Varför köper folk nya bruksbilar för 800 000 kr med privata pengar?

Jag har funderat på en sak. Hur resonerar egentligen folk som köper en ny Mercedes E-klass för 700–800 tusen kronor med sina egna pengar, bara för att få åka lite bekvämare till jobbet?

Jag kan förstå det om man har förmånsbil via jobbet och får tillgång till en fin bil till en rimlig faktisk kostnad. Jag kan också förstå den som köper en gammal raritet, en entusiastbil eller något som har potential att behålla eller öka i värde. Då finns det åtminstone något mer än själva transporten i ekvationen.

Men en helt vanlig ny bruksbil för nästan en miljon?

Bilen ska ta dig från A till B, kanske i lite bättre stolar och med lite mindre vägljud. Absolut, komfort är trevligt. Men är det verkligen värt flera hundra tusen kronor extra jämfört med en bil för 250–350 tusen?

Pengarna försvinner ju inte bara vid köpet. Du har värdeminskning, försäkring, service och andra kostnader. Efter några år kan du ha bränt flera hundra tusen på att åka lite bekvämare, samtidigt som pengarna hade kunnat ligga investerade och faktiskt göra nytta för dig.

Det jag framför allt undrar är hur många som är helt ärliga mot sig själva när de motiverar köpet.

Hur många köper egentligen en sådan bil för att de uppskattar komforten, och hur många gillar också tanken på att grannen, kollegorna eller folk på parkeringen ska se att de kör en Mercedes?

För handen på hjärtat, hur många andra bryr sig egentligen? De flesta tittar väl på bilen i några sekunder och går sedan vidare med sitt liv. Samtidigt kanske ägaren har lagt en stor del av sitt ekonomiska utrymme på något som tappar värde varje år.

Jag säger inte att man ska leva som en munk och aldrig unna sig något. Man ska självklart använda sina pengar till det man tycker om. Men det är skillnad på att ha råd med något och att det faktiskt är ett vettigt köp.

Så jag är genuint nyfiken

Ni som har köpt en ny bil för 700–900 tusen kronor privat, utan förmånsbil eller andra särskilda upplägg, hur resonerade ni? Var det verkligen körkomforten som motiverade prislappen, eller spelade status och känslan av att ha en fin bil också in?

Och om ni fick välja mellan att köra en bil för 800 000 kr eller att ha exempelvis 600 000 kr extra investerade på börsen och köra en bil för 200 000 kr, vilket hade ni valt?

De flesta bilar i den prisklassen säljs som tjänstebilar och de som köps privat köps av personer som har tillräckligt mycket pengar för att inte bry sig.

Själv hade jag aldrig köpt en ny bil för privata pengar, min 10 år gamla E-klass duger långt.

Tycker frågan är konstig, privata pengar? Hur många köper sin 800.000kr bil kontant menar du? Har man 800.000kr att lägga på en bil så har man förmodligen mycket mer än 600.000kr på börsen redan.

Hört talas om att ta billån?

Tror inte det är svennebanan som köper dessa bilar direkt. Gissar att det är folk med höga inkomster och stora nettoförmögenheter som kör runt i dessa för att unna sig lite vardagslyx.

Varför köpa svensk ekologisk oxfilé för 800 kr/kilot när det finns dansk lyckling för 50 kr/kilot..

Jag hade såklart valt 600.000 extra på börsen. Men hade jag haft 50 miljoner i nettoförmögenhet hade jag kanske unnat mig bilen

Ja men du inleder med egna pengar så antog du menade utan billån. Men sen kvarstår ju frågan hur motiverar du att man kan välja köpa en bil för 800.000kr på lån eller investera 600.000kr på börsen. Ska man låna 600.000kr då och investera istället?

Är numera ganska normalt köpa en bil för nära miljonen på lån…

Fast det behöver väl inte handla om folk med stora nettoförmögenheter? En bil för 600–800 tusen är väl inte direkt någon ovanlig syn på svenska vägar. Det finns väl gott om människor med helt vanliga löner som finansierar sådana köp genom lån eller genom att lägga en stor del av sitt sparkapital på bilen.

Din jämförelse med oxfilén haltar också lite. Mat är en löpande kostnad, medan en bil för den prisklassen innebär en enorm kapitalbindning och värdeminskning. Jag ifrågasätter inte att folk ska unna sig saker, utan snarare hur man värderar några extra procent komfort mot alternativet att ha pengarna kvar och bygga upp sin förmögenhet.

Att någon har råd att köpa något betyder inte automatiskt att det är ett ekonomiskt rationellt köp.

Jag menar inte att man ska låna pengar för att investera, utan att man kan köpa en bil för 250–300 tusen och investera mellanskillnaden.

Att det blivit normalt att låna till bilar för nära miljonen säger väl mer om hur vi prioriterar än hur rika vi faktiskt är. Hur många äger egentligen bilen ekonomiskt, och hur många har bara råd med månadskostnaden?

För att hur du äter gällande näring/pestecider/hur djuren du äter levt/hur mycket antibiotika dom proppats fulla med, har en oerhörd inverkan på ditt mående, medans billyxen är marginell i jmfr med dom enorma extrapengarna.

Sedan som svar på trådstarten, bilen är en galen statusmarkör, jag har nyss byt från gammal skrotvolvo till fräsch V90 CC och märker tex hur annorlunda jag blir behandlad i trafiken

Hade aldrig köpt en bil för det priset. Problemet med många idag är att de hamnar i lyxkonsumtion med takt med att de får högre löner eller blir välgödda på börsen. Jag är själv en person som har väldigt svårt för att göra av med mina pengar just för att prylar inte gör mig lycklig. Ni som får en dopaminkick av att köpa en ny pryl, den får inte jag. Jag hade köpt en bil för 30-50.000 för att ta mig från A till B även om jag haft miljoner på börsen. Folk köper sig fattiga, förstår inte det tänket.

Men om man ska investera mellanskillnaden så pratar vi ju inte billån utan då förutsätter du att man faktiskt har 800.000kr kontant.

Ja en bilaffär är ju i regel ingen vinstaffär så om du undrar vilket som är mest ekonomiskt så är ju alltid att spara pengar än slösa på bil..

Teslas nya rocket kommer förmodligen kosta en förmögenhet och man blir ju sugen redan nu signa upp sig på en

I min umgängeskrets så är det flera som kör bilar med nypris en bra bit över 800 tkr.

Men det är bara en som har köpt bilen kontant, en välbeställd pensionär.

I de övriga fallen handlar det om företagsleasing.