Citat:
Ursprungligen postat av Fennicum
Jag vet inte, han förmådde inte besvara mitt inlägg (#54), så några direkt seriösa argument för att skrota övriga vetenskaper som universitetsämnen förefaller han inte ha.
Det är ni som försöker lägga ord i min näbb. Låt mig förtydliga vad jag menar...
Jag är helt emot t.ex. genusvetenskap - ett ämne som, oavsett utbildningsort, verkar ha karaktären av att "nu sitter vi och brainstormar fram alla elaka saker som hanar har gjort mot honor genom åren".
Jag kan förstå att vi behöver en del film- och litteraturhistoriker, för att förvalta och förklara vårt kulturarv för resten av oss obildade. Men omfattningen på sådana utbildningar är idag alldeles för stor i Sverige, samhället satsar onödigt mycket pengar på detta.
Samtidigt har vi forskare på elitnivå inom t.ex. medicin, fysik och elektronik som får tilldelat typ en tiondel i anslag av vad deras kollegor/konkurrenter får i USA och Japan (jag syftar inte enbart på grundforskning, utan även tillämpad). Det finns en avgrundsdjup skillnad i både samhällsnytta och kompetens mellan t.ex. en normal genusforskare å ena sidan och en av mina bästa kompisar å andra sidan, som snart disputerar inom neurovetenskap. Tyvärr har genusforskarna haft en påverkan även på min kompis område, jämt när hon skriver en etikansökan måste hon knacka ned ett par sidor med text för att motivera varför hon inte kan göra testerna på exakt 50% kvinnor och 50% män. Det beror dock inte på att genusvetenskapen är viktig, utan bara på att den har varit politiskt korrekt i ett decennium.
Så. Samhället har inte klarat av att göra en rimlig avvägning mellan olika forskningsområden, om det inte vore för privata anslag (Wallenbergs stiftelser, t.ex.) skulle vi inte ha mycket till elitforskning alls i det här landet. Precis som med andra samhällsekonomiska mekanismer, förmår inte centralstyrningen fatta speciellt bra beslut. Min tes är att även här skulle helheten bli bättre ifall besluten distribuerades ut till de som verkligen berörs, t.ex. att studenter tydligt ser att deras utbildning är en investering i deras personliga framtid. Om man finansierar studierna själv i högre grad än idag, blir man nog mer intresserad av att dels bli färdig någon gång, dels utbilda sig inom ett område som faktiskt efterfrågas (=behövs).
Jo, förresten: hur vet man vad som är viktigt eller inte i vetenskapens värld? Citeringar av andra forskare och tunga utmärkelser som t.ex. Nobelpriset är gängse måttstockar. Våra genusforskare har inte precis utmärkt sig internationellt, inte heller några filmhistoriker vad jag vet.
Nåväl, det förklarar väl en del i alla fall.
