Skvaller om Horace Engdahl?

Medhåll, Hor-as med sin höga svansföring och det motbjudande flinet är bara en till karriärist bland andra i den vämjeliga soppan av "kulturelitister". Tror fan det var han som var den ursprungliga anledningen till att Svenska Akademien blev den såpopera som den blev.

Ja. De värdesätter sin intelligentia där. Men det var mycket annorlunda här förr.

Sverige behöver inte färre kufar utan fler... Som Edward Blomgren, CarlJan Granqvist Och HE. Caroline af Ugglas. folk som sticker ut hakan, är annorlunda och har personlighet. Det gillar jag ändå med HE Han är ingen dussinmänniska.

Det är klart det är ett misstag om man vill bli populär.

Åsikterna om Engdahl är ett intressant och tydligt exempel på åsiktslikriktningen och utfrysningen av dem som tänker och tycker annorlunda i någon fråga, fel eller rätt.

Den som inte är med och spottar skall själv spottas på av åsikternas väktare, bäst exemplifierat av DN: s och Expressen: s kulturjournalister, även om förstås inte är ensamma om att piska hopen att springa åt sanna håll och det är tveksamt om de har så mycket makt de inbillar sig.

Det var ett stort misstag med tanke på den position Horace har. Tycker absolut att han har rätt att förbli kompis med Janne Kladd och Frostenson. Men han hade ingen rätt att gå ut offentligt och angripa rättsväsendet för att skydda en kompis.

Det är inte det det handlar om. Han hade en maktställning och missbrukade den för att hålla sin kompis om ryggen. Det är vänskapskorruption. Om han bara varit en vanlig författare hade han kunnat gå ut och försvara sin vän, för all del. Men här handlar det inte om åsikter hit och dit. Dessutom var det välkänt hur Janne Kladd höll på. Jag fattar inte att man kan tycka att det är ok att en människa med makt angriper en massa kvinnor för att skydda en vän.

Vems åsikter? Nej här utgår vi mer från vad vi själva tänker och uppfattar. Åtminstone gör jag det. Eftersom jag inte läser DN och Expressens kultursidor är jag inte det minsta påverkad av dem. Personligen tycker jag att det är moraliskt tveksamt att försvara någon som Janne Kladd oavsett vad tyckare på nån tidning, som jag ändå inte precis respekterar anser. Jag utgår ifrån mina egna erfarenheter. Det är nämligen aldrig eller mycket sällan en bra idé att tjäna som djävulens advokat.
Man kommer bara få skit tillbaka för det och man har ändå inre försvarat något som var det moraliskt rätta.
Man stod upp för något som var fel.
Och då är det svårt att vinna vad det nu är man vill vinna. Istället kommer något av djävulens skugga falla över en själv. Kommer Janne Kladd tjäna på det? Nej, inte det heller.

Exakt så. Johan Svedjedal (som åsyftas i första meningen) kan klassificeras som en "trägen vingårdsarbetare". Engdahl däremot har draget av geni.

+++

Jag är nykomling i denna tråd. Så att t.ex läsa inlägg från våren 2018 har varit intressant. När Arnault-affären var i full gång.

Att Kjell Espmark var den Akademiledamot som beredde vägen för Frostenson och Engdahl in i Akademien, det visste jag redan. Men att Espmark ogillade den debattartikel i Expressen som Engdahl skrev mot Danius på våren 2018, det visste jag inte.

Min egen syn på Engdahl generellt är att han är högst läsbar som författare och skribent. Den romantiska texten, Kris och diverse texter i DN i slutet av 80-talet har finess, stil och skärpa. Essäsamlingen Ärret efter drömmen är för sin del en smärre läsfest för en konservativ litteraturvän; det frossas bland annat i tysk mm. romantik (Goethe, Hofmannsthal, Bettina von Arnim, Byron...) på ett sätt som nog ingen annan svensk skribent idag förmår.

Slutligen kan nämnas att aforismsamlingarna Cigaretten efteråt, Den sista grisen och De obekymrade innehåller en del vassa saker. Såsom kritik av dagens feminism. Ingen annan i elitskiktet vågar idag komma med sådan kritik. Därför är Engdahl ett salt.