Nedlagda mentalsjukhus - vad hände sen?

Tveksam om detta är rätt forum, men jag gör ett försök..

Jag är ute efter information om hur de nedlagda mentalsjukhusen används idag. Långbro i fruängen är numer folkhögskola, men vad hände med te.x. Sundby?
Jag antar att en del av dem blivit bostäder, själv har jag dock alldeles för påtagliga erfarenheter av att ångest och psykos "sätter sig i väggarna" för att kunna bosätta mig i ett före detta mentalsjukhus..

EDIT: insåg att rubriken kan vara lite missvisande, kanske någom förnäm mod. kan ändra?

Ja, du postade i fel forum. Långbro och beckomberga är nuförtiden bostäder vilket är samma med de andra mentalsjukhusen, eller ev. övergivna. Asså, fd Långbro sjukhus har blivit jättesnygga bostäder. Det enda problem är att det kanske blir lite lustigt om man säger att man bor på beckis.

NOTE: trådtitel passar in här i psykologi ... kanske man skall skapa en ny tråd med rätt ämne?

EDIT: Trådtitel menar jag och inte tårdtitel.

Tårdtitel?

marieberg - kristinehman har rivit, blivit företagslokaler och så tror ja de har ett par avdelningar kvar.

Vipeholm i Lund har blivit gymnasieskola.

Och de intagna skaffade sig datorer och loggade in på Flashback...

OT utan like: men Tjohilda har nog den coolaste avatar jag sett hittils! Ville bara säga det.

För övrigt är gamla mentalsjukhus populära objekt på UE-forumet och tillhörande hemsidor. Det finns bilder och noggrann dokumentation för åtminstone Säter. En viss jörnmark har en hemsida med sådan bilder.

Tack ZK! Jag har stulit den alldeles själv!

Säters sjukhus innehåller numera både sjukhus, bostäder, gymnasium, företagslokaler, pensionat mm.

Det var ju för väl att dom las ned! På sextiotalet hade man fortfarande expansionsplaner för mentalsjukhusen och siktade på 40 000 vårdplatser. Sen kom öppenvården och man kunde reducera platserna till dagens, ja vad kan dom vara... kanske 13 000 slutenvårdplatser. Jag tycker man kunde reducera även dessa nedåt en bra bit.

Jag pratade väldigt ytligt med en terapeut som jobbar på en sluten mottagning och av att dömma av hennes upplevelser är det på tok för lite platser och resurser för att kunna behandla alla som behöver behandlas.

Det är en vanlig uppfattning.
Vi kommer nog att få se en ökning av platserna för slutenvård de närmaste åren, helt i sin ordning tycker även jag - med utgångspunkt från erfarenheterna jag gör mitt arbete i den psykiatriska slutenvården..