inte så där jättekonstigt att Greta lyftes fram hon är en sorts hybridart av allt det där.

Nej men nu får faktiskt sossarna bli Svenssons igen. Det här j-vla tönterierna med att sitta på gatan och säga att man inte har någon framtid med diverse judehatande terrorister är inget för normala unga idag.

Greta är en neppoo och beter sig därefter. Hennes påverkan för att öka medvetandet om miljöfrågorna på Aftonbladet ska inte underskattas, även om Lena Mellin enligt hemmahosreportaget köper för mycket fast fashion.

Haha jamen hon är en dam, jag tänker verkligen inte kritisera hennes mode för det där är ett glashus alla vi tanter sitter i.

Leva och låta leva i min ålder.

Vad bra. Lena vill säkert bjuda på kaffe nån dag. Anders och Greta kan också få vara med.

Fika är där saker händer i Sverige.

Lena Mellin har kommit ut med en bok Det nya landet, som verkar vara anekdoter ur ett långt yrkesliv.

Det här var bland det roligaste jag någonsin läst, från dagens bokrecension i Aftonbladet:

"En gång fastnade Lena Mellin med ansiktet i Helmut Kohls mage.

Hon var på ett EU-toppmöte 1994 och när den tyska förbundskanslern kom gående rusade alla journalister till. Lena Mellin pressades framåt och lyckades inte stanna förrän hans stora mage satte stopp. Där stod hon sedan intryckt i en av världens mäktigaste män utan att kunna röra sig. Tills Carl Bildt kom förbi och började prata med tysken och folkmassan skingrades. Lena Mellin blev fri."

Denne Helmut Kohl igen! Vill minnas att Göran Persson, i en dokumentär av Erik Fichtelius, berättade hur Kohl hade en assistent med sig, utrustad med smörbricka, från vilken Kohl då och då försåg sig med klickar ...

Nåväl, Mellins bok lär man ju ta och läsa. Kul att få en inblick!

Har sedan tidigare Bo Strömstedts memoar Löpsedeln och insidan (1994) oläst på nattduksbordet.

Nu blev jag sugen på att äntligen läsa den med.

P.S. Det är farligt med folksamlingar som pressar på. Kom att tänka på denna scen ur The Last Crusade!

https://youtu.be/o4lq3SOB8sw?t=81