WWII: Varför höll Stalin trupper i sibirien?

Som vissa kanske vet var Stalin mycket orolig för att behöva utkämpa ett tvåfrontskrig mot tyskland och japan. Vid inledningen av operation Barbarossa höll Stalin om jag inte minns fel, 22 divisioner stationerade i östra sibirien för att kunna avvärja ett japanskt angrepp. Det var underrättelser som övertygade Stalin om att Japan riktade sin expansion söderut, inte västerut och det var DÅ de välutrustade sibiriska divisionerna skickades västerut för att rädda Moskva.

Jag undrar nu: VARFÖR var han ens intresserad av att försvara Sibirien....? Ryssarna retirerade ju mestadels utan strid och taktiken var ju att låta tyskarna springa efter i ett bränt och förstört land tills de frös och svalt ihjäl. Man utnyttjade sitt lands väldiga storlek och den brända jordens taktik och bjöd ju inte upp till fight förrän de vände sig om vid Moskva, Stalingrad och Leningrad vad jag förstått.

Hur tänkte Stalin? Risken verkade ju inledningsvis överhängande att tyskarna skulle köra över Moskva och ta ishavshamnarna och Kaukasus så som styrkeförhållandet var, varför inte offra sibirien istället, och köra den brända jordens taktik där istället? De hade kunnat låta japanerna pulsa genom 500 mil skog och lera och möta dom vid uralbergen, det hade tagit minst hela sommaren och hösten 1941.

Är någon här insatt i detta?

Stalin höll sina trupper(ca 40 divisioner) i sibirien sommaren och hösten 1941 för att skydda gränsen mot dom japanska armeerna i Kina och ett ev anfall därifrån. När Stavka insåg på senhösten 41 att inget anfall därifrån väntades, så fördes dom sibiriska divisionerna raskt över till centralfronten för att delta I Zjukovs motoffensiv som inleddes den 6 december 1941.

Dessa utvilade sibiriska divisioner torde ha räddat Moskva och gjorde det möjligt för ryssarna att kasta tillbaka tyskarna 150-250 km från Moskvas portar. Tyskarna var ju slutkörda och förfrös i den ryska vintern pga utebliven tilldelning av vinterkläder, men trots det så avancerade dom om än långsamt mot Moskva.

Kan tilläggas att anledningen till att ryssarna var så säkra på att japanerna inte skulle anfalla var deras mästerspion Richard Sorge som var en "agent in place" på tyska legationen i Tokyo. Han hade också ypperliga kontakter med det kejserliga japanska överkommandot.

Faktum är att detachement ur den tyska 4 armén kunde se kremls murar och Vasilij katedralen på håll genom kikare, men längre än så kom aldrig tyskarna.

Tyskarna förlorade ca 100 000 man i olika förfrysningsskador ovanpå dom redan tunga förlusterna sedan den 22 juni, från Barbarossas början fram till årets slut beräknas ca 750 000 tyskar ha stupat, sårats, tillfångatagna eller rapporterats saknade.
Ryssarna led än värre förluster, ca 4 miljoner man i stupade,sårade, försvunna, varav 3 miljoner ryssar blev krigsfångar.

Det var precis det ryssarna inte gjorde 1941.

De ryska förbanden var grupperade alldeles för långt fram, och istället för att retirera i god ordning och försvara sig och så utförde man flera misslyckade motanfall. Följden blev att massvis med vapen, soldater och underhåll gick förlorade. Dessutom skickades förstärkningarna fram efterhand, vilket gjorde att tyskarna kunde slå dem bit för bit. Det ryska försvaret 1941 var ett fiasko.

Sovjetisk militärdoktrin under 30-talet var extremt offensiv, och Röda Armén hade i princip inte övat försvarsstrid eller tillbakadragning alls. Även om tanken med att prioritera manöverkrigföring var god så hade Röda Armén inte riktigt den utbildningsgrad och flexibilitet som krävdes, och det straffade sig 1941.

