Bryta, filbryta och Havregrynsbryta?

Upptäckte i morse att filet var på upphällningen så istället gjorde jag en havregrynsbryta till frukost, alltså havregryn, socker och mjölk i en djuptallrik.

I mina trakter i norra eller kanske mellersta Norrland var bryta eller bruttun vardagsmat under min uppväxt, kanske inte till middag men till lunch som på den tiden inte hette lunch utan frukost och till mellanmål eller kvällsmat.

Antingen filbryta, alltså tunnbröd eller ljusugnsbröd som bröts i småbitar som tömdes över en tallrik fil eller också mjölkbryta då brödbitarna hälldes i en tallrik mjölk.

Ofta åts rökt eller syltat fläsk vid sidan om.

Ibland åt vi alltså även havregrynsbryta.

Numera är det nog inte så vanligt och jag har ingen aning om hur spritt denna enkla rätt var i landet?

Åts det bryta där du bor eller äter du fortfarande bryta?

Tunnbröd i mjölk som typ flingor har jag helt klart varit med om, men inte okokta havregryn, inte heller med fläsk till.

Syltat fläsk verkar vara från Bohuslän. Hade faktiskt inte ens hört talas om det innan din tråd. Samtidigt är tunnbröd vanligt norröver.

Det åts inte där jag kommer från. Det var vanligt att äta filen som den var eller ha i lite lingon.

Däremot har jag som vuxen stött på folk från lite olika ställen som ser det helt självklart att man har någotslags bröd i filen, att man absolut inte äter flingor, det är som de inte finns. Och t o m en från norr som åt en slags bryta, men det var inget till, utan allting var i filen. Det såg inte supergott ut.

När jag läste trådstarten tänkte jag direkt på "blöta", men när jag googlade verkar det handla om tunnbröd i något varmt, som varm mjölk eller buljong.

Ja, och det finns kvar i viss tradition. Att man inte doppar i julgrytan vörtbröd utan man tar knäcke eller hårt tunnbröd.

Det jag menar är att jag minns att vi kallade tunnbröd i kall mjölk för blöta. Och kanske även bryta.

Tror det fanns många kulturer, i vissa var det samma namn men inte riktigt samma mat, och samma mat i olika kulturer hette ibland olika. Ganska rörigt.

Tunnbröd fil och lingonsylt kallades smola i Kalix trakten och som jag har förstått det så är det samma rätt som byter namn till bryta någon stans i Piteå trakten.
Jag gissar att smola är dialektalt för att smula ner tunnbröd och att bryta är för att bryta ner tunnbröd så då borde inte namnet passa på havregryns varianten.

Blöta var stort även här men då var tunnbrödet nerstoppat i en kastrull med het mjölk istället.

Minns att mina föräldrar brukade berätta nån historia om en kille som när han kom hem från skolan eller jobbet kollade om det rök från skorstenen, om det rykte så var det blöta och om det inte rykte så var det bryta som gällde 😀

Det fanns även något som hette finka, det var halvtjockkaka som stektes i stekpanna med mjölk tror jag, det blev som en stuvning.

Det var min pappas absoluta favoriträtt.

Farsan var den enda jag hört använda termen bryte eller kanske bryta och jag har aldrig sett någon äta det.
Farsan växte upp på landet i Ångermanland i en fattig familj 40 50tal.
Han åt det aldrig i Stockholm eller när vi bodde i Norrbotten. Men han pratade om det ibland, med en sorts kärlek.

Tunnbröd i djup tallrik, sirap och långfil åt vi i Norrland hos gamla släktingar när jag var lite. Kan sakna långfilen.

Smola nedi? Hörde det förut i norr, ska vara random hårt bröd som du antingen äter med fil eller mjölk och man skulle tydligen krossa det i mindre bitar. Socker eller sylt var valfritt.