It takes a fool to remain sane

Det som "the Ark" sjunger och titeln anger, vad tycker ni om det sättet att se på livet?

Själv tycker det jag känns sunt, ibland behöver man vara lite galen för att inte bli det på riktigt. Jag kör lite på det mottot, visst gör man bort sig emellanåt, men det är bara att ge sig fan på att inte skämmas för nåt och gå stolt!

Känslan "Freddie Wadling" ger när han tolkar herr Evert Taube's "Sjuttonde Balladen" vill jag ha;
"Om ryktet då jag skall till evigheten, att jag har sjungit för att jag var full"

Seriöst inte.. då jag håller på att bli galen (tror jag... heh)

Verkligen inte kul att vara förvirrad, känner mig som just en dåre.

Fast, förvisso är det så att jag känner att jag har full kontroll över mina känslor och allt i detta förvirrings tillstånd. Så...

Nej inte vet jag... jag är förvirrad .

Jag förstår vad du menar och tycker det är väldigt intressant, jag själv följer det mönstret ser jag nu. Och om det är något som gör att du mår bra och inte skadar andra så är det helt okej.

Ja, om det ska vara ok för omgivningen bör man hålla sig hyffsat "civiliserad".

Det är ungefär som att ju mer korkad man är, desto gladare tycks man vara.

Ibland är skulle det kännas bättre att lalla runt i ovetskap.

Tycker inte det är riktigt samma sak som att vara korkad. Korkad för mig är att vara lite obegåvad och trög, inget snällt ord.

Nej, det är inte riktigt samma sak, men jag sa ju ungefär. Resultatet är väl ungefär detsamma.

Jag tror att våran vilja att vara lite knäppa kommer ur att hela våran vardag är uppbyggd efter hur vi kan kontrollera den på bästa sätt, vi kan se det på ett specielt sätt när vi inte är i "galen mode". För att problematersera ytterligare så är det vi utövar för att hålla oss i skick en form av kontroll, men ändå en motaktion mot våran vardag.

Detta tankesätt känns som att det är alltid bra att ha någon som är 'sämre' än en själv, dvs någon som lever utanför ramarna och därmed så är det också 'ok' för dig att göra det ibland.

Jag tror nödvändigtsvis inte att man behöver ha någon sådan person, utan man kan säkerligen hitta kraft inifrån, men det kan ju vara en hjälp på vägen om man är blyg t.ex.

Beskriver mig lite grand. Jag var väldigt framåt och på som barn. Talför och inte det minsta blyg. Sen när jag var runt 17-18 började jag märka att jag blivit ganska tillbakadragen. Pratade inte med mycket främlingar, försökte oftast hålla en låg profil och smälta in. Det kom nog halvt omedvetet smygande då någon gång sen har det utvacklats till lite halvt medvetet.
Därför startade jag den här tråden, för att se vilka reflexioner folk hade över det.

Ja, men det maste finnas granser. Ar man t ex foralder ar det inte sa kul om man flummar bort sin unges liv. Eller om man flummar i samband med trafik/sjukvard eller politik. Det kan latt bli kontraproduktivt.

Det bästa med att vara korkad är att magishower blir så mycket bättre.