Dilettanter i historia [Historieskrivning kring Finland i VK2]

Jag är så trött på dessa dilettanter som försöker sig på att skriva om historia. Vanligtvis betecknas de som journalister, vilket är ett säkert tecken på att den är en dilettant i farten.

Senast i raden är Henrik Arnstad, "journalist och författare", som sprider sin okunskap i DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=573030

Redan från första början kommer han med felaktigheter: "Finland utkämpar anfallskriget i två syften" skriver han om Fortsättningskriget.

Finland utkämpade inte ett anfallskrig. Hur man än vänder på det så var det ett försvarskrig. För det första så kan man inte se Fortsättningskriget separat, det var en fortsättning på vinterkriget, där Sovjetunionen angrep Finland med det uttalade syftet att ockupera landet (och i förlängningen även Sverige). Efter kriget ockpuerade ryssarna stora områden av Finland. I Fortsättningskriget försökta Finland med all rätt att återta dessa områden.

För det andra är det inte ens sant att Finland inledde stridigheterna som avbröt vapenvilan efter Vinterkriget. Det var ryssarna som inledde det med massiva bombanfall mot finländska städer efter att tyskarna precis angripit ryssarna. Finland var på väg att förklara sig neutralt i kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen, men tvingades återigen att försvara sig mot ryska angrepp.

Häpnadsväckande i sanning. I ämnet måste ju absolut den mediekåte charlatanen Herman nämnas, avskyr verkligen karlen. Rekommenderar Peter Englunds ursköna sågning här: http://www.peterenglund.com/textarkiv/lindqvistbok.htm

Speciellt delen om Hermans pretentiösa källhänvisningar

Två dilettanter är värre än en.

Man ska inte kasta sten i glashus!!
Visst var det från finländarnas håll ett anfallskrig. Man hade ju skrivit under ett fredsfördrag efter vinterkriget, och nu bröt man mot det (vad mn än tycker om Sovjetunionens roll. Visst var det fredsfördraget orättvist mot Finland).

Finlands inträde i kriget på Tysklands sida var redan beslutat långt i förväg. Ev. sovjetiska gränsbombningar gjorde varken från eller till.

Arnstad får givetvis utrymme eftersom han säger pk-sanningar. Att han dessutom gör den otroligt långsökta, men i de här sammanhangen obligatoriska, kopplingen till kriget mot terrorismen gör honom till riktig superstar på DN Kultur.

Han utelämnar dessutom fakta som talar till Finlands fördel, som att man trots tyska propåer vägrade lämna ut finska judar (faktum är att Finland hade något som var helt unikt på axelmaktsidan: en fältsynagoga!).


Det är möjligt att den finska regeringen faktiskt avsåg att vara neutral, men å andra sidan tillär man tyska flygplan och fartyg att anfalla Ryssland från finskt territorium. Det är förståeligt om ryssarna inte riktigt kunde se skillnad på det och aktivt deltagande på Tysklands sida...

Hans Güntherbiografi fick ju dock rätt goda vitsord av Håkan Arvidsson i SvD i morse. Vad gäller själva Finlandsfrågan är det givetvis uppfriskande med ifrågasättanden, fast det är väl orättvist att entydigt tala om en "allians" med nazi-Tyskland; man var väl redan då angelägen att markera att det rörde sig om ett "vapenbrödraskap" - eller är det en mer sentida term?

Ett lite smålustigt exempel på att samarbetet med Tredje Riket kan uppfattas som problematiskt åtminstone när det gäller att "sälja in" Finland kunde man för övrigt se i den finska dokumentär om Tove Jansson och mumintrollen som visades i svensk TV för någon månad sedan - det historiska förloppet beskrevs då på ungefär följande sätt (citerat ur minnet):


Inget fel, men är det ändå inte något som saknas?

Det var inte gränsbombningar utan bombningar av städer.

Jag instämmer fullständigt. Se mitt ilägg på flashback http://www.flashback.org/showthread.php?t=386671

Kommer också ihåg den där artikeln. Blev varken förvånad eller ens upprörd. Det är så vänstermedia agerar i Sverige; Finland var, är och förblir den ansvarige för krigen mellan Finland och Sovjetunionen. Detta var inte första och säkerligen inte sista gången som DN framställer Finland med lögnen som tillmäle. Kommer ihåg artikelserierna häromåret om de påhittade massgravarna där finska armén påstås ha avrättat hundratals desertörer. Rent nys!

Synd bara att en tidigare så liberal tidning sålt sig till den socialistiska historieskrivningen och därmed tillåter sig vilka lögner som helst.

Jag ville tack Nicke Nyfiken....Men sammtidigt blir jag så trött på den svenska dumheten. Är det kanske för att skolundervisningen är så dålig i skolan som vi får personer Henrik Arnstad? Att slås mot den kollektiva svenska historie dumheten är som att slås mot väderkvarnar, man kan aldrig vinna.

