Citat:
För jag mår dåligt av ensamhet. För jag missar allt i livet av att inte vilja något.
Folk gick bus eller godis, dom kanske äggade ett hus och fick en tant eller gymråtta som ville döda dom efter sig. Folk blev tagna av snuten o fick utegångsförbud av päronen. Folk förlora oskulden. Folk festar. Folk dricker alkohol och blir fulla. Folk har folk att prata med. Folk har eller haft en relation. Folk har ett eller annat sjuk historia att berätta. Folk sov över hos sin bästa polare.
Jag lever som en åskådare till en fotbollsmatch. Jag fick aldrig uppleva något. Det var JAG som var orsaken till att inte få uppleva något alls. Visserligen är jag inte den snyggaste grabben. Jag hade ju inte fått uppleva allt. Men iallafall något hade jag kunnat få uppleva om JAG var normal. Jag hade önskat/velat vilja göra dessa saker. Jag hade önskat att jag skulle ha kul av att uppleva dessa saker. Jag hade önskat att jag hade velat ta mer risker.
Jag lever ett flatline liv. Ett liv som har påverkats av mig själv, inte av vilja, utan att jag är inte programmerad rätt.
Hade man varit partner med någon i 50 år och sen när hon dör så fick du reda på att hon låg med en annan på en kväll hon var full efter en tjejfest. Då hade jag sett 50 år som bortkastade och att hon är värre än djävulen själv. Jag hade inte kunnat gå till jobbet efter det, hade inte kunnat handla mat i butiken efter det. Jag får ren skräck känsla av sådant. Jag kunde inte sova på hela sommaren för jag vakna upp kallsvettig av mardrömmar, fick brainzaps och kraftiga blodtrycksfall. Jag var helt shell shocked efter tjejen jag skulle träffa förådde mig. Jag kunde inte ens få ut ord ur munnen jag kunde inte tänka i månader. Det är absolut det mest värsta grejen jag har varit med om. Och jag har gjort hjärt och lugnräddning på min egen farsa, det var inte ens nära av den skräcken jag upplevde i somras.
Folk gick bus eller godis, dom kanske äggade ett hus och fick en tant eller gymråtta som ville döda dom efter sig. Folk blev tagna av snuten o fick utegångsförbud av päronen. Folk förlora oskulden. Folk festar. Folk dricker alkohol och blir fulla. Folk har folk att prata med. Folk har eller haft en relation. Folk har ett eller annat sjuk historia att berätta. Folk sov över hos sin bästa polare.
Jag lever som en åskådare till en fotbollsmatch. Jag fick aldrig uppleva något. Det var JAG som var orsaken till att inte få uppleva något alls. Visserligen är jag inte den snyggaste grabben. Jag hade ju inte fått uppleva allt. Men iallafall något hade jag kunnat få uppleva om JAG var normal. Jag hade önskat/velat vilja göra dessa saker. Jag hade önskat att jag skulle ha kul av att uppleva dessa saker. Jag hade önskat att jag hade velat ta mer risker.
Jag lever ett flatline liv. Ett liv som har påverkats av mig själv, inte av vilja, utan att jag är inte programmerad rätt.
Hade man varit partner med någon i 50 år och sen när hon dör så fick du reda på att hon låg med en annan på en kväll hon var full efter en tjejfest. Då hade jag sett 50 år som bortkastade och att hon är värre än djävulen själv. Jag hade inte kunnat gå till jobbet efter det, hade inte kunnat handla mat i butiken efter det. Jag får ren skräck känsla av sådant. Jag kunde inte sova på hela sommaren för jag vakna upp kallsvettig av mardrömmar, fick brainzaps och kraftiga blodtrycksfall. Jag var helt shell shocked efter tjejen jag skulle träffa förådde mig. Jag kunde inte ens få ut ord ur munnen jag kunde inte tänka i månader. Det är absolut det mest värsta grejen jag har varit med om. Och jag har gjort hjärt och lugnräddning på min egen farsa, det var inte ens nära av den skräcken jag upplevde i somras.
Men ser du inte motsättningen i det du skriver? Du säger att du inte vill något, att du själv är orsaken till att du missat livet och att du önskar att du hade varit programmerad annorlunda. Samtidigt radar du upp en massa saker som du uppenbarligen önskar att du hade fått uppleva. Du vill ha gemenskap, vänner, relationer, spänning, historier att berätta och minnen att se tillbaka på. Det är inte samma sak som att inte vilja något.
Du verkar snarare ha väldigt starka föreställningar om hur saker måste vara för att du ska kunna tillåta dig själv att leva dem. Du vill ha närhet, men samtidigt verkar möjligheten att bli sviken vara så outhärdlig att den nästan gör närhet omöjlig. Du vill uppleva livet, men verkar inte kunna acceptera den osäkerhet, de risker och den sårbarhet som oundvikligen följer med att faktiskt delta i det.
Ta exemplet med kvinnan du beskriver. Du skriver att 50 år tillsammans skulle vara bortkastade om du efter hennes död fick veta att hon varit otrogen vid ett enda tillfälle. Varför skulle 50 år av gemensamt liv, kärlek, upplevelser och allt ni byggt tillsammans plötsligt sakna värde? Det är ett väldigt svartvitt sätt att betrakta både människor och relationer. Du gör en enskild handling till något som retroaktivt upphäver ett helt liv.
Och det är kanske just där en del av problemet ligger. Du tycks ställa krav på livet, på andra människor och på dig själv som är så absoluta att det knappt finns något utrymme kvar för mänsklig ofullkomlighet. Du vill aldrig göra fel, aldrig bli sviken och aldrig behöva utsätta dig för något som kan skada dig. Men samtidigt beklagar du dig över att du aldrig fått uppleva något.
Du kan inte både kräva garantier mot livets alla besvikelser och samtidigt förvänta dig att få ta del av allt det som gör livet levande. Att leva innebär att riskera något, att människor gör en besviken, att saker inte blir som man tänkt sig och att man ibland får acceptera att verkligheten inte motsvarar ens ideal.
Jag tror inte att du saknar vilja i den utsträckning du själv påstår. Jag tror att du har väldigt svårt att tillåta dig själv att vilja något som också innebär en risk att bli sårad.
