Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

Enkelt sätt att tänka, och så borde det kanske vara. Men verkligheten är dock annorlunda.

En människa som inte ger en någonting är ingen vän, inte sant? En människa som tillför något gott till ditt liv är en vän, det är iaf det vanligaste..

Det var inte så jag menade. Som jag förstod det säger han att han inte vill ha vänner eftersom han inte kunde vinna någonting ur vänskapen; men det ska egentligen inte handla om det, eller? Även om det är lättare att hitta vänner som man har någonting gemensamt med och även om det i vår undermedvetna, väljer vi det som passar oss bäst -- vad det nu skulle vara.

Men som andra har redan sagt: så är det i vuxen livet. Om folk väljer sina partners baserad på ekonomiska fördelar, vad kan man då kräva av vänskap? Inte konstigt att så många inte finner lycka.

Jag håller fast vid min utgångspunkt: I vuxen ålder har man bekanta, inte vänner. Inte utanför familjen i alla fall. Men du kanske menar bekantskap?

Du kanske har rätt i det du säger, men det får mig som har en romantisk syn på verkligheten att tappa tron på mänskligheten...
ska jag omvärdera tycker du?

Molekylen, jag är i alla fall säker på att du är en trevlig snubbe som är kul att umgås med.

tack. Det är du med.

Jag tror jag vet skillnaden mellan bekantskap och vän. När jag menar vän, menar jag inte bekanta eller polare. Med vän menar jag en som ställer upp för dig, bryr sig om dig -- och gud förbjudne: kanske till och med älskar dig! Det finns nog dom som har sanna vänner, även om dom är få. Men i allmänhet, håller jag med dig. Varför är det så, om inte för såna som tänker som du?

Vänner har jag, inte gott om, men tillräckligt. Jag skulle dock tycka att det vore skönt med flera, de allra flesta känner jag sen några år tillbaks, men nya bekantskaper är ett sällsynt fenomen i min bubbla. Det jag mår som mest dåligt över, rent ensamhetsmässigt är brudarna. har inte haft en brud på 2 år och då varade det i två månader, det vore skönt att ha nån att ligga med på "regular basis". Jag tror att ensamhet även ligger mkt i personen i fråga, ensamma människor som liksom stämplar sig som ensamma kanske är deprimerade, är de inte ensamma så är dom glada och är dom det kan dom inte vara deprimerade.

Nja...

F. N.

För dom flesta här verkar båda delarna stämma in.

håller inte med. jag räknar bekanta som såna man kan spendera tid med och vänner som såna som verkligen bryr sig om en (ställer upp om nåt tråkigt händer etc)

Jag är nog böjd att hålla med i viss mån, men med en reservation: när vänner skaffar familj blir de bekanta, det är då de börjar umgås mer med andra familjer och när man ses sker det under mer formella former. De som själva är singlar är mer vad jag benämner "vänner" bland de närstående bekanta.