Jag orkar faktiskt inte räkna upp historien mellan den 13 mars 1940 fram till 22 juni 1941, jag orkar inte räkna upp alla de brott mot vapenvillan och provokationer som sovjet gjorde under tiden. Jag tänker defenetivt inte i kronologisk ordning redogöra för Finlands agerande från den 22 juni till att armen gick till anfall. Jag tänker heller inte redgöra för Mannerheims eller Risto Rytti eller någon annan finsk politikers åsikt eller mål.

Men ibland får denna dumhet mig att tänka kontrafaktoriskt, tänk om finska armen brutitsamman vid summa i december 1939 eller om inte helt omöjligt att slaget vid Tolvajärvi förlorats och ryssen hade fallit den finska armen på karelskanäset i ryggen. Och någon gång under januari 1940 hade ryssarna paraderat in i Helsingfors. Sverige hade fått en landgräns mot Sovjet.

Hur tror ni då att Sverige hade agerat vid barbarossa 1941? Tror ni ärligt talat att det hade funnits någon möjlighet för Sverige att vara neutralt?

För er som vill läsa hur det var på riktigt rekomenderar jag Max Jacobssons "Våldets Århundande"...

Du känner till det beslutet!?
Vad jag vet så har historiker + den Sovjetiska kontroll kommisionen letat efter sådana dokument sedan september 1944. Utan att hitta något.

Så var vänlig att specificera.....

Vi tar ett kliv bakåt i historien då Finland tvangs anta det sovjetiska ”fredsbudet” i mars 1940. Vi låter den finske militärhistorikern Erkki Hautamäki genom sin bok ”Finland i Stormens öga” berätta. Såväl i London och i Paris rådde stor besvikenhet. Det användbara svepskälet att ”hjälpa Finland” genom ett fälttåg till norra Skandinavien hade försvunnit. Vad tänkte Stalin i detta läge? Han hade fått sin militärledning att acceptera fredsslutet med Finland. En misstro mot Storbritanniens och Frankrikes verkliga avsikter lämnade inte Stalin någon ro. Sovjetunionen hade komprometterat sig inför världsopinionen. Å andra sidan hade Stalin genom de från Finland avtvingade områdena ett garanterat utgångsläge att en ockupation av hela Finland kunde ske snabbt och Stalins taktik var att fasthålla det ännu gällande M/R-avtalet (Molotov – Ribbentrop). Det avtalet hade bl a tillfört Finland, Estland, Lettland och Litauen till Sovjets ”intressesfär” Stalin hade inkasserat baltstaterna som krigsbyte men Finland blev en svårare nöt att knäcka än vad han väntat. Bortemot 200.000 Sovjetiska soldater hade stupat.

”Men Stalin blev inte overksam efter Hitlers framgångar i väster. Freden med Finland var enbart ett mellanläge. Medan ännu striderna pågick i Norge framförde Sovjets den 12.e april 1940 till Berlin en begäran med hänvisning till M/R-avtalet att få ockupera Finland. Hitler avvisade begäran. Förnyade begäran kommer i april 1940 som också avvisas. Moskva inledde hänsynslösa politiska påtryckningar och provokationer mot Finland. Sovjet hade igångsatt nya byggnadsarbeten på strategiskt viktiga järnvägar mot Finlands gräns, militärt viktiga landsvägar och flygfält. För att behärska Östersjöns norra delar och förhindra intrång i Finska viken och Bottenhavet hade Sovjet krävt och i fredsslutet intagit och arrenderat flottbasen på Hangö udd i 30 år. I juli 1940 kom Molotov efter freden i mars med krav på att Sovjet även måste ha en järnväg från Leningrad till Hangö som bas för materiel och trupper! Det var en omöjlig situation för Finland”.

= = =
När freden 1945 hunnit bli drygt två decennier gammal hade efterkrigsgenerationen med 68-vänstern i spetsen närmat sig den sovjetiska historieskrivningen, reinkarnerat Josef Stalin och av honom skapat en mustaschprydd ikon och mysgubbe. Vänstern hade köpt Stalins doktrin om det fascistiska Finland som gick till attack mot sin fredsälskande granne i öst och de ansåg att fortsättningskriget år 1941 var ett uttryck för storfinskhet. Såväl finska som svenska, krigsveteraner betraktades som vilseförda. Senare historieforskning som baseras på dokument från de ryska arkiven visar att det var föräldragenerationen som hade rätt. Omedelbart efter vinterkrigets slut planerade Stalin en storoffensiv mot Finland. Att den inte blev av berodde på att Sovjet självt angreps av Tyskland.

Så blir det till när 68 vänstern skriver sentida historia.