Till Stalins försvar ska väl i o f s sägas att de västra delarna av Sovjetunionen var de mest resursrika och industrialiserade, och förlusten dem var ett mycket hårt slag mot den sovjetiska ekonomin. Den brända jordens taktik i västra Sovjetunionen var m a o inget lockande alternativ.


Tyskarna ryckte fram snabbt mot Moskva under Operation Taifun, och slog eller inringade dessutom enorma sovjetiska styrkor. Det som stoppade Taifun var inte de sibiriska divisionerna utan vädret, som slog om redan i oktober.

Det "meteorologiska fönstret" för att invadera Sovjetunionen var helt enkelt väldigt litet. Från att vägarna torkade under våren eller försommaren till att de återigen förvandlades till gyttja på hösten var det mindre än sex månader.

Jo det var påspädningen av 40 utvilade vältränade sibiriska divisioner som tillslut knäckte den tyska offensiven mot Moskva, dessa trupper i kombination med vädret satte punkt för Hitlers planer att ta Moskva innan årets slut.

Tyskarna var slutkörda och hade inte några reserver att tala om, att sätta in när ryssarna inledde sin offensiv den 6 december.

Tyskarnas huvudpunkt i invasionen låg ju på den södra fronten i Ukraina, Hitler ville ju först erövra kornboden och mineralgruvorna där först, för att sedan svänga upp bakom ryssarnas rygg och ta Moskva i ryggen.

Ryssar... De som slogs mot Nazityskland var sovjetiska medborgare. Däribland fanns naturligtvis många ryssar. Men även en rad olika andra nationaliteter. Och då talar jag inte om några hundratal utan betydande styrkor.

Exempelvis var, av uppskattade 11 miljoner stupade sovjetsoldater, ca 2,7 miljoner etniska ukrainare. Omkring 700.000 georgier slogs i Röda armen i under Andra världskriget. I sovjetunionen fanns över hundra nationaliteter.

Ändå talas alltid om "ryssar". Detta är något som dagens mörkerstat Ryska federationen drar nytta av i sin historieförfalskning och folkmordspolitik.
Visst kan det vara av slentrian som man alltid talar om "ryssar", men känner man i själva verket inte till de verkliga förhållandena bör man inte yttra sig i diskussioner om politik och historia.

Och de som räddade Moskva, de sibiriska skyttedivisionerna, var outtröttliga stenhårda mongoler och andra sibiriska minoriteter. Dessa var de allra mest fruktade soldaterna av tyskarna. Och nu talas det i historien om ryssar.

Uppoffringarna och segern i Andra världskriget kommer för alltid att tillhöra hela det svjetiska folket. De fick betala priset för både nazismen och kommunismen.

OK, ankdammsman, det kanske är ett missförstånd att de bara backade. De försökte förstås göra motanfall, men misslyckades kapitalt.

MEN när dom trots allt drevs bakåt så brände dom allt efter sig, eller hur? De industrier som inte hann flyttas sprängdes t.ex?

Och åter till ämnet: Varför fäste stalin så hög proritet på försvaret av Sibirien?

Trupperna omdisponerades ju inte förrän han fått nya underrättelser. Det såg mycket illa ut för ryssarna innan krigslyckan vände p.g.a väder och jävlaranamma, var han verkligen inte orolig för att försvarslinjen Volga-Moskva-Ishavshamnarna(nödvändiga för transport av krigsmateriel från usa o england) skulle brista? Ett vettigt beslut borde ju varit att satsa alla resurser på att slå tillbaka tyskarna och ta hand om ett eventuellt japanskt anfall efteråt, det skulle ju som sagt ta tid innan japanerna var ett hot mot landets hjärta och hotet om tysk seger var väldigt reellt.

Och Stalin gav väl inte ordern om att "försvara er till sista man" förrän det gällde stalingrad och moskvas förorter va?

