Den stora tråden om AFA (sammanslagen)

Okej , skumt. Här i Göteborg har ju flera männikor som burit troshammare blivit grovt misshandlade helt oprovocerat av AFA/RF.

Talar du från egna erfarenheter nu eller?

Om man blir misshandlad eller förtryckt för att man bär en torshammare borde ses som ett brott mot religionsfriheten, en torshammare har *inget* med nynazism att göra.

Att den är kopplad till främlingsfientliga rörelser beror endast på att symbolen har blivit felaktigt kopplad till "det genuina nordiska" och på så sett har torshammaren börjat ses som en symbol för "den rena nordiska rasen".

Släpp fördomarna och ta reda på fakta innan ni handlar.

Genom felmotiverade våldshandlingar drar AFA sig själva i smutsen. Anarkismen från början står för ett eget ansvarstagande, inte förtryck.

Men frågan om hur man ska motarbeta organisationer som NSF står fortfarande kvar. Svaret är att hindra deras informationsspridning, inte genom våld, utan att helt enkelt ignorera dem och hindra dom att få makt inom den politiska spelsplanen.

Tänk som Ghandi.

låter du t.ex. NSF bara vara så kommer dem växa, dem kommer kunna hålla mindre och fler torgmöten på småorter och dem kommer få mycket bättre självförtroende och sakta men säkert bli större...om du däremot gör allt vad du kan för att störa och förstöra för NSF med eller utan våld så hinner dem aldrig växa, dem måste alltid tänka på säkerhet, dem måste kraftsamla medlemmar för minsta lilla torgmöte och den allmänna uppfattningen blir att såfort NSF är i stan så blir det stökigt...
Dessutom kan du strypa nyrekryteringen till liknande grupper genom att kontinuerligt konfronterna deras manifestationer och misshandla dem när dem tar tunnelbanan hem exempelvis...det är ju trots allt inte så kul att hänga med NSF eller liknande grupperingar om man får stryk titt som tätt.

Jag upplever det som att många är medlemmar i facket, men engagerar sig inte, utan går och klagar i stället med hot om att gå ur.

Min poäng är att om man inte är nöjd (vilket är fullt förståeligt) så får man försöka förändra sitt fackförbund, eller starta ett eget.

Vad har du för alternativ till massorganisering (massengagemang)?

Hur många som tänkt som Ghandi har nånsin lyckats med något?

Ja precis, här håller vi med varandra, man kan inte bara hålla på och gnälla, utan någon måste vara förbannad och konstruktiv också.

Jag tror inte att arbetarklassen behöver massorganiseras, däremot tror jag på ett massengagemang, det är ganska viktig skillnad mellan dem två för mig. Massorganisering bygger för mig på att arbetarklassen ska organisera sig i ett parti/organisation, och det är mycket trögare och mer ointressant än arbetarklassens egen spontana kamp mot kapitalismen.

Ghandi var en satans fitta som borde få stryk.

Jag förstår din poäng. En bra idé vore att avskaffa heltidsanställda fackrepresentanter. Ett roterande schema där frivillga fick jobba halvtid på facket, halv tid på vanlig arbetsplats och mellanskillnad i lön betald av facket, hade nog varit bra,

Men jag tror inte att fackligt engagemang motverkar revolutionära strömningar. Fördelen med att engagera sig i facket är som sagt att man når ut till väldigt många som upplever samma klassmotsättningar.

Tänk när kapitalisterna ska lägga ner en fabrik och någon facklig representant lägger fram förslaget om "ockupation" av fabriken. Det hade fått väldigt stort genomslag och stort folkligt stöd, tror jag.

AFA må vara revolutionära, men inte i arbetarklassens syften. Som sagt, det har aldrig lett till några fördelar för arbetarklassen att kasta sten. AFA är inte förankrade i arbetarrörelsen/klassen och revolutionen måste vara arbetarklassens egna verk.

Jag får väl ändra mitt resonemang lite;
Fascismen är inte ett tillräckligt stort hot i Sverige så att det behövs våldsamt motsånd mot den.

Det beror som vanligt vilket fackförbund man kollar på. Går man med i SAC utan att vara politisk kan man säkert komma att radikaliseras, men LO är som jag tidigare sagt bra på att trötta ner människor, och på att vara segare än sirap. Klassmotsättningarna pratar man om, känner av och hatar ändå, det behövs inte facket till.
Jag tror även att det räcker med att personen är respekterad och ansedd som smart, man behöver inte vara facklig representant för att få genomslag för något sånt.

Man hör ofta (jag har hört ofta?) att organiseringsnivån i såväl fackförbund, och partier går ner, samtidigt som samhällsengagemanget är fortsatt väldigt högt. Dock upplever jag inga konkreta förändringar till det bättre. Det behövs någon form av organisation som styr engagemanget mot ett och samma mål tror jag.

Jämför EMU-debatten, där jättemånga organiserade sig för en gemensam sak och vann!

Löst organiserade engagemang som ESF i Malmö (jag bor där) åstadkom ingenting. Knappt debbatt...