Parlamentarism i libertarianskt samhälle? Libertariansk diktatur?

Jag är inte libertarian, var det en gång, men inte längre. Ideologin är dock intressant och på vissa sätt sympatisk - och då syftar jag på själva ideologin, dess principer och ideal, inte vad libertariansk politik kan leda till eller hur en libertariansk stat riskerar att bli. Men denna tråd handlar om ideologin - om den libertarianska utopin:

(Självfallet finns det många libertarianer som stödjer en konventionell demokrati även om den innebär att skattetrycket blir extremt eller annat icke- eller anti-liberalt; men jag vill utforska alternativ för de libertarianer som menar att deras politiska principer inte ska kunna elimineras).

Tänk en strikt libertariansk stat. Individens friheter är omöjliga att rubba - rimligast är väl en strikt konstitution - och staten är begränsad till rättsväsende, militär, möjligen utrikespolitik. De flesta politiska frågor har ingen relevans. Inspirerad av en tanke jag fick i en annan tråd leder mig till ett förslag om ett parlamentariskt system i en sådan stat och sådant samhälle:

Ett parlament där valet handlar om individer istället för partier. I och med att de flesta politiska frågor är borta från debatten kan man tänka sig att det inte är som representant för en ideologi eller socioekonomisk grupp som en politiker bör grunda sin politiska gärning på. Är det då inte rimligare att politiker då väljs utifrån sin personliga karaktär - om än att de också måste vara lojala mot den libertarianska politiska ordningen?

Frågorna om detta system:

1) Hur ska det parlamentariska systemet se ut i en libertariansk stat?

2) Vad kan man tänka om ett parlamentariskt system med just individuella politiker i centrum - ur ett libertarianskt perspektiv? Fördelar och nackdelar? Fungerar det ideologiskt, fungerar det i praktiken?

3) Bör libertarianer stödja ett system där ideologins principer inte kan röstas bort (i åtminstone teorin är självfallet det vanligaste i västvärlden att det finns en konstitution som garanterar vissa liberala politiska principer - men en libertariansk sådan blir mycket mer strikt och omfattande)?

4) Eller bör en libertariansk stat innebära att folket har möjligheten att rösta fram socialism, konservatism eller annan politik?

Ett annat motsägelsefullt alternativ (men libertarianism saknar inte kontroversiella tänkare) är en libertariansk stat som likaväl innehåller en icke-vald ledare, närapå diktator. Denna diktator skulle då inte ha möjlighet att ändra på den libertarianska grund-ordningen - och om diktatorn är övertygad om libertarianismens förträfflighet är han eller hon inte samma hot som politiker i andra, demokratiska system. Han eller hon har då sin uppgift som att vakta individens frihet - och i övrigt handskas politiskt med sådant som militär, rättsväsende, utrikespolitik, möjligen mer.

1) Hur godtagbart är en sådan samhällsordning från ett libertarianskt system? Offrar det libertarianska principer? Eller beskyddar dem mer än andra system?

2) Skulle ett sådant system fungera i praktiken?

Öppen diskussion - frågeställningarna måste inte nödvändigtvis besvaras rakt av.

Det blev så många frågor, jag väljer den sista.

Nej ett sådant system system fungerar inte alls. Folk är för olika både när det gäller intelligensen och problem med sjukdomar och behöver en mer social och omhändertagande stat. Som andra måste vara med och betala för.

Det kan vara din eller min dotter som föds med downs som behöver en socialt operativ stat.

Jag är själv för omfattande statligt stöd till välfärd, sjukvård och liknande. Är som sagt inte libertarian - snarare något vänster om mitten i frågor om ekonomi och välfärd. Tråden handlar om hur libertarianer skulle se på olika samhällsmodeller, politiska alternativ för att få ett libertarianskt samhälle med varaktighet.

Alla dessa termer och etiketter på nyanser av "ledning" och ideologier får en att baxna. Att dissikera allt är som att splittra tankar i molekyler. Neoliberala, proletariat, liertarianiska, sociomarxistiska, faschistisk diktatur, demokrati?

Jag tror att samhället och vår nuvarande mänsklighet har nått en sorts höjdpunkt nu. Det kommer förmodligen att kollapsa då mänskligheten är avtrubbad, förvirrad och ond för det mesta.
Klaner kommer att styra, den starkaste överlever. Sen kan någon sitta och utarbeta en ny politisk neo libertariansk semidemokratisk modell att implementera.

Vi är alldeles för många oliktänkande för att bli en trygg och säker familj bara i vårt lilla Sverige.
Korruption och egoism flödar och folket får slita för att göda de som vill förinta en.

Rätt häftigt inlägg. Det är kanske lite skogen-skymmer-träden över ideologiska etiketter. Personligen ser jag mest ideologier som källor till visdom men inte den enda dryck man bör dricka - rätt väg är kunskapsinhämtning med bibehållen kritisk blick. Och intressant för en diskussion, tycker jag nog. Sönderfallet du talar om är inte ens värdig den sorg man kan känna när en kultur förfaller - din profetia är som katastrofal på ett totalt sätt. Men å andra sidan har mänsklighet startat sin resa mot en civilisations höjdpunkt (när den än var och vart den än var) från likartade förutsättningar; men kanske är en tomheten i att veta att det en gång fanns en mer civiliserad ordning värre än att bara handskas med en istid - psykologiskt, i alla fall.

Otroligt välformulerat och fint skrivet. Jag är ju på upploppet i livet. Snart 60 och tycker mig ha sett igenom allt vi har omkring oss i det samhälle vi byggt upp. Det känns lite som denna david mot goliat kampen om man nu skall kunna förändra samhället till det bättre.