Basho, det är slentrian att säga "ryssar" och de flesta med antydan till allmänbildning vet detta. Fortfarande en bra poäng dock. Jag trodde att mongoliet inte blev en del av sovjet förrän efter kriget.

Om du går tillbaka två år i tiden till år 1939 så finner du svaret på din fråga varför Stalin/STAVKAN ansåg att sibirien måste hållas starkt försvarat.

Det året trängde nämligen japanerna in på Sovjetiskt territorium och det slutade med en serie små slag nämligen vid Khalkin-gol.

Ryssarna avgick med segern och vem förde befälet over dessa? jo om inte självaste Greorgij Zjukov!, som jag för övrigt rankar som en av dom skarpaste militär strategerna i världshistorien.

Förringa inte den ryske soldaten, han var seg, och modig men illa ledd av sina överordnade.

...varav de flesta kände väldigt liten samhörighet med Sovjetunionen.

Efter de enorma förlusterna 1941 tvingades Röda Armén använda en större andel soldater från etniska minoriteter, och resultaten var inte lysande. Många av dem kunde inte ens ryska, och de behandlades ofta som boskap av de (i huvudsak) ryska officerarna.


Faktum är att en stor del av de sibiriska divisionerna bestod av etniska ryssar som hade invandrat till Sibirien. Det som gjorde de sibiriska divisionerna så effektiva var att de hade både vinterutrustning och vintervana, och att de sattes in när tyskarna var tröttkörda. De var inga övermänniskor.


Javisst. Men glöm inte de hundratusentals, kanske miljontals, sovjetmedborgare som slogs på den tyska sidan.


Ryssarna (jag fortsätter använda detta vedertagna slentrianuttryck eftersom "sovjetmedborgarna" låter konstigt) försökte evakuera industrier och andra resurser, men de lyckades inte helt.

Förvirringen under inledningen av Barbarossa var enorm, och ofta kom det order följda av kontraorder o s v som ledde till att man inte hann förstöra eller evakuera saker i tid. En hel del förråd och andra resurser föll i tyskarnas händer.


Problemet var att han och den övriga sovjetiska ledningen gav en massa motstridiga order, och ibland gav man inga order alls eller väntade tills det var för sent. Men "inte ett steg tillbaka"-ordrar gavs flera gånger innan Moskva. Bl a så gavs order om att Ukrainas huvudstad Kiev inte fick utrymmas, vilket ledde till att ett stort antal sovjetiska förband inringades i den s k Kievfickan.

(För den senaste forskningen om Barbarossa se Blixtkrig Niklas Zetterling.)


Det var han säkert, men det tyska anfallet i norr gick mycket sämre än på centralfronten och i söder. Finnarna samarbetade inte heller helhjärtat med tyskarna, utan belade deras trupper i Finland med en massa restriktioner. Finland utsattes också för påtryckningar från USA, som tillsammans med andra skäl fick dem att inte delta inte i anfallen mot vare sig Leningrad eller Murmansk.

Och dessutom så hadde Sovjets evakuerade industrier i Ural börjat producera krigsmateriel i sådan omfattning att det till en större del kunde ersätta den materiel som förlorats sedan krigets början,

klart att dom sibiriska divisionerna innehöll massor med andra folkslag än dom etniskt ryska, såväl framför Moskva, Stalingrad och utanför rikskansliet i Berlin.

Att finnarna utsattes för påtryckningar från USA visste jag inte. Jag undrar vad de bestod av? De flesta trodde ju vid denna tidpunkt att hitler skulle vinna kriget i ryssland, så vad kunde jänkarna hota med? Det kanske helt enkelt var ett försök till helgardering från finnarnas sida? Ha en gentjänst att fordra hos USA om det skulle gå åt helvete, vilket det ju faktiskt gjorde för finland... dom fick ju ge sig dom också.

LA man extra energi på att försvara ishavshamnarna, jämfört med de södra krigsavsnitten? Tyskarnas framsteg i norr var ju inte så mycket att hurra för, i jämförelse.