Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

Jepp, i rika länder sitter man tyst på bussen och ber till högre makter att ingen människa sätter
sig bredvid en. Och ännu mer att ingen startar en konversation!

I fattiga länder pratar alla med alla på bussen. Det beteendet ser vi ner på här i Sverige.

Instämmer, materialistism och ens egen själbvild är det nog som skapar distansen.
Jag kan helt spontant leta efter negativa egenskaper hos folk som hjärnan tänker ut i samma sekund som jag ser personen. Ofta är det yttre attribut som kläder eller hår som genererar fula ord i mitt huvud, trots att jag själv inte är helt fläckfri . Periodvis kan det vara ganska underhållande, men när jag ställer mig över det beteendet med utseendebiten, och inte tänker att ingen vill prata med just mig så får man oftast en helt annan bild av folk efter bara några menngsutbyten. Det är inget som garanterar att man hittar nya vänner, men det underlättar avsevärt att riva ner murar mellan sig själv och andra människor.

Jag har tyvärr varit tvungen att byta kompiskretsar ett par gånger, och det har funkat kanon varje gång. Leta upp någon som du gillar att vara med från skolan/arbetet och börja träffas på fritiden. I sin tur kommer han/hon prestentera dig för sina vänner, gör ett gott intryck där så får du dina vänner.

Men svartvitt är det inte, den kunskapen bör liga i lillhjärnan på något sätt tycker jag. Men best of luck!

Det har du nog rätt i

Tyvärr är det så att när man blivit vuxen nog att skaffa partner, barn, arbete (radhus, hund osv) så blir det mindre tid över för kompisarna. Det är ingenting man egentligen saknar när man är mitt uppe i det men för den som startar sent så blir det ett kännbart tapp då vännerna helt enkelt inte längre har tid på samma sätt som de brukade ha.

Dessutom kan det om man är singel bli dubbelt jobbigt om vännerna dessutom koncenterar sitt umgänge i form av par-aktiviteter. De har inte längre tid att umgås och när något planeras så lämnas man lätt utanför eftersom man inte har en partner (och därmed bryter mönstret).

Själv tappade jag många vänner när jag blev sambo, de som var kvar (tjejkompisar mest) har jag mer eller mindre brutit med då jag tröttnade på att få agera pojkvän när det gällde praktiska göromål och social samvaro men alltid få stå tillbaka för flottiga ONS-killar när de ville ha nåt mer

Det var lagom kul att vara smakråd för sexiga underkläder när man inte får vara med och ta av dem, eller hjälpa till att bära hem en ny säng när man vet att man aldrig kommer bli inbjuden till den.

När jag försökte påtala det så missuppfattades det först och jag fick förklara att jag inte försökte få komma till utan snarare bad att få veta lite mindre om vissa pikanta detaljer. Fick ingen respons och till slut så tröttnade jag och drog mig undan. En av dem ringer fortfarande varje gång hon ska byta gardiner eller skruva upp nån hylla - mitt standardsvar har blivit "Vi är inte ihop och vi ligger inte med varandra, be någon annan."

Blev en del offtopic där, men men.. några riktiga vänner har jag inte och inte så mycket till umgänge heller om jag ska vara ärlig så jag antar att jag är dömd att ensam vandra genom Linköpingsnatten

Jag känner igen det TS säger så himla mycket =\ Gymnasiet tog slut och genast försvann så mycket klasskamrater. Sen lyckades man lära känna en ny klass, gick till skolan nån gång i veckan bara för att träffa nya människor. Men nu i veckan gick även de klart så nu får vi se vad som händer. Hade du sagt så om någon killkompis hade bett om bärhjälp för ny säng, skruva upp nån hylla han inte lyckades med själv osv?

Sen att du fick vara med och klädshoppa osv är väl inte så konstigt egentligen. Vi har en tendens att vilja göra sånt med vänner. Sen om det råker sitta en snopp eller en snippa på kompisen så är kompisen fortfarande en vän, varför ska man särbehandla?

Därför att om vi ska slösa tid på att kolla på kläder med er så vill snoppen få lite utdelning också.

Kanske inte uttryckte mig helt glasklart..

En del av problemet var väl närmast att jag fick ta de administrativa och logistiska delarna av att vara pojkvän men allt det roliga sköttes av andra. Om andra killar vad goda nog att ligga med så borde de vara goda nog att hjälpa till med gardinerna också.

