Är människan kluven mellan gott och ont?

Jag har funderat lite på det här men inte kommit fram till något egentligen.


Därför vad är godhet och ondska för er?
Är människan kluven mella dessa?


Endast seriösa svar tack!

Jag förstår inte vad du menar.

Vill du ha en diskussion så får du göra ett bättre intro än det där. Och nej, jag har inget att tillföra till ämnet. Jag gillar bara att gnälla.

Godhet och ondska är bara ord och skilljer sig från person till person. Därför kan det vara svårt att ge ett bra svar.

Det finns ingen Godhet och ingen Ondska så på den frågan skulle jag svara nej, MEN Däremot kan man ju säga att vi är klyvna mellan moralen och begäret vilket vi i kristen moral kalla gott och ont, Moralen är det goda - ärlighet, oegoistiska handlingar, genorösitet osv. begäret - egoism, sex, berusningsmedel etc. ses ofta som ondska.

Och eftersom människan är beroende av begäret för att överleva (instinkterna)
och Moralen för att kunna fungera i grupp så skulle jag säga att vi är klyvna mellan dem på så sätt, men skulle inte vilja kalla det Godhet och Ondska.

Det skulle kunna vara så att människan faktiskt är helt och hållet god, och absolut ingenting annat. Varför?

Alla handlingar, som man kan påverka (eller inte kan påverka) görs av någon eller en själv för att man tror att i direkt skede eller kommande ska giva en lycka. Detta gäller också handlingar som kan anses som onda, och varför onda handlingar sker är för att människan inte är perfekt, människan felar för att vi inte vet vad som är rätt och då handlar orätt (Sokrates).

exempel; Någon tar en kniv och går in på ett dagis och börjar vilt hugga omkring sig, detta är en i allas ögon ond handling antar jag, men då glömmer vi två ögon, de ögon som utför dådet gör det inte för att han anser det ont, och fall han anser det ont så anser han ont att vara gott, för man handlar inte i direkt ovilja mot vad man vill uppnå, kanske gör han det för att han tror att någon av barnen har en sjukdom som ska utplåna hela staden, kanske gör han det för att han inte fick några barn och mår dåligt över att andra har barn och hoppas att han genom att ta de andras barn kan känna sig bättre. jaja exemplet blev lite larvigt men ni förstår vad jag menar.

En följdfråga på denna teori är givetvis - Om alla människor är goda, lever vi då i den bästa utav världar? (För en värld där ingen människa skulle fela, och ingen människa skulle göra något oväntat skulle knappast vara en värld där många skulle vilja leva, tänk på det, maskineri från födelse till död i perfekt skende, aldrig någon som är ledsen och därav aldrig någon som är glad osv.

Denna teori har jag stulit av diverse stora och små tänkare och jag vill inte påstå att den behöver vara sann, jag vill bara lyfta fram den för att jag finner den intressant

aha... det som kan vara en god handling mot en person kan vara en ond handling mot en annan. öh vet inte.

Ondska är smärta.

Det skulle kunna vara så att människan faktiskt är helt och hållet ond, och absolut ingenting annat.

Darwins lära säger "survival of the fittest". Dvs det är hela tiden den starke individen som har tagit sig vidare i evolutionskedjan. Om vi tittar runt i naturen så ser vi flera exempel på där det är egenskapen att klara sig själv bra och gärna på andras bekostnad som blivit premierat. Säg att ett gäng giraffer är ute och går. Plötsligt kommer det ett lejon och börjar härja runt. Här snackar vi inte om att det är den snällaste giraffen som stannar och hjälper sin svage vän är den som överlever. Utan det är den som är mest självisk och stark som klarar sig bäst.

Jag är ganska säker på att samma scenario utspelar sig om ett gäng människor är ute och prommenerar och blir attakerade av ett lejon. Man räddar sig själv och skiter i andra. Genom evolution så borde det även ha blivit så att varje gång någon har kunnat göra en "ond" handling för att framhäva sig själv i parningssyfte eller annat så har man gjor det.

Det är inte "Den starkaste överlever", det är "Den bäst anpassade överlever." (inte direktöversatt men...)

Du utgår ifrån att varje situation löses bäst för den enskilde genom "direkt" egoism (man kan ju faktiskt säga att allt man gör har egoistiska motiv, men det är en annan diskussion), och det är ju bara fel. Hur vet du att det inte är bättre att i denna situationen hjälpa varandra och tillsammans döda lejonet?

Personligen så tror jag att vi människor har fått för sig detta med att hjälpa de svaga, sammarbeta osv osv just eftersom vi tjänar på det ur ett evolutionärt perspektiv.

Säkra artens överlevnad? Genom att hjälpa andra (en är bra på att plocka bär, någon på att bygga skydd, en annan att lyfta skrot) hjälper man ju även sig själv, right? Om man bara hjälper sig själv kan man ju inte räkna med att få hjälp av andra heller.

På vilket sätt har vi ur ett evolutionärt perspektiv tjänat på att hjälpa de svaga?

Albert och slipZen. Ni är båda inne på att faktumet att människor sammarbetar skulle peka på att vi inte är onda. Men varför sammarbetar vi. Är det för att de andra som är med i sammarbetet ska tjäna på det? Nej vi gör det för att vi själv tjänar mer på det. Om det t.ex inte finns så mycket snickare att tillgå så fortsätter snicakrna inte jobba för samma lön. Utan de inser vad tillgång och eftetrfrågan betyder och börjar exploitera de andra individerna som måste ha hjälp av en snickare med att höja priserna. I ett samhälle där alla är genuint goda behövs varken pengar, polis eller politiker.