Hur blir man en vanlig människa

Jag lovar, de är inte osynliga. Bara läs sida för sida av tråden och kolla noga vilka av dina inlägg som citeras. I lugn och ro.

sorry. Men jag kan inte. Jag genuint från hjärtat kan inte förstå vad du menar.

Det jag tycker är intressant i det du skriver är att du verkar ha gått från att agera på impulser rent utåt till att i stället rikta väldigt mycket av din energi mot självkontroll. Du beskriver nästan en tillvaro där du hela tiden måste försäkra dig om att du har gjort rätt, inte syndat och inte gett någon anledning att kritisera eller angripa dig.

Men jag undrar om det verkligen handlar om att du inte längre har några drivkrafter, eller om de snarare har tagit sig ett annat uttryck. Att slippa obehag, kritik och känslan av att vara utsatt kan ju i sig bli en väldigt stark drivkraft. Frågan är vad som händer med allt det andra när så mycket av din energi går åt till att hålla ryggen fri. Finns det något du faktiskt gör för att du själv vill det, snarare än för att undvika att något dåligt ska hända? Det måste det finnas men du kanske inte kommer på det på en gång. Om det inte fanns skulle du knappast ha skapat den här tråden.

För övrigt känner jag igen mig i att drivas av olika potentiella negativa konsekvenser snarare än av något annat men det kan inte fortgå om du vill leva ett lyckligt liv, du måste återigen hitta något att tro på som är större än dig själv.

Yes det jag gör är att säga till för mig själv att jag har gjort rätt. Viktigt att inte synda. Viktigt att vara en bra människa enligt vad jag anser en bra människa är. Utsatt blir jag om jag har gjort något fel medvetet, förstört något med flit, gjort någon oskyldig illa.

Det är därför du ska läsa om hela din tråd i lugn och ro.
Sen.

Detta var exakt samma mening jag fick till mig på kvarsittning, vid läsförståelsen, i klassen av läraren o allt. Jag förstod aldrig. Jag kan läsa en hel bok utan att kunna namnet på huvudkaraktärens polare.

Det är inte lätt att snappa upp text. Jag lyssnar bättre och kommer ihåg minsta lilla detalj. Men du får ursäkta mig att jag ej kan förstå dig. Det är förmodligen inte du som har skrivit fel.

Jag är inte en lugn person. Jag är hyperaktiv. Jag skriver i 120. Tänker i 360 och agerar i 480.

Försök och ta in det jag skrev igen och svara på frågan som helhet. Ta den tid du behöver.

Frågan är vad som händer med allt det andra när så mycket av din energi går åt till att hålla ryggen fri. Finns det något du faktiskt gör för att du själv vill det, snarare än för att undvika att något dåligt ska hända? Det måste det finnas men du kanske inte kommer på det på en gång. Om det inte fanns skulle du knappast ha skapat den här tråden.

Låter bekant.
Trots det har du inte hängt med i tråden.

Nej jag kan inte komma på något som jag gör av vilja. Jag säger till att bli av med alla måsten, innan jag kan sätta mig ner. Men när jag sätter mig ner det är då jag känner som nu. Grått, ensamhet. Och jag känner samma sak när jag gör måsten, men det är inte lika påtagligt. Det är inte heller uppfyllande eller kul för den delen. Och man kan inte hela tiden stå o lyfta saker 24 timmar om dygnet.

Och vad menar du med allt det andra? Var det något specifikt du syftade på eller är det fritid du menar? För jag svarade i stycket ovan om vad som händer när fritiden börjar. Allt jag gör är för att vara i fred.

Ok så du gör allt för att vara ensam. Då kanske att bli eremitmunk hade passat dig.

Nej hatar känslan av att leva mitt liv i limbo. Jag svävar i en kupol medans livet fortsätter för andra.