Vad gäller underkläder och annat så upplevde jag det som jäkligt förnedrande, vi tillbringade många timmar talandes om det amorösa ökenlandskap jag befann mig i, hur jobbigt det var när hela kroppen skriker "TA PÅ MIG!!!" och hur jag i min längtan efter närhet och kroppskontakt ofta somnade med på med kudden blöt av tårar. Likförbannat räckte det inte med att jag var smärtsamt medveten om vem/vilka de gjorde saker med - jag skulle också veta vilka underkläder som avlägsnats och i en del fall också få höra vad som gjorts.

Jag bad verkligen inte att nån skulle vara snäll och släppa till, men jag bad om att slippa detaljerna men tydligen var det för mycket begärt.

Nu är jag haft återigen inne i en rätt lång period av celibat, men eftersom jag slipper hjälpa till att garnera tårtan åt andra så är det betydlig lättare att stå ut. Om en vän klagade över svår törst så skulle jag inte hälla upp ett glas vatten, visa det för honom/henne för att sedan ge det till en förbipasserande. Nu haltar jämförelse något eftersom ett glas vatten inte berörs av känslor som vänskap, kärlek och lust men innebörden borde vara klar nog.

Hur skulle du vilja att problemet löstes? Har du funderat över ett konkret drömscenario (behöver inte vara realistiskt, men dock konkret) över hur din situation skulle gå över från nuvarande till ett önskvärt. Eller är det bara problemsituationen och idealtillståndet som du tänker kring? Skulle du i konkreta termer kunna formulera en idealssituation, precis sådan som du vill ha den?

Du förvirrar mig. Å ena sidan låter det som du vill ha en tjejkompis, å andra sidan låter det inte som det?

Jag har varit singel ganska länge nu, och lyssnar på hur mina killkompisar pratar om tjejer de träffat osv. Det är ju högst naturligt att man vill prata av sig om sånt med vänner, och det tycks för mig också vara naturligt att bli glad och sprallig av att höra på det. T ex hörde jag att en av mina killkompisar fått till det med en ny donna för några veckor sen, och en annan kille med väldigt lite i sitt romantiska bagage tog mod till sig och lämnade ett gulligt kärleksbrev till en tjej han blivit betuttad i. Allt det här diskuterar vi med stark empati och peppning emot varandra - vi är ju vänner.

På samma sätt har de även hört på saker när jag träffat killar, de har hängt med mig upp på lindex när jag letar efter kläder att ha på mig på "dejten i helgen", och de har såklart även tagit del av en hel del av mitt gamla sexliv. Det är helt vanligt kompissnack. Vi stödjer varandra, pratar av oss på varandra, och hjälper varandra med saker vare sig det är jag som hjälper en killkompis köpa rätt kläder för att matcha hans nya frisyr, en killkompis som hjälper mig fixa min cykel eller en tjejkompis som ber om att någon ska se efter hennes katter en helg.

Det är vänskap.

Däremot kan jag väl kanske hålla med om att om du säger att du blir obekväm om att höra sexuella detaljer från dina vänners liv så borde det respekteras. Visst, ibland vill man säga något så gärna så man lätt glömmer att någon bett i förväg att inte få höra - misstag händer - men det borde respekteras overall; ni är ju vänner trots allt. Men så som du beskrev att du tog avstånd från att hjälpa dina vänner bara för att ni inte var pojk- och flickvän så låter det inte som att det är vänskap du är ute efter i mina öron.

Menar inte att dömma, jag blir bara sjukt förvirrad. Jag ser inte vad skillnaden är på det du kallar "de administrativa och logistiska delarna av att vara pojkvän" och vanlig vänskap. Så länge du inte fick sitta och gulla en massa med en tjej, prata varmt med henne och sen såfort det vore helt naturligt att börja hångla så hoppade hon på Mr Stureplan istället. Det vore såklart helt sjukt. Men det är inte direkt det du beskriver? =S

Testa
citypolarna.se

Funkar fint om du bor i en lite större stad eller i närheten av en.
Jag har träffat massor av trevligt folk via den sidan.

jag vill bli din vän. PM.

eller bara hitta en social aktivitet, där träffar du ju likasinnade och det är inte så svårt att få vänner på det visset.