Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

'

Jag svarar gärna. Försöker jag aktivt skapa socialt umgänge? Nej. Jag har aldrig velat vara påträngande. Försökte en gång närma mig en kvinna som kompis för att hon hade hund men självklart trodde hon att jag stötte på henne.

Är jag tillfreds? Det är hyfsat ok skulle jag säga. Alltid lite skamligt dock. Vill sällan få frågan "vad ska du göra på midsommar då?".

Killar med asperger, ADHD, pundare, socfall och fan alla kan hitta en flickvän ibland men inte jag.

Känner mig fan totalt jävla värdelös.

Å andra sidan undrar jag vad jag ska ha en flickvän till med. Det var en annan sak när man var ung men det är ju 20-30 år sedan. Det är ju inte meningen längre att man ska bilda familj med någon.

Är detta något att spinna vidare på?

En ökande mängd med bara mobilnummer och en eller, jag vill nog påstå att två är mer i detta läge, sätt att få in sitt nummer i denna sfär av ensamma.

Är ni med på hur jag menar. Ingen aning vem som är på andra sidan när numret väl rings och någon sedan svarar.

Frihet utan ansvar, är min paroll!!

Kan börja. Noll 7 s.e.x tvåhundratrettiinio tre två femma sexa.

Nu vill jag säga att det är lätt och samtidigt en smula kränkande fast accepterat att lägga på när fan som helst. Eller hänga kvar. Kom at me med din väna, hesa, mystiska och av undertoner drypande längtan efter någon form av närhet. Även om det inte alls är någon närhet. Haha!!! Mysigt. Nu kör vi.

Det värsta är att vara ensam tillsammans med de som är en så kallade närmaste.
Får i alla fall mig att längta långt, långt bort till en annan plats och en annan tid.
Att vara ensam, ledsen, tom, med människor som uppenbart varken älskar en eller
bryr sig. Men alla spelar någon slags charad.

Vill bara sova.

Ja det är onödigt. Skönast med att vara ensam är att ligga ensam i sängen och somna. Utan någon ivägen som ligger och snarkar

Det finns barn och skolungdomar som är ensamma. Det är nog värre för dem för de lär börja älta vad deras ensamhet beror på och så klandrar de sig själva för att vara fula och tråkiga. "Värre" och "värre", det är skönt med ensamhet också i bemärkelsen tyst och bekvämt. För skolungdomar som är ensamma skulle jag rekommendera att börja med idrott eller hobby. För oss vuxna funderar jag på...tennis? Eller vandringsgrupper? Eller en granntant vars hund man börjar låna efter ett schema. Önskar jag hade den där granntanten vilket jag inte har.

En början är väl sluta prata illa om sig själv, börja se vad du har istället. Bygg upp dig själv.

Att prata illa om sig själv är en nyckel till en mörk tunnel dit man inte vill gå.
Lite beteende till att vara martyr och offer. Som om det vore någon annans fel. Ja massa saker händer oss, men vi skall inte definieras av dessa.
Mycket börjar med en själv.

Lycka är inte att hitta en partner, du måste känna lycka själv, älska sig själv.
Jag vet att det låter dööööötrist, men hur skall någon älska dig om du inte älskar dig själv.

Och tro mig vi alla kämpar med något, tom de snyggaste som borde vara lyckligaste.
Jennifer Lopez gick själv ut och sade nu att hon behöver hitta lyckan i att vara själv, i sig själv, inte att vara tillsammans med någon.

Skickar massa kramar till oss alla som känner sig ensamma.❤️

Fast så kan även tjejer känna gentemot andra tjejer. Det är just de trashiga, slampiga socfallen som går åt först även bland tjejer (även om deras förhållanden sällan blir långvariga), och de får möjlighet att skaffa sig barn tidigt i livet, fast de inte borde ha några någonsin. Medan ordentliga, intelligenta, seriösa tjejer som skulle bli ansvarsfulla mammor, ofta aldrig får några möjligheter och träffa någon. Ibland gör de inseminationsbehandling när de passerat 35 och gett upp hoppet om ett mirakel, för att i alla fall ha en nära anhörig hos sig under andra halvan av livet.

Idag är det troligen lättare för unga kvinnor med en mer allvarlig personlighet, p.g.a. av apparna. Fast det förutsätter ju också att man vågar, och det kan kännas väldigt läskigt och jobbigt utan tidigare erfarenhet av att umgås med män, eller med människor över huvudtaget. Men för 25+ år sedan innan den kontaktmöjligheten fanns, och alla träffades på privata fester eller på krogen/diskoteket - dit man måste ha någon att gå med, för att gå ensam hade sett konstigt ut - så kom de inte med. Och fick därför inga möjligheter att träffa en kille/man, trots att de hade kunnat bli trogna och lojala fruar.

(Nu vet jag inte om du är en av dem som tror att detta är ett mansproblem, jag bara råkade se ditt inlägg och högg på det, mitt svar var egentligen riktat till alla som tror att det bara är ett manligt problem - och att alla tjejer har det superlätt att träffa killar och kan välja och vraka.)

Det blir lite samma sak som i trådarna där 18-31åringar till män beklagar sig att de aldrig någonsin haft en tjej. Ok man är ensam men vad gör man åt saken? Knappt någonting, i praktiken ingenting. För jag vill aldrig vara påflugen och jobbig.

Jag läser om social isolering och inser ju att man är på väg dit. Social isolering är "när man bor ensam och inte träffar anhöriga, bekanta eller vänner oftare än ett par gånger i månaden". Jag tänker då som att när morsan dör kommer det där vara jag på pricken om jag inte lyckas göra någonting åt det. Och här kommer det patetiska. När jag nyss såg framför mig själv hur tex chefen pliktskyldigt frågar "hur är det med dig egentligen?" och man i situationen svarar ärligt "det är dåligt, jag är socialt isolerad" så vattnades ögonen. Jag var nära att börja gråta. En man i medelåldern som kan börja gråta över det här en fredagkväll. Det är inte konstigt det där att folk tar livet av sig mest på de stora helgerna. Det borde bero på skammen, antar jag.

Och är man ensam blir man väl passiv också och får börja skylla sig själv. Jag vill annars låna hundar om det går eller någonting. För man måste ha någon sorts kontakt av något slag. Man kan ju inte bara vara hemma och laga mat åt sig själv hela tiden.

Det är att hitta en hobby det hänger på och helst en social en. Livet är inte slut. En social hobby fast en där det inte ingår större mängder alkohol.

Att skaffa hund är väl en utmärkt idé! Det är ett jättebra sätt att få kontakt med andra människor, för hunden tar kontakt med andra hundar ni är ute, och så kommer du i samspråk med matte! Eftersom du är ensam och arbetar heltid (antar jag) så behöver du hunddagis, och det är också ett ställe där du kan träffa kvinnor. De som jobbar där (det är oftast kvinnor), eller de andra hundägarna när de lämnar och hämtar! Skaffa en ras som du kan gå på olika lydnads-, agility- o.s.v. kurser med också, så utökar du den sociala cirkeln ännu mer!

Om din hund går bra ihop med någon kvinnas hund, så kan du sedan föreslå att ni ska träffas utanför den miljön, så att hundarna får leka med varandra!

...och under tiden har du i alla fall hunden som sällskap.