Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

Jag kan verkligen känna igen mig i det folk skriver här.
Jag jobbar 7/7 (jobbar 7 dagar, ledig 7 dagar) med ett jobb som jag verkligen hatar och med kollegor som är enligt mitt tycke jävligt tråkiga. När jag har min lediga vecka så åker jag hem och sitter och stirrar i princip in i väggen i 7 dagar.
Jag har försökt att hitta på saker men det blir bara svårare och svårare att se nått nöje i nånting.
Jag är ju jävligt social av mig och vill gärna göra saker ihop med andra men polarna jag har/hade hör inte av sig hur jävla trevlig eller rolig jag än är. Och när jag hör av mig så är det nästan som att jag ska behöva tjata för att få följa med. Väldigt konstigt med tanke på att när jag väl är med så är dom ju jävligt pratglada och jag blir ofta mittpunkten i diskussionen.
Nu på slutet så har jag tröttnat helt på det "sociala spelet" då det är uppenbart att det inte blir någon ändring hur jag än beter mig.
Det skulle vara sjukt kul att hitta en flickvän, men hoppet för att jag ska göra det är ju noll och ingenting verkar det ju som. Delvis pga en ganska påtaglig depression och delvis för att jag blivit REJÄLT bränd förut.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra längre. Jag har nästan tappat hoppet helt och har börjat leka med tanken om självmord, med det är ju en annan tråd.

Säkert helt osammanhängande och fullt av stavfel men det var skönt att skriva av sig.

Jag har pluggat på högskolan tidigare och det är lättast att skaffa vänner i början när ingen känner ingen. Någon nollning och alkohol, och du har vänner.

Det är dock lite knepigare om du tänkt plugga i typ Stockholm eller Göteborg, för många som pluggar där bor sedan tidigare i dessa städer och har sina vänner utanför skolan.

Ja, det är då i Göteborg jag kommer plugga i. Såpass kan jag ju säga utan att outa mig. Är jag helt körd då tror du? Nollningen tror jag att jag skulle kunna ta mig igenom, men är det redan massa tajta polare som är tillsammans så är jag säker på att jag kommer inte in i någon grupp där.

Vad ni än gör så skippa INTE nollningen. Nollningen är något som kommer att återkomma under stor del av din utbildning, för folk kommer att snacka om det som hände då samt att en del nya fester som dyker upp baseras på saker som hände under nollningen. Tackfester och liknande. Nollningen är även en stor källa till framtida internskämt som bara den gruppen förstår. Vill du verkligen hamna utanför, skippa nollningen.

Jag håller helt och hållet med. Det mest uppenbara misstaget jag gjorde under hela min studietid var att skippa nollningen för att jag inte tyckte att det lät som något för mig.
Strunta i om du dricker eller ej, om du inte tycker om att skämma ut dig osv osv, gå dit ändå. Är det för jäkligt kan du alltid gå/åka hem igen.

Känns otroligt skönt när man läser att man inte är ensam om att känna sig helt ensam. Efter att ha varit sjuk till och från under förra året har gjort att jag blivit deprimerad och allt är ångestfyllt. Det kändes riktigt pissigt när kompisarna drog iväg på fester, gick ut och käkade, gick på bio eller hittade på annat skoj. Som jag inte kunde vara med på för att jag inte mådde tillräckligt bra för att kunna umgås och anstränga mig. Jag har fått väldigt lite förståelse för detta och får höra att jag är dålig på att höra av mig. Det har gjort det ännu svårare att ta upp telefonen och ringa! Jag har nu glidit ifrån några stycken, och min allra bäst vän får mig att känna som att jag är jobbig att umgås med. Vad gör man inte då än glida ifrån ännu mera. Och jag vet att om jag inte tar steget och visar att jag vill umgås med mina vänner kommer jag snart inte ha dom kvar. Men jag kan inte komma över den där spärren som finns, blir så ångestfylld så jag känner det lättare att skita i det och bara vara ensam.

Ska definitivt vara med på den då, om det är i höst eller nästa som jag kommer in. Härligt att höra från många här att detta var såpass viktigt, då jag faktiskt hade planer på att skippa den. "Kan väl inte vara så viktigt" tänkte jag, men antar att jag har fel. Bra att veta det i förtid för en gångs skull!


Det är inte värt att vara helt själv. Även om det är jobbigt så tycker jag du ska pusha dig själv och ringa dessa människor som faktiskt du kallar polare. Det är lättare att ta upp kontakten med folk man börjar glida isär med än att bygga upp helt nya kontakter med nya människor. Försök vara på gott humör och hör av dig att ni ska träffas flera el. något liknande. Det hade jag försökt med om jag var du. Vara ensam är aldrig bra i längden.

Även jag får skriva under på det där. Vad du än gör, se för fan till att gå på nollningen. Jag flyttade till en annan stad inför studierna och hade inte en enda kompis i början, och när nollningen började så såg jag självklart till att skippa den
Nu, ett och ett halvt år senare så har jag en!!! kamrat som jag pratar med under tiden jag är på skolan. Jag har aldrig umgåtts med honom efter tiden på skolan mer än att ha spelat fotboll då och då.
Jag har inte varit på en enda fest under hela studietiden och den enda tiden jag känner mig lycklig är när jag drar till hemstaden och träffar de kompisar jag har där.
Problemet är verkligen självförvållat ifall man säger så, men nu blev det som det blev och det är bara att bita i det sura äpplet och göra klart studierna.
Dock känns det jävligt deprimerande att under de åren man ska ha som roligast, är de åren jag har det som värst.

Ta inte er själva för seriöst bara, livet är ett skämt lite.. Se er själv utifrån och skratta åt de roliga situationer ni sätter er i (med andra ord, som vi alla sätter oss i)

Nu fick det räcka med ångest. Blev till att spetsa mitt té med Theralen.

Så jävla trött på ensamhet och ångest. Fy fan!

Det är dock jävligt tragiskt att man hamnar i ensamhet om man skippar nollningen. Vilket jävla samhälle...

Nollningen är väl iofs ingen magisk dörröppnare den heller men det är en knutpunkt där många okända människor träffas för att skapa kontakter, något som inte händer på så värst många ställen i livet i övrigt speciellt inte som serveras på fat.

Det är klart att man kan skaffa sig kontakter utan att gå på nollningen men är man då även en introvert person eller av olika anledningar inte kan vara social så blir det så mycket svårare.