Karl Popper

Jag skulle vilja veta ett par tankegångar eller ideér som ni sympatiserar respektive inte sympatiserar med av Karl Popper.

Sysslar med ett skolarbete och skulle uppskatta eran hjälp.

I väntan på svar kan du finna en del synpunkter på Popper i denna äldre tråd:

verenskapsteori (sic)

Edit: Tog bort länkar till två trådar som vid närmare skärskådan inte rymde särskilt mycket diskussion om Popper.

Poppers kritik mot filosofins inriktning på språkanalys är väldigt "sympatiserbar". Popper menade att den samtida analytiska filosofin hade hängt upp sig på språkliga missförstånd. Jag uppskattar Popper för att han insåg hur ungefärligt språket är, men att han valde att gå vidare och påpekade att språkliga missförstånd lätt reds upp av sammanhanget eller med några få enkla förklaringar.
Som filosof, menade Popper, bör man istället hänge sig åt det som för filosofin framåt - nämligen de filosofiska problem. Dvs. kritisera och skapa teorier och inte finslipa definitioner.

Finns mycket relevant och intressant i Poppers sammantagna filosofi. Återkommer när tiden tillåter.

Det hos Popper som ligger mej varmast om hjärtat är hans försvar för det öppna, liberala samhället (och jag ryser av välbehag när han går till rätta med dess fiender: Marx, Platon och Hegel) samt hans betoning på gissningar, kritik och motkritik som dom intellektuella framstegens främsta motor.

Finns inget skäl att inte surfa in på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Popper

Misstänker att det är på gymnasial nivå, och det kan möjligen bli för omständigt, men ändå: försök applicera hans Hypotetisk-deduktiva metod på en teori idag, exv. feminismen, och se vad du kommer fram till. Det kan nog skapa en intressant diskussion, och om du har en bra filosofielärare kommer denna att se på dig med nya ögon.

K. Popper skulle antagligen ha kritiserat dagens feminism för dess essentialism, dvs en metafysisk föreställning om att kvinnan skulle äga nåt slags väsen eller essens ("kvinnor är till naturen vårdande och omsorgsgivande"), eller det evigt kvinnliga för å tala med Goethe.

Är det verkligen feminismen som hävdar att kvinnan är naturligt vårdtagande och omsorgsgivande? Är inte den allmäna andemeningen med feminismen tvärtom? Det finns inga egentliga olikheter, i stil med mannen vars namn jag aldrig kommer ihåg, men som trodde att alla kunde bli världsberömda violinister, det var bara en fråga om miljöpåverkan?

Ett visst slags feminism. Sen finns det ett annat slag som hävdar att mäns och kvinnors vara (sein) bestäms av deras respektive olika kontexter. Men sånt gilla inte Popper heller.
Watson? Skinner?

Sherlock Holmes trogne följeslagare var det ja. Tack!

Två av Poppers mest kända verk finns som PDF att läsa om man känner för det.

http://strangebeautiful.com/other-te...-discovery.pdf

https://monoskop.org/images/6/6d/Pop...l_2_1st_ed.pdf

Det finns nog inte särskilt många som är direkta anhängare av Poppers vetenskapssyn idag. Däremot är hans kritik av Freud och Marx fortfarande relevant och inspirerande att läsa.

Offra lite tid för dataspel, festande eller vilket som är din tomgångsström och läs "Det öppna samhället och dess fiender.". Finns på de flesta bibliotek. Så kan du bilda din egen uppfattning. Det räcker om du börjar med delen där han kritiserar Marx och sen framåt till slutet.

Platon, Hegel och Marx är det som blir kritiserade.

Jag har inte läst verket men bläddrat igenom det.

Observera att jag därmed är mer bekant med verket än 99 % av alla offentliga personer som erkänner Popper och "det öppna samhället" som ett fundament för deras samhällssyn.

Grejen är att det blir tydligt att Popper i likhet med Frankfurtskolan - sannolikt ett resultat av sin judiska börd - faktiskt lutar sig mot både Freud och Marx.

Till exempel så definierar han vad "det slutna samhället" är och det visar sig (med freudianska benämningar hämtade ur Totem und Tabu) vara inget mindre än - tata - nationalstaten!!! Dessutom gärna om nationalstaten styrs av en "ledare"...

Som bekant är det tyska ordet för ledare "Führer"...

Hahaha!

Boken är utgiven 1943 i London av en jude som flytt från Österrike. Och jobbar på London School of Economics som är centrum för det Anglo-Amerikanska imperiet vid denna tid.

Jag menar hur tydligt kan det bli att det är en politisk pamflett? Noterna är talrika och fyllda sida upp och sida ned med oväsentligheter. Han försöker till exempel på flera sidor belägga någon slags relation mellan Platons politiska syn och dennes geometriska beräkningar med hjälp av "irrationella tal".

Med det vill han så klart "bevisa" att Platon var "irrationell".

Boken är ett skämt och "teorin" är en kålsuparteori som inte bevisar ett skit. Det är i Freuds efterföljd ett generalangrepp på den västerländska civilisationen genom att angripa dess fundament och rötter - Platon och den grekiska filosofin.

/Johan